Ett liv, två val men bara en vilja

Jag sov oroligt i natt. Låg bara och tänkte på Simon, vad hans sista tankar kunde vara, hans sista känslor. Jag har en så tydlig dröm av honom hur han med bestämda steg går in i garaget och gör en snara av ett rep och hänger runt halsen. Han går uppför trappstegen i metall. Precis när han hoppar rycker jag till alldeles kallsvettig och begraver gråten i kudden. 

Vad jag önskar att det bara var en mardröm och att jag kunde läka dina sår på halsen och väcka dig igen så att de där vackra gröna ögonen får se gräset gro, din tunga får känna smaken av ett sommarregn, dina händer får hålla i ditt nyfödda barn, dina fötter får springa på brännbollsplan och att ditt hjärta  fortsätter slå tills du somnar in i din säng många, många år från nu.




Fan, Simon. Det hade inte behövt sluta så här.

Kommentarer
Postat av: Liza

Gumman, jag måste sluta läsa din blogg när jag sitter på jobbet.. Snart kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Vi ses snart. Älskar dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback