Förevigad

Igår strax efter halv nio på morgonen dök en tjej och en kille upp hemma hos mig. I mitt rum bokstavligt talat. Och de tog ingen som helst hänsyn till att jag kastat ut min bakfulla pojkvän i rummet bredvid som det inte finns en dörr till. De pratade HÖGT och väsnades. Och ställde massvis med frågor om mitt rum, om mitt liv, om min framtid. Och jag svarade och blev fotograferad ur alla möjliga och omöjliga vinklar. Fotosessionen och intervjun tog drygt en timme och som tack för besväret fick jag en biobiljett samt ett exemplar av boken när den utkommer senare i höst. Om det var värt det? Jag vet inte. Det beror väl på hur snygg jag ser ut i boken och om mina svar är korrekt återgivna. Fast som tur är blir det nog inte en bok i samma klass som Da Vinci Koden, så jag behöver inte oroa mig över antalet läsare som kommer påpeka hur ful och misslyckad jag ser ut. Såvida jag inte blir en känd journalist, då kommer det garanterat finnas någon avundsjuk jävel som kommer snoka och hitta boken och publicera min anno 2006-stil i dagspress över hela landet. Och hånskratta.

Men det bjuder jag på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback