angelica1987.blogg.se

Föräldraskap behöver inte handla om biologiska band. Sedan pappa dog var vi ensamma ett par år, de tre musketörerna, jag, mamma och Simon. Men efter en tid kom Niklas in i bilden och det är också honom jag betraktar som min pappa i dag. Tack vare Niklas har jag aldrig behövt sakna en fadersgestalt i mitt liv. Han är den som skjutsat mig till dansträningen genom åren oavsett väglag. Han är den som tog ledigt från jobbet för att övningsköra med mig innan min uppkörning. Han är den som byter mina vinterdäck. Han är min mänskliga GPS, som jag ringer när jag inte hittar vägen. Han är den jag går till när jag vill ha medhåll i ett bråk med mamma. Han är den som bjuder på sig själv och får alla i ett sällskap att skratta och må bra. Han är världens bästa plastpappa och jag älskar honom som om han vore min biologiska pappa.

Min mamma är den starkaste människa jag känner. Hon har upplevt så stora sorger i sitt liv och att hon fortfarande går upprätt är beundransvärt. Mamma har aldrig förstått hur betydelsefull hon är. Alltid levt sitt liv för andra och glömt bort att hon är den viktigaste människan i hennes liv. Hon har gett mig och min lillebror den bästa uppväxten vi hade kunnat fått. Alltid tagit med oss på roliga upptåg. Om mamma hade lovat att vi skulle baka kanelbullar efter hon slutat jobbet och var tvungen att jobba över och kom hem alldeles söndertrasad så tog hon fram mjölet och kavlarna och lät oss baka ändå. Hon har alltid hållit vad hon lovat. Jag kommer aldrig kunna återgälda henne allt hon gett mig men jag hoppas hon vet att jag älskar henne mer än livet.