Det journalistiska uppdraget
Att vara journalist är ett helt vanligt tjänstemannayrke som på samma sätt som andra jobb är underkastat arbetsmarknadens alla lagar och avtal. Fast det finns väldigt få yrken där man får tänja på gränserna så pass mycket som när man är journalist. Det är ett yrke som innebär eget ansvar, möjligheter till självförverkligande som ligger i att uttrycka sig själv och bli hörd av många.
Den perfekta journalisten existerar inte för mig. Mitt mål är att bli en sådan journalist vars nyfikenhet är den största drivkraften, med det vill jag dock understryka att jag inte skulle gå över lik för att få ett scoop. Det finns gränser. Journalistik bör styras av värderingar och etiska bestämmelser, fast det är svårt att veta när det inte finns någon objektiv journalistik.
Journalistik bygger på val, alltifrån val av innehåll till val av metod. Alla val bygger på värderingar och jag tror att de flesta värderingar man har är man väl medveten om, fast det finns omedvetna värderingar som inte är lika lätt att ha ett kritiskt ställningstagande till. Etik är enligt mig den viktigaste faktorn inom journalistiken. Ett exempel kan vara om en känd person tagit självmord och det publiceras i tidningen. Förr var det tabu att publicera artiklar om självmordsoffer, numera är det vardagsmat. Detta gäller framförallt kända personer, men det har förekommit flera fall där självmordsoffren inte haft någon speciell funktion inom mediekretsar. I Borlänge förra året var det till exempel två ungdomar som tillsammans sprang mot ett tåg och hoppade. Då kan man undra vad det har för funktion i media, vad som intresserar läsarna just i detta fall. Antagligen valde media att publicera artiklar om detta på grund av att de var två som bestämde sig för att ta sina liv tillsammans. Vad kan detta ha för konsekvenser? Jag tror inte att fler människor kommer ta sina liv bara för att man publicerar en eller flera artiklar om ett specifikt självmordsfall. Däremot vill jag understryka att det finns folk som mer eller mindre påverkas av det som står i tidningarna. Och det är ju det som är meningen i många fall, att få folk att reagera och bli berörda trots att man skall förespråka en opartisk journalistik.
Det juridiska ansvaret för det som publiceras ligger hos ansvarige utgivare i tryckta medier, men ansvaret för det journalistiska arbetet stannar inte där. Ingen arbetsledning kan eller bör styra medarbetarnas arbete in i minsta detalj. Ömsesidig tilltro ligger till grund för hela arbetsprocessen för att det inte skall bli fel i tidningen som kommer sänka tidningens trovärdighet. Jag anser att den viktigaste uppgiften man har som journalist är att bygga upp en trovärdighet. Människor ska kunna tro på det dem läser i tidningar, det är den viktigaste förutsättningen för att fånga läsarna. Journalister gör fel då och då, det är mänskligt men många har svårt att medge när de har fel. Jag vågar påstå att saknar man förmågan att medge att man har fel och be om ursäkt saknar man också trovärdighet.
”Trovärdighet tar månader, år och decennier att bygga upp. För att riva den åtgår blott ett ögonblick” skriver Olle Stenholm i ”Det journalistiska uppdraget” vilket jag tycker är en väldigt passande beskrivning på vad journalistyrket innebär.
Jag tror att tidspressen ligger till stor grund för att artiklar och dylikt resulteras i en enda osann soppa. Många journalister slarvar under pressade förhållanden för att få ihop en artikel på kortast möjliga tid vilket resulterar i att man har arga läsare efter sig eller personer som artikeln är skriven om påpekar de uppenbara felen som vid stress är svåra att se. Därför måste man som journalist sträva efter att nå sanningen, det är i alla vad jag planerar att göra i min yrkesbana.