Cast away

I dag för ett år sedan satt jag på stranden bredvid en lång mörkhårig, ja, vansinnigt snygg australienare och såg solen sakta gå upp i Koh Samui. Det var första gången vi träffades. Helt otroligt vad tiden går fort.

I dag är vi åtskilda med några få updates om varandras liv men det är så jag vill ha det. En semesterromans är flyktig, ett vackert minne från det förflutna som man kan plocka fram när höstregnet öser ner från takrännornas stup. Precis som det ska vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback