Livets resa

De enda som dök upp på klassåterträffen igår var de som inte hade 20,0 i slutbetyg från gymnasiet. De som dök upp igår var de som inte ska bli läkare. Och det var den roligaste återträffen jag varit på. 

Vi åt ost, kex och drack vin och champagne och firade vår framtid. Och pratade, pratade, pratade. Jag visste inte ens att man kan yttra så många ord per minut som vi gjorde igår.
Det var en härlig kväll, en sista kväll med det gamla sammansvetsade tjejgänget. 
Nu går våra vägar mot olika riktningar och nästa gång vi träffas kommer några av oss nått toppen av sina karriärer, några kommer vara gifta och ha barn, någon av oss kommer vara känd, några av oss kommer att bo utomlands medan några andra kommer bo kvar i Sverige. Och vilken väg de än tar hoppas jag att det inte blir en spikrak väg utan några som helst faror utmed vägkanten, istället hoppas jag att alla, även jag, får en krokig väg med många överraskningar i dikena så att vi alla kan lära oss något av den längsta och största resan vi kommer göra. Resan genom livet. För man lär sig inte allt om livet genom att plugga hårt och sitta djupt nedsjunken i en tjock bok.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback