Tragisk midsommar
   |
| Allt började så bra men slutade så fel. Så kan jag bäst beskriva midsommarafton 2006. Jag, Lisa, Johanna och Thomas plus de andra grabbarna åkte gratis tåg upp till Leksand och väl framme förfestade vi hos några killar som spelar i Leksands A-lag. (Och ja, jag har alltid föredragit hockeykillar, men jisses vad tråkiga de är i jämförelse med fotbollsspelare.) Hursomhelst festade vi i en stor timmerkåk som osade fylla och grilldoft och vi varvade öl och sprit med fotbollstricks och kubb ute i grönskan. Solen lyste och vi försökte lära de midsommarfirande göteborgarna Köppäbävisan. Det gick inget vidare. Då försökte vi sjunga "Känn ingen sorg för mig Göteborg" för att lätta upp stämningen. Det skulle vi inte ha gjort. Behöver jag säga att de fick nog och gick? Efter ett tag drog vi till Gropen (Sammilsdal för er som inte vet) och började festa på allvar och sedan var det röj med "Små grodorna" och "Prästens lilla kråka". Vi försökte lära en norrman hur man dansade till dessa originella låtar, men han förstod oss inte, för han såg då inte ut som varken en groda eller kråka. Snarare som.. ehm.. en norrman. Jag, Lisa och Johanna blev uppraggade av flera killar med olika ursprung, och jag borde fått MVG i geografi i slutbetyg för jag gissade rätt land på varenda kille. Eritrea, Filippinerna, Iran... Det var riktigt roligt när jag och Lisa för trettionde gången började sjunga Temptation till en stackars kille som hette.. just det, Arash. När klockan var strax före 23 började jag oroa mig för vad min pojkvän tagit vägen, men tänkte att mat var viktigare, så jag och Johanna drog till pizzerian. Där försökte en kille sno min mobil ur väskan som stod på bordet, vilket jag såg när jag stod borta på andra sidan rummet, och han fick höra att han levde..! Lite senare dök Thomas och hans kompisar upp och allt var frid och fröjd, förutom en killkompis till Thomas som var rädd för att han skulle åka på spö av en mesig och kort men biffig hockeytönt (Borlängebo, 86:a, glugg mellan framtänderna, ja, ni kan ju gissa vem..). När vi hade ätit upp gick vi ut från pizzerian varpå denne hockeytönt började skrika åt Thomas kompis och sedan blev han helt hysterisk och tog ett kliv framåt och slog två knytnävsslag på Thomas ansikte som var avsedda för kompisen. Jag blev mer hysterisk än han som slog tror jag, det var så grymt mycket blod och jag trodde först att näsbenet var av. Det bör nämnas att jag är livrädd för blod. Vi sprang in till pizzerians toalett och försökte stoppa näsblodet, vilket inte gick alls. Golvet var rött när vi gick därifrån. Vi ringde polisen men fann tre bussar och fyra vanliga polisbilar utanför och gick dit och anmälde istället. Jag och Johanna skakade och grät hela tiden och var nog mer rädda än vad Thomas var. Min älskling kunde böja ena framtanden så att den stod rakt ut, och på den andra framtanden hade en bit lossnat, liksom två andra tänder. Men jag är så glad över att näsbenet är helt, även fast hans avsaknad av tänder är jävligt nog. Vi åkte till sjukhuset i morse där de limmade ihop den lösa framtanden med de andra tänderna, men han ska på återbesök om två veckor och under tiden får han käka mat i puréform ungefär. Roligt värre. Hoppas du är nöjd nu, din jävla idiot. Du ska vara glad att Thomas fortfarande har gratis tandvård, annars skulle du få en saftig räkning hemskickad, men det kanske räcker med en polisanmälan? Hursomhelst mår min älskling, som numera kallas för Rocky, bra efter omständigheterna, han har ruskigt ont i tänderna och näsan är uppsvullen, men annars är han okej. Det kunde ha varit värre. Men varför kan vissa personer inte dricka utan att slåss? Jag längtar tills den dag då han ger sig på fel person och åker på så mycket stryk att han inte kan gå. Då kommer i alla fall jag säga "Rätt åt dig". Det blir alltid värre framåt natten. |
Kommentarer
Trackback