angelica1987.blogg.se

Det var en gång för inte alltför länge sedan, tre flickor som gick i gymnasiet, i samma klass.
De tjattrade ivrigt med varann på lektionerna, distraherade de andra i klassen som flitigt löste ekvationer på löpande band och med en allvarlig underton diskuterade Kuba-krisen.
På rasten köpte flickorna upp hela studiebidraget på ostmackor, kaffe och geishachoklad.
Och på helgerna festade dem som de flesta andra; kräktes, fick minnesluckor, strulade runt, hade oskyddat sex, fick ta dagen-efter-piller och ja, de var väl ungefär som alla andra flickor...
Men plötsligt en dag förändrades allt.. De tre härliga åren fyllda av skolk, fika och fylla var plötsligt slut. Det var den dagen som de tre flickorna skulle bli vuxna och skingras med vinden åt olika håll. STUDENTEN.

Annelies vita ballerinaskor skrapar mot golvet. En ung flicka, nästan kvinna, med långt mörkbrunt hår som hon lockat tidigt på morgonen. Uppklädd i vit sidenklänning, vit kavaj och studentmössa.
Joanna kramar henne bakifrån och tar tag i Annelies hand och trycker den hårt.
- Snart är vi fria, viskar hon och hennes leende glittrar ikapp med solskenet som lyser igenom de stora mörkgröna gardinerna i aulan. Plötsligt känner Annelie en hand som smyger sig in under hennes kavaj. Det är Tyra som ger henne en liten flaska med en vätska som smakar vidrigt men som gör en lugn i denna märkliga situation. Annelie ler tacksamt och himlar med ögonen när den starka spriten rinner genom halsen.
Spänningen stiger i den åttakantiga aulan, svetten bryter ut på allas pannor. Det är trångt och de flesta står nervöst och trampar. Snart är det dags!
- På med mössorna, för nu kör vi! hojtar elevrådets ordförande. Ett öronbedövande jubel hörs och i turordning springer varje klass ut och sjunger i otakt:
- Vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten...!
Sedan är det Annelie, Joanna och Tyras klass som springer ut på den stora trappen.
- Där är mamma! ropar Joanna. Nej, fan, inte den bilden!
- Titta min bild! skriker Tyra och pekar mot en stor skylt på en naken liten tös som sitter i en vattenpöl med en spade i munnen. Hon skrattar hysteriskt åt sina tidigare matvanor.
Någonstans i mitten står Annelies familj. Lillebrorsan håller i skylten. Pojkvännen står med ett stort fång röda rosor och en champagneflaska. Alla är finklädda.

Tyra kommer resa till Aten på måndag för att arbeta som diskjockey hos sin morbror i hans bar, där hon även kommer jobba som inkastare (men det låter inte lika glamouröst).
Joanna ska flyga tvärsöver jordklotet, till Nya Zeeland med sin storasyster och plocka frukt.
Alla har planer, alla utom jag som blir kvar bakom kassan på Konsum, tänker Annelie.
Fast sedan ler hon. Alla människor prioriterar olika val i livet, de flesta har drömmar och vill nå olika mål. Annelies mål är att tjäna ihop ett startkapital så att hon och hennes pojkvän kan flytta till Stockholm redan nästa år, där hon skall låta sin dröm få gå i uppfyllelse; plugga vidare till journalist.
Är vi fria nu? tänker Annelie. Fria från vad? Trygga rutiner, fast schema, fria från att ha någonting att göra varje dag? Hon skakar snabbt av den negatviva känslan och börjar fundera i helt andra banor. Ja, vi är tamejfan fria. Genom ens drömmar kan man uppnå det som var och en strävar efter, och om det är frihet eller ej kvittar, bara man är lycklig.
Hon har tagit studenten, och det är minsann inte alla som lyckas med det, som dessutom har 18,9 i snitt. Hon har tagit studenten, hon har ett mål och hon är förbannat lycklig.

Tyra, Joanna och Annelies alkoholrusiga ögon fylls med tårar och de skrålar högt:
- Vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit student-ee-n!! Fy fan vad vi är bra!!!

Och med ett gemensamt tjut kastar de sina mössor högt upp mot den blå, blå himlen.

Av: Angelica Lindvall 2005.