angelica1987.blogg.se

...jag orden ploppar inte direkt upp.Vad ska man saga? "jag beklagar" kanns inte tillrackligt. det ar passligt... men inte tillrackligt.

Vi vill,det vill saga min slakt, saga att vi...beklagar...

min allra karaste angelica..ta hand om er alla dar hemma i basna.

lovar att krama om alla jag haller om en extra gang nu och foralltid.

Jag lider så enormt med er. Går inte att föreställa sig vad ni går igenom.



Jag hade ingen kontakt med Simon nu på senare dagar så för mig är han fortfarande den busiga ungen man alltid lirade bandy med på rasterna på Bäsnaskolan. Alla bandyturneringar när vi var olika NHL-lag. Jag fick stå i mål i hans lag för jag var bäst av alla målvakter. Han var alltid busig men aldrig på något elakt sätt. Alltid snäll.



Kommer ihåg när skolan hade en utflykt till något ställe där det fanns några häftiga, gröna stenar som man fick ta med sig hem. Simon tog flera stycken och jag fick byta till mig en mot hockeykort.



Kommer ihåg när våran katt skrämde Simon när han cyklade in på våran gård så att han höll på att ramla..



Det är så ofattbart allt det här.



Mina tankar finns hos dig med familj och Elin.

Beundrar er verkligen. Förstår inte hur ni kan ta er igenom det här. Lider med er nått enormt.



Kom ihåg att ta hand om dig.

Tröstkramar att förlora en familjemedlem är min värsta mardröm.

hemskt det här!

måste vara fruktansvärt jobbigt, han var en fin kille.

Jag vill bara krama dig Angelica, krama er alla. Om du känner att du vill ha någon vid din sida snabbt så vet du att jag bara finns ett stenkast ifrån dig, tveka aldrig att ringa. Jag finns alltid här. Kramar

Hey, kan verkligen inte förstå hur hemskt det här måste vara för er. Jag kände inte Simon men han spelade fotboll med min bror förut och min pappa var deras tränare.



Det är så hemskt att något sånt här kan hända, Hoppas ni verkligen tar hand om varann och var starka !

Kraaam

jag beklagar verkligen Angelica, det är hemskt att förlora någon som står en nära. Jag har väl aldrig haft någon bra kontakt med Simon men visst har jag pratat med honom och han gick ju samma skola som mig.



Så jag minns när vi hade orientering i skolan då vi alla knallade runt i den där stora skogen, jag och en kompis var verkligen helt vilse och vi trodde vi aldrig skulle träffa på någon människa, sen hörde jag något långt borta, jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var...det kom närmare och jag hörde att det var någon som sjöng högt så det ekade i hela skogen, när gruppen av människor kom närmare såg jag att det var just Simon som kom först i ledet och gapade och sjöng så han nästan tappade halsen :) en efter en kom dom där knatandes förbi oss där vi satt på ett träd, och alla körade till simon. Det var verkligen en rolig syn, det var som att se en karneval eller liknande mitt ute i skogen :)



Som sagt jag beklagar verkligen vad som har hänt och jag tänker på er, men jag vet att ni är starka och klarar er igenom det här med Simon vid eran sida dag som natt :)



Stora kramar till er

Jag beklagar verkligen :(

Jag kände eller visste inte vem din bror var. Men trots det så kan man inte låta tårarna inne när jag läser detta. Så hemskt att läsa, hoppas ni kämpar genom detta, det hoppas jag verkligen.

kram från Elin

Sedan vi slutade nian hade jag ingen kontakt alls med Simon faktiskt.

Men enda sedan dagen då jag hörde om det som har hänt har minnen som jag trodde jag hade glömt flygit fram titt som tätt.

Bäst minns jag när jag och Simon var hemma hos er och letade efter något att göra ett pingisbord av. Vi hittade en gammal dörr någonstans på er gård och började att släpa på den påväg hem till mig.

Pingisboll hade vi med oss så efter ett litet tag satt vi oss på backen och spelade med händerna som racketar, sittandes på marken, på en dörr med massa stora springor så bollen flög snett hela tiden:p Eller i högstadiet när klassen var till reningsverket och alla utom han och jag hade gått ut för att det luktade så illa sa han stolt:

" De enda två från Bäsna i klassen var de enda som klarade sig igenom hela reningsverket!"

Minns det så väl :)

Och i mellanstadiet på vintern när vi efter att ha hoppat av skolbussen stannade kvar och lekte i alla snödrivor efter hela vägen hem i flera timmar.

Han var den enda i hela världen som kallade mig för Sönnta...

Han var en riktigt sjysst kille som många såg upp till och som alltid hade tjejer efter sig.

Vi kommer aldrig att glömma honom.

Jag beklagar verkligen och jag önskar er all styrka och all kärlek i hela världen!