In memoriam
Det har gått 16 år sedan våra liv förändrades för alltid. Men ibland känns det som i går. Saknar dig, pappa. ♥
Brukar ni besöka din pappas grav? Jag tycker bilden är vacker, utstrålar så många känslor..
tiden står still och tiden rusar iväg. jag gillar inte tiden ;)
men det var ett vackert foto.
Hanna: Jag besökte den senast i tisdags. Men jag brukar inte besöka den så ofta, det blir några gånger per år. Mest på grund av tidsbrist. Men nu ska jag och mamma åka dit någon dag och göra gravstenen fin.
Mika: Ja, mest tycker jag att den rusar iväg. Tack! :)
Ni får ta någon ny vacker bild då. Inte till syfte för bloggen, utan mer för er själva. (:
Du skriver alltid så fint om din pappa och även om jag vet att det finns många bittra tankar och arga känslor därinne så är det fantastiskt att se hur mycket du ändå älskar honom. Det är sådant som gör att man ändå har hopp för mänskligheten
Fru K: Naaw, så söt du är. Men jag har faktiskt kommit över bitterheten mot honom.. faktum är att jag förstår honom nu. Och även om jag verkligen önskar att han kunde gett livet en sista chans så är jag ändå glad att han försökte så många gånger innan han gav upp. Att leva med psykisk smärta en hel livstid skulle nog aldrig fungera. Varken för honom eller hans nära och kära.