angelica1987.blogg.se

Gästbloggare: Ida Jansson, 15 år, från Enköping:

Människan är en hemsk varelse. Klagar över allt och alla men vi beter oss ganska hemskt själva. Tänker man efter riktigt noga låter vår etik och moral riktigt skruvad, om man är lagom objektiv. Nyckelord: perfektion. Vi uppfostrar barn till att bli ?bra människor?, d.v.s. perfekta utan defekta egenskaper men ändå acceptabla fel som gör oss mänskliga.

 

Jag har fått lära mig att man ska uppföra sig, vara artig, vilket jag tror att de flesta blivit. Men, vem är sån jämt? Alltså, jag har blivit upplärd att fejka och bete mig fläckfritt bland andra så de ska få en bild av perfektion, även fast de själva vet att ingen är så, för de är själva människor. Vi ska visa perfekt fasad, även fast den är så artificiell som en fasad kan bli.

 

Man ska tacka, le, berömma något totalt värdelöst, hålla god min. Ett bra exempel är när någon ringer tidigt på morgonen då man fortfarande sover. Även fast man är hur jävla trött som helst, låter man glad och vaken i telefonen och säger att det absolut inte gjorde något, att man inte sov och att man gärna pratar, även fast klockan knappt är åtta på morgonen. (Skulle man dock vara den tanklösa personen som ringde, har man alltid ursäkten ? Du sov väl inte? Jag vet att det är tidigt? så är man ju aldrig beredd på att få tillbaka ?Jo, jag sov faktiskt?)

 

Vi sitter alla i samma båt, vi har alla samma ursäkter och inetsade regler om hur artig man ska vara, ständigt be om ursäkt. Men varför öppnar man munnen då om man ändå ska be om ursäkt för det? Ursäkt betyder att man ångrar sig, att man var tanklös. Jaha, så alla människor är tanklösa på exakt samma sätt, inom exakt samma områden? Kan detta ha lett till något mer ytligt, att vi förstorar läppar och tuttar (med anledningen att vi vill skapa ?balanserade kroppar?) även fast en femåring kan se att den fejk-bruna tjejen har tuttar stora som ballonger!

 

Men det jag stör på mig allra mest, alla dessa klyschor! Som jag tycker är genomskinliga lögner. Fejkat hat, fejkad kärlek! Fejk, icke äkta. Vi vill hjälpa de som mår psykiskt dåligt även fast vi pratar bakom ryggen och inte kan förstå hur de kan må så illa. Vi vill hjälpa barn mot fetma, lära dom att dom är lika mycket värda ändå, även fast vi faktiskt har någon skruvad idé att se ner på överviktiga. Varför har t ex klädaffärerna speciella avdelningar med storlekar över 48? Räknas inte de kläderna till ?normala? storlekar? Varför kan in de kläderna hänga bland de andra? Det betyder då att normalviktiga och överviktiga är så pass olika att de ska ha olika klädavdelningar (dvs inte synas tillsammans?) Borde vi inte göra en klädavdelning för anorektiker då? Med storlekar under 32? Nej, det låter ju helt sjukt, det hör ni ju själva!

 Vi är riktiga lögnhalsar. Jakten på perfektion och ?god stämning? är diskret men tillräckligt mörklagd så endast den fejkade perfektionen flyter upp till ytan och syns i ljuset från augusti solen. Är inte världen underbar ibland? (kolla, fler lögner)