angelica1987.blogg.se

En nyöppnad märkesbutik X-cept slog upp dörrarna nere i Borlänge centrum i dag. Jag blev dock inte särskilt imponerad, det var mest basicplagg. Fast jag köpte faktiskt ett par riktigt läckra vita solglasögon för bara 99 kronor. 

Sedan åkte jag till Kupolen och köpte läppglans på Kick´s, Dior Kiss, som är det bästa läppglanset i världen. Fast smakar det så kostar det. Jag betalade 210 kronor för den lilla tuben på 18 ml men det var det värt. Perfekt till heta sommarnätter när man ska dansa och kanske kyssas med en heting i mörkret.
Jag köpte även ett rosaglittrigt nagellack från Depend. Jag vågar inte riktigt anta neontrenden men rosaglittrigt är tufft nog. I morgon ska jag finputsa naglarna och måla dem ordentligt glittriga.

Gula tulpaner fick mamma i dag. Hon började nästan gråta. Jag tror jag måste bli ännu bättre på att visa för henne hur mycket jag verkligen älskar henne. Jag hjälper ju alltid till med disken, städningen och att gå ut med hunden när jag är hemma men ibland behövs det något extra. Och jag vet att mamma älskar tulpaner.

Kom ihåg att uppmärksamma era mammor den 27 maj då det är mors dag. Fast annars är det bra att uppmärksamma era mammor lite då och då. En kram och tre ord kan få en mamma att bli alldeles salig. Tro mig, jag vet.

Förutom O.C och Desperate housewives så uppfyller Kanal 5 ännu en till önskan.

De har köpt in realityshowen om paret Beckhams flytt till Los Angeles. Jag som fullkomligen älskar familjen Beckham kan inte bli annat än nöjd. Tack Kanal 5!

Jag tycker om att gå ut på krogen någon gång ibland men bara om jag är riktigt packad. Det beror inte på att jag inte skulle ha roligt nykter utan för att jag har en sådan enorm bacillskräck och krogen är som bekant fylld till bredden med baciller och det blir ännu mer påtagligt om jag är nykter. Folk kräks i baren, kissar på golvet, svettas och fiser på dansgolvet. Allt är en vidrig odör av kroppsvätskor. Därför måste jag vara så full att alla mina spärrar släpper annars går jag bara omkring och äcklas av alla fulla drägg.

En viktig detalj i journalistyrket är att kunna ringa till folk man inte känner. Kanske för att boka en intervju eller rentav hålla en intervju via telefon. Förut ogillade jag starkt att ringa till olika myndigheter och prata men nu är jag världens pladdermaja. Jag är inte blyg överhuvudtaget. Ibland är jag nervös men inte för att träffa kändisar eller andra vanliga människor. Jag är mer nervös över att kasta mig ut från ett flygplan eller köra bil. Särskilt om en groda hoppar ut på vägen.

I ett inlägg för ett tag sedan så vände jag mig till mina läsare för att få svar på om min Bichon Frisé var lik Scrat, den lille filuren i Ice Age. De flesta tyckte visserligen att båda var söta men att Texas enbart var lik sig själv och ingen annan. Men nu har jag hittat en bild på Texas där han är fasligt lik Scrat! Eller hur?

Alla klagar över regn och rusk. Själv får jag en mysig känsla i maggropen när jag stiger upp på morgonen på blöt asfalt och känner den fräscha doften av ren natur.

I går kom min dåliga karaktär och knackade på axeln. Jag åt ingen riktig mat på hela dagen, bara sallad och mackor med philadelphiaost plus lite saltlakrits. Jag hann inte heller gå på en promenad men i dag ska jag traska minst en mil för att komma i rätt balans igen. Visst ska man unna sig saker, men mackor istället för mat är inte ett bra alternativ. Även fast mackor med philadelphiaost är bland det godaste som finns.

Så fort solen skiner starkt och gräset färgas grönt så är det rusning till butikerna på jakt efter sommarens hetaste bikini. Jag faller lätt för denna hysteri trots att jag förra sommaren köpte en perfekt korallröd trekantsbikini. Jag är rätt sugen på att införskaffa en baddräkt. Jag har inte haft baddräkt sedan jag var riktigt liten och visserligen är jag en soldyrkare som helst av allt vill sola naken så jag slipper fula ränder men en läcker baddräkt är ju lämplig i badhus.

Man skulle ju kunna tro att jag är ett proffs på att packa efter mina ständiga veckopendlingar till och från Molkom. Men nej, jag packar fortfarande alldeles för mycket. Det svåraste är ju att packa lite, det är rent ut sagt omöjligt. Jag fasar redan inför höstens backpacking. Hur packar man för att vara borta i två-tre månader? Och hur låter man bli att köpa för mycket? Jag kommer ju inte orka bära mer än högst 20 kilo på ryggen. Den här sommaren kommer bli hård, jag måste verkligen träna. Det är nu eller aldrig.

Jag måste packa inför Moskvaresan också. Eller åtminstone börja skriva en packningslista. Jag har nämnt att mitt andra namn är ordning och reda va?

I dag är det fredagen den 13. Det enda läskiga som hänt i dag är min förfärliga nackspärr.

Solen skiner, fåglarna kvittrar och ingen mördare smyger omkring bland de faluröda stugorna. Däremot en liten förvirrad skata. Hoppas han överlever dagen.


Bild: Peder Kaldal

Det finns ingen vackrare kärlekshistoria än filmen Dagboken- Jag sökte dig och fann mitt hjärta. För att inte tala om de makalöst vackra bilderna. Jag blir alldeles tårögd. Livslång kärlek måste vara det finaste som finns.

Jag vill tatuera mig igen. Jag vill känna den sköna smärtan ännu en gång. Fick jag välja skulle jag tatuera hela kroppen (med undantag för vissa ställen) bara för att det är så skönt. Men det är så fruktansvärt fult med tatueringar över hela kroppen så jag får väl gå på akupunktur istället. Fast en till tatuering ska jag allt ha. Två tassar från min lilla vovve ska jag placera ut någonstans på kroppen men jag står fortfarande i valet och kvalet var exakt de ska tatueras in. Svanken är ju ett typiskt ställe för tjejer men ack så fint.

"Ja, du säger att alla kommer till dig för att få kärleksråd, men vart vänder du dig själv?
(Ingen sa att det var lätt, men ingen sa heller att det var så märkvärdigt...) :)". //Linnea


En riktigt bra fråga. Vart vänder jag mig när det blir problem i kärlekslivet? Jag kan helt uppriktigt säga att min bästa vän får vara bollplank när jag öser ut min besvikelse över kärleken. Problemet är att min bästa vän är min pojkvän. Om det nu är ett problem. Avgör själv!

Jag har tränat hårt i dag. Jag gick i mycket snabb takt och körde intervaller med löpning. Framsidan av mina lår ömmar och jag kan knappt gå ett steg till. Men det är förbannat skönt att träna musten ur en så att det känns i hela kroppen. Ju mer det känns, desto mer pressar jag. Mitt samvete är min personliga tränare, och han är nästan sadistisk.

I morgon blir det 1 mil med intervaller.

Det här var för övrigt inlägg nummer 801. Helt galet.

I helgen talade jag med en förtvivlad vän som snart ska fylla 20 år.

"Vem vill köpa en bil från 1987!! Nej, just det, INGEN!!".


Jag vill inte heller fylla tjugo år. Jag vill vara sexton hela livet. Det är enklare att vara vuxen men långtifrån roligare. Mina största problem hade jag som liten flicksnärta. När min Barbie tappade huvudet eller när jag fick IG på ett matteprov gick hela min värld i kras för att inte tala om när jag blev dumpad första gången och grät ett halvår.

Att vara vuxen är betydligt enklare än att vara barn, man får ju hjälp med precis allt. När man var liten ville man inte ha hjälp utan man ville visa att man kunde själv. Jag kan fortfarande ibland vara obstinat (som min lärare säger) och vilja klara allt själv men jag är också nöjd med att någon annan hjälper mig med att deklarera till exempel.

Det värsta med att fylla 20 år är att nu finns det ingen återvändo. Barndomen är sedan länge förbi. Aldrig mer kan man leka med Barbie, aldrig mer drömma om pojken i parallellklassen, aldrig mer kräkas bakom en buske när man tar första fyllan, aldrig mer någonting. Efter man fyllt 20 år utvecklas inte kroppen längre, den går raka vägen mot fördärvet. Det är svårare att gå ner i vikt och huden åldras.

Samtidigt som jag är deppig över att fylla 20 så är det också den tid jag ser mest framemot. Jag ser framemot att fylla mitt fotoalbum med bilder från mina utlandsresor. Jag ser framemot att studera på universitet och bli ännu mer intellektuell. Jag ser framemot att förlova mig och gifta mig med min stora kärlek. Fast mest av allt ser jag framemot att skaffa barn. Det måste i alla fall vara ett tecken på att jag blivit vuxen.

På torsdag är det min, Thomas och Texas dag. Vi firar fyra år tillsammans. Jag ska baka en tårta till Texas för att han stått ut med oss i fyra år och jag och Thomas ska ut och äta middag för att fira att vi stått ut med varandra i fyra år. Det är faktiskt en bedrift, jag är inte lätt att leva med, fråga bara min mamma. Men det ska bli många år till, Thomas slipper inte undan så lätt. Fast förlovning är det inte tal om, han vill göra det närsomhelst, jag vill göra det på ett perfekt datum och nu är det liksom försent och jag har ingen lust heller. Jag vet ändå att jag vill vara tillsammans med honom hela livet, gifta mig, skaffa barn och hela köret och då kan vi lika gärna vänta. Eller göra det spontant. Det skulle vara positivt för min utveckling eftersom jag är besatt av datum. Jag vet när mina vänner blev tillsammans med sina pojkvänner, när de gjorde slut och när de fyller år och har namnsdag. Ja, jag vet till och med när deras föräldrar fyller år och har namnsdag.

Jag är verkligen jättekär just nu. Kanske beror det på solen, kanske beror det på mitt humör som svänger lagom mycket eller så beror det på att killen jag älskar, älskar mig och han visar det på ett mycket bra sätt. Han är det dyraste i världen.