Han lyser klarast på himlen
"Angelica, titta vad stjärnklart det är".
"Ja, kolla där är ju karlavagnen"
Precis då fick vi se ett stjärnfall med flera vackra eldgnistor efter.
"Angelica, nu får vi önska oss något".
"Jag vet vad jag önskar".
"Jag med. Men det kommer aldrig gå i uppfyllelse".
Sedan brast vi båda i gråt och stod och kramade varandra mitt på vägen. Vi kommer aldrig få tillbaka Simon och den vetskapen gör så djävulskt ont.
Tack för att vi fick komma förbi.
Minna sa till mig alldeles innan hon somnade
-Mamma,Simon lever fortfarande.i mitt och alla andras hjärtan kommer han att leva för alltid.
Väl valda ord från en sjuåring.
Ta hand om er.
kram
Jag beklagar verkligen det som hänt :( jag önskar att det var en hemsk mardröm =( Jag älskade simon så sjukt mycket även fast jag aldrig sa det direkt till honom ("Fjolligt" hade han sagt ) fast jag vet att han inte tyckte det innerst inne. Minns hur han ringde hela tiden och undra när nästa gång jag kom ner till borlänge var och att han tyckte jag var dum i huvudet som flyttade. Och om jag visste att det här skulle hända hade jag stannat och gjort allt jag kunnat för att förhindra att jag förlora en av mina bästa vänner... Minns fortfarande hur jag och simon träffades och hur det tog cirka 5minuter för oss att bli kompisar
=( Kan inte säga att jag är arg på han för att han gjort det här men jag önskar bara att han kunnat prata med mig om det, fast simon var inte typen som öppnade sig om sånt. Jag kommer alltid minnas han som killen som kasta blöta pappers bitar på små kaxiga barn från min blakong med mig och Adam, Han har alltid vart och kommer alltid vara älskad och saknad! Jag kommer aldrig glömma allt galet vi gjort tillsammans kompis... ÄLSKAR DIG SIMON!
Och jag vill även berätta att jag lider sjukt mycket med hela hans familj och hans mor som jag pratade med i torsdags när allt var bra =( och även säga att trots att simon inte visa mycket känslor för utsidan och aldrig var typen som sa att han älskade nån, så sa han till mig en dag när han sov över att han älskade sin familj!
Vill att ni ska veta att Simon var älskad av alla och han fick alltid alla att skratta, Och dom dagar han inte var på skolan med oss var dom tråkigaste, ingen som fanns där att skrika EMO! åt mig och felicia, och ingen som klaga på Adam och Malin's kladd =)
R.I.P Simon <3<3<3<3<3 Vi syns sen kompis! Vi hann aldrig gå på krogen tillsammans så vi tar det då ! Älskar dig!
Jag beklagar verkligen din sorg av din bror..
Det finns varken ord eller någonting annat som kan få dig att må bättre, det finns ingen som förstår er sorg än dem som gått igenom detta helvete själv.. ta han om varandra i sorgen, glöm inte bort det.. sedan vill jag hänvisa till en sida, vet inte om denna kan betyda något men den sida är fin och tillängnas de vackraste änglarna.. sidan heter: http://www.tillminneav.se/showAll.php?PHPSESSID=8718f1625a994117014b52542ee465aa.
Där kan du finna människor som varit med om samma sak samt hedra din bror.. //Sköt om dig/er..MVH AA
Jag kände inte din bror och jag känner inte dig heller men jag känner otroligt mycket för er! Du är så stark i allt helvete.. En styrka jag beundrar och önskar jag kunna känna själv. DU som kan känna den när ditt liv är så fullt av hemska saker, borde inte jag kunna känna den nu när mitt liv är precis som vanligt...?
Du finns i mina tankar.
Din bror gjorde det han ville, han slipper sin smärta nu. Han har det bättre..
anjelika om ni hade önskat er att SIMON skulle komma till baka så skulle de gå i uppfyllelse det vet jag .sköt om dig nu och mamma
RIP SIMON LINDVALL - 1990 0202 <3 -2009 0109
SIMON LINDVALL DU ÄR SAKNAD.
Åh Angelica om du visste hur mycket dina ord berör...
Det kändes skönt att träffa er igår. Tack för att vi fick komma upp. Ni finns i mina och Patriks tankar precis hela tiden. Kom ihåg att vi finns här nere närsomhelst om ni behöver prata. Max sa idag att han längtar efter Gunnel. Sött va! Ta hand om er och ge Gunnel och Niclas en stor kram från oss.
Kram på dig oxå såklart!
Hej igen. Ville bara säga att jag tycker låten är hur fin som helst och jag tycker den passar prefekt för hedra Simon har gått och vårlat den hela dagen!
Den gör att det inte känns lika ont.
hade bra anjelica och ta hand om er nu .
tankarna finns ständigt hos er :)
Stjärfallet var kanske Simon som vill visa att han finns där uppe, vakande över er. Ta hand om varandra Angelica, ni är starka! Kramar
Hej kära du, tack så mycket för svaret, det är ju så himla svårt för utomstående att veta hur man ska agera och vad som är bästa sättet som stöd när någonting sånt här händer. Men nu vet jag och jag lovar att höra av mig direkt jag ska sätta min fot i Borlänge igen. Dörren står alltid öppen (inte bokstavligt talat dock, eftersom att jag har en busig kattunge som skulle rymma då) hos mig också så skulle du någon gång känna för att komma ifrån Borlänge så finns jag här ute på landet två timmar bort från Borlänge.
Som sagt så önskar jag att det fanns läkande ord och en handbok som visade hur man skulle göra nu, men jag kan inte mer än att visa mitt stöd och tala om att jag finns här, dalkullan må vara på vift, men jag tar alltid emot dem jag bryr mig om med öppen famn. Kramar och åter kramar
Finns inga ord som hjälper just nu och ingen kan förstå er sorg. Jag beundrar dig oerhört för din styrka just nu och tycker att du skriver helt underbart vackert om Simon. Det är nog många som läser din blogg nu och många som fäller tårar när de läser. Dina ord berör djupt.
Stor kram./ Peter
Andan dras ur mig när jag tänker på allt. Jag har inte haft någon kontakt alls med Simon på många år och jag har inte träffat honom sedan valborgsmässoafton i Bäsna för några år sedan. Men han var verkligen en stjärna som lyste extra klart, för jag har så otroligt starka minnen från den tiden jag umgicks med honom. Vissa saker glöms bara bort, men jag minns så starkt hans vackra ögon och de sjuka och roliga saker som kom ur hans mun.
Oavsett tid så glömmer man aldrig vissa saker och vissa personer. Att jag har bott i samma by som honom, hört om honom, sett dig skriva om honom och pratat med dig har ju bara förstärkt mina minnen och jag kan inte annat än beröras av det som har hänt. Jag är ledsen över att han var tvungen att lida så oerhört han inte fann någon annan utväg, jag är ledsen för att han inte längre lever, jag är ledsen och det bara slår mig rakt i ansiktet och klumpen i halsen växer när jag tänker på dig och din familj och vad ni går igenom. Jag har absolut ingen aning och kan aldrig någonsin förstå eller känna det ni känner.
När jag får upp alla dessa tankar så dras verkligen andan ur mig. Jag kan tänka mig hur jag ser ut just precis då allt dyker upp samtidigt, huvudet flyger upp och jag bara stirrar rakt ut i luften med öppen mun. Just nu skulle jag vilja ge dig en stor påse med ostkrokar.
Har sedan lördagen försökt att skriva något till Er men det finns inget vettigt att säga... Det är så fruktansvärt sorgligt och hemskt alltihop. Ni har drabbats av det som är en förälders största skräck - att det ska hända ens barn något.
Våra varmaste tankar i denna svåra tid.
Jag måste säga att även fast jag inte känner dig, Simon eller eran familj så måste jag säga att det gör ont i mig med. Du skriver på ett sätt så att det känns som om att jag med kände Simon. Jag ska ta ditt råd att ta tillvara på alla tillfällen jag har med mig familj och visa hur mycket jag älskar dem.
Jag tror också på Antonias teori om stjärnfallet,
Det var nog Simon som skickade det.
För att visa er att han finns kvar hos er i era hjärtan och tankar.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Finns så mycket att säga men orden känns inte rätt. Skulle vilja kunna trösta på något sätt,
på något sätt få er att må lite bättre,
på något sätt minska eran obeskrivliga smärta,
på något sätt skulle jag vilja att ni klarar av att gå vidare hyfsat iallafall.
Jag hoppas verkligen att ni orkar fortsätta leva efter det här.
Och att ni en dag kan känna er hyfsat tillfreds med livet.
Känna att livet har något gott att erbjuda också.
För efter allt ni har upplevt är det på tiden att det händer något bra också.
Tänker på er...