And it burns, burns, burns
Jag kom nyss hem från skolan, slutade 11. Fredagar är underbara.
Igår såg jag Walk the line. En underbar film om Johnny Cash och June Carter. Och ärligt talat tycker jag att Reese Witherspoon sjöng bättre än originalet, men ingen kan jämföra sig med mr. Cash himself, även om Joaquin var förvånansvärt duktig på att imitera honom. Jag älskade deras röster, speciellt Reeses härliga sydstatsdialekt och för att inte tala om de vackra 60-talsklänningarna hon bar! Det är tur att det är inne med klänningar även till vardags, för det är så jäkla snyggt! Jag ska köpa en riktigt blommig och färgglad 60-talsklänning, och sen ska jag lägga vantarna på den underbara Ida Sjöstedts-klänningen för 995 spänn, till studenten.
Den är så vacker.
Jag får nog sitta här framför datorn ett bra tag eftersom mitt rum är fullt till bredden av smutsiga hantverkare (och jag som har bacillskräck). Men jag hittar nog på något att göra, som att plugga filosofi (inte), skriva jobbansökan, skriva på mitt hemliga projekt till en viss tidning eller sitta och deppa över mitt korta hår.
When I was just a baby my mama told me son,
always be a good boy, don´t ever play with guns.
But I shot a man in Reno just to watch him die.
When I hear that whistle blowing, I hang my head and cry..
Kommentarer
Trackback
