Memory lane
Jag hade en så otroligt härlig kväll i går tillsammans med min brors gamla flickvän, en av dom bör tilläggas. Vi fikade på Wayne´s coffee på Kupolen och shoppade lite (en gorgeous klänning till Zoe och tavellister till mig, inte fullt lika kul kanske). Sedan åkte vi hem till mig, lyssnade på Simons musik (älskar att höra hans röst, det gör honom levande igen) och därefter hyrde vi Yes man och åt ostbågar och pratade gamla minnen. Det känns som att jag minns fler saker när jag får höra andra berätta om honom. Zoe berättade bland annat att på Simons gamla lunarsida stod det "I love my girlfriend Zoe, she has brown hair and brown eyes" och under stod det "Things I love: my girlfriend and my sister". Urgulligt ju. Fast jag har ju alltid vetat att han älskar mig lika mycket som jag älskar honom även fast vi inte sa det till varandra särskilt ofta. Det behövdes aldrig.
När jag tänker efter var inte jag och Simon som vanliga syskon, visst retades vi och slogs med varandra men vi hade ett sådant starkt band och kände instinktivt om något var fel. Jag är verkligen ledsen att jag och Simon inte kommer få dela våra vuxna liv tillsammans men vår gemensamma barndom räcker för en hel livstid.
När jag tänker efter var inte jag och Simon som vanliga syskon, visst retades vi och slogs med varandra men vi hade ett sådant starkt band och kände instinktivt om något var fel. Jag är verkligen ledsen att jag och Simon inte kommer få dela våra vuxna liv tillsammans men vår gemensamma barndom räcker för en hel livstid.
Kommentarer
Postat av: gagnsbon
Jag tror att sorg eller annorlunda familjeförhållanden binder samman syskon på ett annat sätt. Ni har er far som dog tidigt som en tung sorg säkerligen.
Postat av: Angelica Lindvall
Gagnsbron: Ja, så kanske det är. Jag tror att Simon blev mer påverkad av pappas död än alla trodde, i och med att han var för liten för att minnas honom. Men jag vet att han saknade honom.
Trackback