Inte så stark som alla tror
I mars, nästan på dagen en månad efter Simons planerade begravning, är det tänkt att jag ska åka till Afrika och volontärarbeta på ett barnhem. En resa jag sett framemot och längtat till men som det är just nu så tror jag inte att det är lämpligt att jag åker dit. Jag har därför avbokat flygresan och skjutit upp projektet i Tanzania till ett senare tillfälle. Både jag och min kontaktperson på Volontärresor har tagit ett gemensamt beslut och det känns faktiskt som en lättnad. Jag är inte så stark att jag klarar av att arbeta med barn som förlorat sina föräldrar i aids utan att tänka på min lillebror och hur min familj har det hemma. Men resan kommer bli av, jag har längtat efter Afrika hela mitt liv. Det blir bara senare än jag planerat. Fördelen är förstås att nu hinner jag samla ihop ännu mer pengar till de föräldralösa barnen.
Jag tycker det verkar klokt. Var sak har sin tid.
Jag har faktiskt tänkt på dig och din resa, Funderat hur det ska gå osv.. Men du fattar nog rätt beslut, Det som känns bäst är alltid bäst.
Hej angelica! vad fint du skriver skönt att du kan få ut dina känslor genom att skriva beundrar dej..tänker på er hela tiden.läser din blogg varje dag och det gör så ont att detta har hänt läser om om igen och massa tårar kommer.Massa Kramar Fam Johansson
Vad duktigt du är som jobbar gumman! Du är nog väldigt stark ändå.. Herregud de är väl klart du ska skjuta på Africaresan ett tag, du är stark, men inte superhuman. ;) Tycker om dig!
shit jag beundrar dig!
Hej Anjelika!
Jag är stolt över dig gumman. Du skriver så bra läser din blogg varje dag.
Kram till Dig,Mamma och Niklas.
Hälsa även från mig idag.
//Mormor
Hejsan Gumman!
Afrika hinner du med senare.Hälsa till Simon från Kusin Stoffe, "Nalle" och moster. Han finns med oss för alltid.Kram till dig mamma Niklas och Andreas.//Moster
Sorgen efter någon är den värsta som finns.
Beklagar eran sorg //A
Hej Angelica. Jag beklagar verkligen att du förlorat Simon. Jag kan inte förställa mig vad du går igenom. Att skjuta upp Afrikaresan låter som ett bra beslut, som jag skrev till dig tidigare är resan i sig väldigt psykiskt påfrestande. Afrika finns kvar, med sitt behov av hjälpande godhjärtade människor, ta hand om dig själv och din familj först. Jag tänker på dig. Kramar från Josefin.
Det är lätt att tro att vi kommer att leva för evigt och att skjuta upp saker till framtiden. Gör inte det, lev idag, lev i nuet.