Höstdepression ett minne blott

Jag är inte deprimerad. Jag har inte ens lite höstångest. Och det är skönt. Förbannat skönt. Det kanske beror på att min solbränna fortfarande är jämn över hela kroppen eller att jag går min drömutbildning och lär mig nya saker varje dag, eller att jag och Thomas firat tre och ett halvt år. Det kanske är en blandning av allt. Det är skönt att leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback