Krigets Libanon

Efter de framgångsrika komedierna; "Jalla! Jalla!" och "Kopps" kommer nu "Zozo", en betydligt mer dramatisk och emotionell laddad historia; dock berättad med Jose Fares sinne för humor och visuella stil".

Igår kväll såg jag på filmen  Zozo (2005) som jag fick av Thomas i födelsedagspresent. En underbar film med duktiga skådespelare, 14-årige Imad Creidi är ett fynd i huvudrollen som den unge Zozo .

Filmen handlar om pojken Zozo som växer upp i Beirut i Libanon. Trots det pågående inbördeskriget lever han ett till synes normalt liv med skola och kompisar. En dag inträffar dock den ödesdrigra katastrofen och Zozo skiljs från sin familj. Hans enda utväg är att försöka ta sig till Sverige – ett för honom helt okänt land.

Jag blir imponerad av Josef Fares fantastiska bildspråk, ibland tystnar filmmusiken och det enda som hörs är det naturliga ljudet av en liten kyckling som Zozo hittar mitt i krigets Libanon. De två blir som en livlina till varandra. Och jag vet att jag är blödig, men jag kan inte hantera djur i filmer, att se en liten hjälplös kyckling mitt bland bomber och granater får mig att gråta mer än att se en skådespelare låtsas kämpa för sitt liv. Kycklingen är dock inte bara liten och hjälplös, han säger till Zozo att åka till Sverige utan honom. I  Libanon kan han dricka öl och festa, dessutom är det varmt här. Så de skiljs åt och Zozo lyckas ta sig ensam till Sverige och träffar äntligen sina farföräldrar som redan bor där.

Det är enorma skillnader mellan Sverige och Libanon. Jag förstår att vi svenskar har svårt att hantera krigsoffer, man kan inte ens i sin fantasi försöka sätta sig in i hur det verkligen är.

Zozo blir slagen i skolan av de äldre killarna för att han ifrågasätter allt, och Zozos farfar blir rasande och säger till Zozo att "Ta ingen skit, nästa gång de slår dig, slå tillbaka". Här i Sverige har vi ett lugnare humör, vi lär våra barn att man inte ska slåss (kanske därför det aldrig varit inbördeskrig i Sverige?).

Framförallt är Jose Fares "Zozo" en film som berör och engagerar och jag tycker den borde visas för alla barn i mellan- och högstadiet så att de får en inblick hur det kan se ut när ett barn kommer till ett okänt land med endast krigshärjade minnen i bagaget.
En enastående filmupplevelse, se den redan idag.



ZOZO av Josef Fares















Kommentarer
Postat av: Sara

den är jättebra fast sorglig. bästa repliken i filmen: "äpple med salt"


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback