angelica1987.blogg.se

Jag har alltid sett mig själv som en revolterande snorunge som tror sig veta mycket om världen men som egentligen inte vet ett smack. I onsdags fick jag en uppenbarelse, jag var på gudstjänst (hör och häpna men det var inom jobbet) och då slog det mig plötsligt att vad har jag för rätt att döma religiösa människor och tycka att dom är dumma i huvudet bara för att dom tror på en bok skriven för tusen år sedan? Jag tror ju på det som skrivs i Sofis mode att blomtrenden håller i sig. Det är minst lika befängt.

Faktum är att jag gillar att sjunga psalmer, jag gillar att umgås med kristna människor och jag gillar att diskutera existentiella frågor. Varför finns jag? Vem är jag? Är jag jaget eller är jaget jag? Jag firar dessutom jul, påsk och älskar kyrkor och kyrkogårdar. Men jag har ingen kristen tro men å andra sidan tror jag ju på ganska mycket andra knasiga saker så jag antar att det jämnar ut sig.