angelica1987.blogg.se

Det är snart redan mitten av november. Det betyder att snart har hela hösten gått, min absolut värsta årstid. Men det har gått så fort att jag inte ens hunnit med att klaga på att det är kallt som attan ute, mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem och mitt upp i allt detta är jag singel, ofrivillig tjockis och just nu bara inhoppare vid semester/sjukdom på jobbet (jag behöver ett extrajobb, helst kvällar och helger!). Men jag trivs faktiskt med tillvaron som den är just nu. Det är klart att jag gärna velat arbeta mer men det är bara att inse att det är dött för en vikarie på vintern. Det är ingen som tar semester men "lyckligtvis" finns det ju alltid någon som drabbas av vinterkräksjukan och då får jag jobba. Den enes död blir den andres bröd. 

Ja, jag är nöjd med tillvaron och livet i stort bortsett från ostbågsfettet runt magen. Jag tränar och tränar men ingenting händer. Det är status quo. Som om inte detta vore nog tycker jag att tuttarna börjar hänga. Kan det verkligen vara så blott 21 år gammal? Det måste vara en synvilla, visst? Och singellivet är så sablans tråkigt. Jag vill inte ha ett seriöst förhållande men gärna bli uppvaktad av en mörk lång kille som kan köpa en Chanel 2,55 till mig i julklapp. Bara för att jag förtjänar det liksom.

Jag antar att min höstdepression kommer lite sent i år, kanske lagom till nyårsafton då jag är festklädd ända upp till tänderna men inte vet var jag ska placera mitt paljettbeströdda arsel. Precis som det brukar vara.



Så här kul hade jag på nyårsafton 2006. Ja, det var så roligt att jag slog vad med min bästa vän att nästa nyår så anordnar vi antingen 1.) maskeradfest 2.) begår kollektivt självmord eller 3.) Reser utomlands.

Det blev nummer 3.