Hur vågar jag?
I går läste jag ut "Resehandboken om konsten att resa på egen hand" och då slog det mig att jag ska resa ensam till en kontinent jag aldrig upplevt förut, med olika seder och traditioner än Sverige. Det känns faktiskt lite skrämmande. Att dessutom resa som ensam kvinna kan ju leda till många oanade konflikter.
Ibland vet jag inte var jag fått allt mod ifrån. Jag är ju livrädd samtidigt som jag aldrig är en person som stannar upp och tänker före, jag slänger mig bara utför stupet och hoppas på det bästa. Rån och våldsbrott går ju att undvika genom att bara resa på dagen och ha värdehandlingar innanför kläderna men samtidigt är det ju ingen garanti.
Jag är nog mest nervös över att drabbas av en sjukdom, till exempel malaria som är en obotlig sjukdom. Du kan bli frisk men du bär hela tiden på viruset latent i kroppen som kan bryta ut närsomhelst. Jag som redan är överkänslig för mygg sedan Asien-trippen. Men äh, va fan, jag får väl gå omkring med en sådan där töntig hatt med myggnät. Vem vet, jag kanske startar en ny trend?
Ibland vet jag inte var jag fått allt mod ifrån. Jag är ju livrädd samtidigt som jag aldrig är en person som stannar upp och tänker före, jag slänger mig bara utför stupet och hoppas på det bästa. Rån och våldsbrott går ju att undvika genom att bara resa på dagen och ha värdehandlingar innanför kläderna men samtidigt är det ju ingen garanti.
Jag är nog mest nervös över att drabbas av en sjukdom, till exempel malaria som är en obotlig sjukdom. Du kan bli frisk men du bär hela tiden på viruset latent i kroppen som kan bryta ut närsomhelst. Jag som redan är överkänslig för mygg sedan Asien-trippen. Men äh, va fan, jag får väl gå omkring med en sådan där töntig hatt med myggnät. Vem vet, jag kanske startar en ny trend?
Kommentarer
Trackback