Barn är underbara
Barn är väl helt enkelt underbara, eller?
http://www.fixx.co.za/pics/painting.jpg
http://www.fixx.co.za/pics/painting.jpg
Rolig UMBRO-reklam
Tragisk midsommar
   |
| Allt började så bra men slutade så fel. Så kan jag bäst beskriva midsommarafton 2006. Jag, Lisa, Johanna och Thomas plus de andra grabbarna åkte gratis tåg upp till Leksand och väl framme förfestade vi hos några killar som spelar i Leksands A-lag. (Och ja, jag har alltid föredragit hockeykillar, men jisses vad tråkiga de är i jämförelse med fotbollsspelare.) Hursomhelst festade vi i en stor timmerkåk som osade fylla och grilldoft och vi varvade öl och sprit med fotbollstricks och kubb ute i grönskan. Solen lyste och vi försökte lära de midsommarfirande göteborgarna Köppäbävisan. Det gick inget vidare. Då försökte vi sjunga "Känn ingen sorg för mig Göteborg" för att lätta upp stämningen. Det skulle vi inte ha gjort. Behöver jag säga att de fick nog och gick? Efter ett tag drog vi till Gropen (Sammilsdal för er som inte vet) och började festa på allvar och sedan var det röj med "Små grodorna" och "Prästens lilla kråka". Vi försökte lära en norrman hur man dansade till dessa originella låtar, men han förstod oss inte, för han såg då inte ut som varken en groda eller kråka. Snarare som.. ehm.. en norrman. Jag, Lisa och Johanna blev uppraggade av flera killar med olika ursprung, och jag borde fått MVG i geografi i slutbetyg för jag gissade rätt land på varenda kille. Eritrea, Filippinerna, Iran... Det var riktigt roligt när jag och Lisa för trettionde gången började sjunga Temptation till en stackars kille som hette.. just det, Arash. När klockan var strax före 23 började jag oroa mig för vad min pojkvän tagit vägen, men tänkte att mat var viktigare, så jag och Johanna drog till pizzerian. Där försökte en kille sno min mobil ur väskan som stod på bordet, vilket jag såg när jag stod borta på andra sidan rummet, och han fick höra att han levde..! Lite senare dök Thomas och hans kompisar upp och allt var frid och fröjd, förutom en killkompis till Thomas som var rädd för att han skulle åka på spö av en mesig och kort men biffig hockeytönt (Borlängebo, 86:a, glugg mellan framtänderna, ja, ni kan ju gissa vem..). När vi hade ätit upp gick vi ut från pizzerian varpå denne hockeytönt började skrika åt Thomas kompis och sedan blev han helt hysterisk och tog ett kliv framåt och slog två knytnävsslag på Thomas ansikte som var avsedda för kompisen. Jag blev mer hysterisk än han som slog tror jag, det var så grymt mycket blod och jag trodde först att näsbenet var av. Det bör nämnas att jag är livrädd för blod. Vi sprang in till pizzerians toalett och försökte stoppa näsblodet, vilket inte gick alls. Golvet var rött när vi gick därifrån. Vi ringde polisen men fann tre bussar och fyra vanliga polisbilar utanför och gick dit och anmälde istället. Jag och Johanna skakade och grät hela tiden och var nog mer rädda än vad Thomas var. Min älskling kunde böja ena framtanden så att den stod rakt ut, och på den andra framtanden hade en bit lossnat, liksom två andra tänder. Men jag är så glad över att näsbenet är helt, även fast hans avsaknad av tänder är jävligt nog. Vi åkte till sjukhuset i morse där de limmade ihop den lösa framtanden med de andra tänderna, men han ska på återbesök om två veckor och under tiden får han käka mat i puréform ungefär. Roligt värre. Hoppas du är nöjd nu, din jävla idiot. Du ska vara glad att Thomas fortfarande har gratis tandvård, annars skulle du få en saftig räkning hemskickad, men det kanske räcker med en polisanmälan? Hursomhelst mår min älskling, som numera kallas för Rocky, bra efter omständigheterna, han har ruskigt ont i tänderna och näsan är uppsvullen, men annars är han okej. Det kunde ha varit värre. Men varför kan vissa personer inte dricka utan att slåss? Jag längtar tills den dag då han ger sig på fel person och åker på så mycket stryk att han inte kan gå. Då kommer i alla fall jag säga "Rätt åt dig". Det blir alltid värre framåt natten. |
Tone avstängd från TV4
Tone Bekkestad, meteorlog i 4:an vek ut sig i grabbtidningen Slitz i veckan och är numera avstängd från jobbet. Den stora frågan är varför Tone ska stängas av när TV4 har haft flera andra profiler som också vikt ut sig bland andra Tilde de Paula, Jessica Almenäs, Suzanne Sjögren och Pernilla Wahlgren för att nämna några. Vad är skillnaden?
TV4 har rätt att reagera, även om jag personligen anser att utviket var rätt harmlöst. Vad jag anser om utvik hör inte hit, men jag kan ju säga att Tone Bekkestad inte gjorde det för pengarna. Summan för ett utvik på ett mittuppslag och framsida ligger runt tusenlappen. Och det är väl en betydligt liten summa för att flasha brösten i en grabbtidning? De viker ut sig enbart för att få uppmärksamhet.
Min slutsats är att Tone Bekkestad inte borde stängas av för att hon vek ut sig i en sunkig grabbtidning, utan för att hon under sina sju år i rutan fortfarande inte lärt sig svenska.
TV4 har rätt att reagera, även om jag personligen anser att utviket var rätt harmlöst. Vad jag anser om utvik hör inte hit, men jag kan ju säga att Tone Bekkestad inte gjorde det för pengarna. Summan för ett utvik på ett mittuppslag och framsida ligger runt tusenlappen. Och det är väl en betydligt liten summa för att flasha brösten i en grabbtidning? De viker ut sig enbart för att få uppmärksamhet.
Min slutsats är att Tone Bekkestad inte borde stängas av för att hon vek ut sig i en sunkig grabbtidning, utan för att hon under sina sju år i rutan fortfarande inte lärt sig svenska.
Mitt skrivande
"Men det förstår jag, du är redan en journalist enligt mig. Du vet hur du ska skriva för att få reaktioner, du får folk precis där du vill ha dom utan att överdriva. Det kallar jag mäktigt!"
Jag vill tacka så mycket för alla fina kommentarer som ni, mina läsare har gett mig. Även om skrivandet är som terapi för mig så är ändå den största anledningen och har alltid varit, att skapa reaktioner och känslor hos er, ni som läser det jag skriver. Det är inte ofta jag blir förlägen även om jag är en känslomänniska av stora mått, men alla kommentarer och uppmuntrande ord jag fått genom åren betyder så mycket. Även kritiken ni ger mig har betydelse, för det är det man lär sig av.
Jag har alltid haft som mål ända sedan jag först lärde mig skriva för 15 år sedan, att bli författare. En del människor måste ge ut en bok under sin livstid. Jag är en sån människa. Det skapas hela tiden många berättelser i mitt huvud, men det är svårt att få ner det på papper. Ibland har jag börjat mitt i en berättelse för att det är så svårt att skriva en inledning. Men författaryrket är inget man egentligen kan leva på såvida man inte heter Dan Brown eller J.K Rowling, så journalist är mitt enda yrkesval.
Jag vet att jag har talang, men ingen i min familj har egentligen stöttat mig i mitt val att bli journalist. "Angelica, det är lönlöst, alla vill jobba med media, det finns inga jobb". Det finns jobb, men visst, arbetsmarknaden är stenhård. Man måste vara duktig, rentav bäst för att få ett jobb. Men ni känner ju mig vid det här laget och vet då att jag aldrig ger upp.
Ibland när jag läser gamla uppsatser, sagor, berättelser, artiklar och dikter jag skrivit kan jag stanna upp och tänka: Är det verkligen jag som har skrivit det här? Vissa texter är riktigt, riktigt bra. Men det är först nu jag förstår det. När mina lärare redan i mellanstadiet försökte få mig att publicera mina texter var det pinsamt. Aldrig att jag gör det! Mina vänner satt och grät åt noveller jag skrivit och ville absolut skicka in dem till ett förlag, men jag sa nej. När min pojkvän läste en novell som jag skrivit, i början av vårt förhållande, satt han och rös. Min tuffa 16-årige kille satt och rös och fick tårar i ögonen..! Då förstod jag att jag var duktig, och började på allvar skicka in mina texter som till slut blev publicerade i en bok. Sedan var det Rockbjörns-karusellen som gav mig väldigt mycket publicitet. För mycket kan tyckas (jag vet att det är töntigt att googla sitt namn, men man känner sig ändå upprymd och stolt när de första länkarna som kommer upp handlar om en själv).
Tack, för att ni fyller mina dagar med liv. Ni är de bästa.
Jag vill tacka så mycket för alla fina kommentarer som ni, mina läsare har gett mig. Även om skrivandet är som terapi för mig så är ändå den största anledningen och har alltid varit, att skapa reaktioner och känslor hos er, ni som läser det jag skriver. Det är inte ofta jag blir förlägen även om jag är en känslomänniska av stora mått, men alla kommentarer och uppmuntrande ord jag fått genom åren betyder så mycket. Även kritiken ni ger mig har betydelse, för det är det man lär sig av.
Jag har alltid haft som mål ända sedan jag först lärde mig skriva för 15 år sedan, att bli författare. En del människor måste ge ut en bok under sin livstid. Jag är en sån människa. Det skapas hela tiden många berättelser i mitt huvud, men det är svårt att få ner det på papper. Ibland har jag börjat mitt i en berättelse för att det är så svårt att skriva en inledning. Men författaryrket är inget man egentligen kan leva på såvida man inte heter Dan Brown eller J.K Rowling, så journalist är mitt enda yrkesval.
Jag vet att jag har talang, men ingen i min familj har egentligen stöttat mig i mitt val att bli journalist. "Angelica, det är lönlöst, alla vill jobba med media, det finns inga jobb". Det finns jobb, men visst, arbetsmarknaden är stenhård. Man måste vara duktig, rentav bäst för att få ett jobb. Men ni känner ju mig vid det här laget och vet då att jag aldrig ger upp.
Ibland när jag läser gamla uppsatser, sagor, berättelser, artiklar och dikter jag skrivit kan jag stanna upp och tänka: Är det verkligen jag som har skrivit det här? Vissa texter är riktigt, riktigt bra. Men det är först nu jag förstår det. När mina lärare redan i mellanstadiet försökte få mig att publicera mina texter var det pinsamt. Aldrig att jag gör det! Mina vänner satt och grät åt noveller jag skrivit och ville absolut skicka in dem till ett förlag, men jag sa nej. När min pojkvän läste en novell som jag skrivit, i början av vårt förhållande, satt han och rös. Min tuffa 16-årige kille satt och rös och fick tårar i ögonen..! Då förstod jag att jag var duktig, och började på allvar skicka in mina texter som till slut blev publicerade i en bok. Sedan var det Rockbjörns-karusellen som gav mig väldigt mycket publicitet. För mycket kan tyckas (jag vet att det är töntigt att googla sitt namn, men man känner sig ändå upprymd och stolt när de första länkarna som kommer upp handlar om en själv).
Tack, för att ni fyller mina dagar med liv. Ni är de bästa.
Oavgjort
Jag borde ha bettat igår, jag sa ju att det skulle bli 2-2 i matchen mellan Sverige och England. Jag kunde ha tjänat storkovan! Fan också.
På det hela taget var det en underhållande match, och Henke gjorde en Ljungberg, det vill säga, ett sent mål som tog oss till åttondelsfinal. Fast det var ju redan avgjort innan, men ändå.
Sverige är ännu en gång obesegrade mot England sedan 1968. Slump eller skicklighet? Avgör ni.
Jag såg dokumentären om David Beckham innan matchen. En familjefar ut i tåspetsarna som råkar vara en av världens mest omskrivna fotbollsspelare. Mycket som skrivs handlar inte ens om hans fenomenala spelstil utan om det han gör utanför planen. Fast dokumentären igår visade den riktige David Beckham, mannen som gjorde mål från egen planhalva, mannen som fick rött kort och sänkte England i matchen mot Argentina i kvartsfinalen i VM 1998, mannen med den känslige högerfoten, mannen som byggt upp ett eget varumärke på sitt namn. David Beckham har varit en av världens bästa fotbollspelare och han var och är fortfarande den mest kända. Och även om hans karriär leder mot sitt slut, så vågar jag påstå att vi kommer få höra och se mer av honom. Mannen, myten, legenden.
På det hela taget var det en underhållande match, och Henke gjorde en Ljungberg, det vill säga, ett sent mål som tog oss till åttondelsfinal. Fast det var ju redan avgjort innan, men ändå.
Sverige är ännu en gång obesegrade mot England sedan 1968. Slump eller skicklighet? Avgör ni.
Jag såg dokumentären om David Beckham innan matchen. En familjefar ut i tåspetsarna som råkar vara en av världens mest omskrivna fotbollsspelare. Mycket som skrivs handlar inte ens om hans fenomenala spelstil utan om det han gör utanför planen. Fast dokumentären igår visade den riktige David Beckham, mannen som gjorde mål från egen planhalva, mannen som fick rött kort och sänkte England i matchen mot Argentina i kvartsfinalen i VM 1998, mannen med den känslige högerfoten, mannen som byggt upp ett eget varumärke på sitt namn. David Beckham har varit en av världens bästa fotbollspelare och han var och är fortfarande den mest kända. Och även om hans karriär leder mot sitt slut, så vågar jag påstå att vi kommer få höra och se mer av honom. Mannen, myten, legenden.
Journalist inom ett år
Jag fick ett brev på posten idag från Molkom folkhögskola och jag står som första reserv på journalistlinjen. Jag blev smått chockad eftersom det var så många som hade sökt, och nu sitter jag här och håller tummarna för att någon ska bli sjuk/flytta/tacka nej. Den enes död blir den andres bröd.
Många tycker säkert att jag får allt jag vill ha. Men man blir inte någonting av att bara sitta hemma och tro att allt kommer till en. Man måste våga för att lyckas, och jag har gjort så mycket för att få respons och beröm för mina ansträngningar. Och jag vet faktiskt inte varför jag har fått utdelningar inom just det området jag vill jobba med; media. Jag blev medförfattare i en bok när jag var 17 år. Jag var Lunarstorms VIP-reporter på Rockbjörnsgalan i vintras och jag har betydande kontakter på en kvällstidning. Jag kanske har tur, men jag skulle vilja påstå att det är skicklighet.
Livet är lätt om man gör på mitt sätt.
Många tycker säkert att jag får allt jag vill ha. Men man blir inte någonting av att bara sitta hemma och tro att allt kommer till en. Man måste våga för att lyckas, och jag har gjort så mycket för att få respons och beröm för mina ansträngningar. Och jag vet faktiskt inte varför jag har fått utdelningar inom just det området jag vill jobba med; media. Jag blev medförfattare i en bok när jag var 17 år. Jag var Lunarstorms VIP-reporter på Rockbjörnsgalan i vintras och jag har betydande kontakter på en kvällstidning. Jag kanske har tur, men jag skulle vilja påstå att det är skicklighet.
Livet är lätt om man gör på mitt sätt.
Sommardagar
| I helgen var det klassåterträff. Töntigt jag vet. Klassåterträffar är kanske kul efter 10-20 år, men inte en vecka efter studenten.Lyckligtvis slapp jag ljuga för att slippa gå, utan blev sjuk på riktigt. Jag har aldrig riktigt gillat min klass vilket kanske märks. S3A är ett minne blott för mig, jag vill inte bli påmind. Jag ligger nedbäddad i sängen och dricker morfin som smakar vanilj vilket är riktigt tråkigt eftersom jag då inte får köra bil. Att ligga nedbäddad och vara sjuk och läsa nya tidningar är mysigt om det är vinter, inte på sommaren. Och jag klarar då inte av att ligga nedbäddad mer än en kvart. Högst. Sen är jag så rastlös att det kryper i hela kroppen. Undrar just om jag kanske har damp ändå? Jag var tidigare ute på en power-walk med min nya mp3 och min lilla Bichón. Jag har varit lat nu efter studenten, och det har blivit alldeles för mycket chips och dipp och pizza framför fotbolls-VM. Och fan, imorgon är det England-Sverige och då kommer det garanterat ätas chips. Eller bågar. Eller godis. Jäkla Konsum som säljer godis för 4 kr/hekto. Sommardagarna sveper snabbt förbi, så snabbt att jag inte vet vilken dag det är eller vad jag gjort de senaste dagarna. Jag minns att jag, Thomas, Nilsson, Holst och Filip var i Anders sommarstuga vid sjön och grillade och spelade memory och lyssnade på radio någon dag förra veckan. Det var riktigt mysigt. Fler sådana dagar tack! På fredag är det midsommarafton och Leksand är det enda självklara valet. Kanske att man grillar med gänget på eftermiddan och dricker sig salongsberusad innan man drar till Gropen och blir alldeles för lycklig av att dansa Små grodorna. Den som lever får se. |
USA:s rättsystem
Jag såg nyss den sanna historien om 14-årige Michael Crowe som för några år sedan påstods ha knivmördat sin 12-åriga syster. Filmen visade bland annat hur de amerikanska poliserna betedde sig under förhören mot den unge pojken och tvingade han fram till ett erkännande. Och som de flesta redan vet så är ett erkännande i domstol i USA ett mycket starkt bevis i brist på exempelvis andra bevis såsom DNA, mordvapen och dylikt. Jag anser att det är fruktansvärt att poliserna har rätt enligt lag, att ljuga på förhören för att få fram ett erkännande, till exempel säga att "Vi hittade blod på dina kläder", "Om du erkänner kan du slippa fängelse" och "Vi har bevis som pekar ut dig som skyldig". Och dessutom har polisen enligt amerikansk lag rätt att förhöra barn under 15 år utan föräldrars tillåtelse, och det säger väl egentligen allt om det amerikanska rättsystemet? Vi klagar på Sveriges rättsystem, men jag är så tacksam över vad våra poliser, åklagare och advokater gör istället för amerikanska poliser som inte vill tappa ansiktet offentligt utan fortsätter på sina inskränkta spår och leker CSI-snutar.
Lyckligtvis slutar det med att den skyldige mördaren grips, en hemlös uteliggare som åkt in och ut ur fängelset vid ett flertal ytillfällen och som dessutom sågs av flera i trakten samma natt som mordet skedde. Men det togs aldrig upp i rättegången.
Varför förvånas jag inte längre över USA:s rättsystem?
En annan tragisk historia är den om 15-årige Kipland Kinkle som sköt ihjäl sina föräldrar en tidig morgon innan han begav sig till skolan där han dödade flera av sina klasskamrater. När poliserna kom riktade han pistolen mot sig själv, men de lyckades ta den ifrån honom. Kipland Kinkle var fascinerad av vapen och hade en hel samling med revolvrar i olika storlekar och för olika ändamål. Han tyckte även det var intressant att läsa om bomber på Internet. Kipland Kinkle hade för avsikt att ta sitt eget liv, men ville inte dö ensam. Dessutom var han utfryst i skolan och osynlig inför föräldrarna som bara hade ögon för deras begåvade dotter som inte var hemma vid den tidpunkten som morden skedde, och mycket talar för att hon hade blivit ett av offren om hon varit där.
I de inspelade förhören hör man Kipland Kinkle skrika att det var demoner som tog hans kropp i besinning. Och jag har inget till övers för mördare, men jag grät när jag hörde hans förtvivlade röst och förstod inte varför han inte fick vård när det var det som han uppenbarligen behövde.
15-årige Kipland Kinkle dömdes till 115 års fängelse.
Lyckligtvis slutar det med att den skyldige mördaren grips, en hemlös uteliggare som åkt in och ut ur fängelset vid ett flertal ytillfällen och som dessutom sågs av flera i trakten samma natt som mordet skedde. Men det togs aldrig upp i rättegången.
Varför förvånas jag inte längre över USA:s rättsystem?
En annan tragisk historia är den om 15-årige Kipland Kinkle som sköt ihjäl sina föräldrar en tidig morgon innan han begav sig till skolan där han dödade flera av sina klasskamrater. När poliserna kom riktade han pistolen mot sig själv, men de lyckades ta den ifrån honom. Kipland Kinkle var fascinerad av vapen och hade en hel samling med revolvrar i olika storlekar och för olika ändamål. Han tyckte även det var intressant att läsa om bomber på Internet. Kipland Kinkle hade för avsikt att ta sitt eget liv, men ville inte dö ensam. Dessutom var han utfryst i skolan och osynlig inför föräldrarna som bara hade ögon för deras begåvade dotter som inte var hemma vid den tidpunkten som morden skedde, och mycket talar för att hon hade blivit ett av offren om hon varit där.
I de inspelade förhören hör man Kipland Kinkle skrika att det var demoner som tog hans kropp i besinning. Och jag har inget till övers för mördare, men jag grät när jag hörde hans förtvivlade röst och förstod inte varför han inte fick vård när det var det som han uppenbarligen behövde.
15-årige Kipland Kinkle dömdes till 115 års fängelse.
Om en vecka
Sommardagarna sveper snabbt förbi, ja, det är faktisk midsommarafton om precis en vecka. Då är det återigen dags för "Små grodorna", fiolspelande masar och runda kullor med blomkransar i håret och någon avundsjuk jävel som väser: "Ja, och så går vi mot mörkare tider".
Jag vill påstå att de som firar midsommar utanför Dalarna omöjligen kan fira på riktigt. Det är ju inte midsommar om man inte firar den i Dalarna. Jag kommer vara i Leksand om en vecka. Och dansa och festa med alla mina dalkullor och masar, fast iklädda klänning och kavaj istället för de stickiga dräkterna.
Jag vill påstå att de som firar midsommar utanför Dalarna omöjligen kan fira på riktigt. Det är ju inte midsommar om man inte firar den i Dalarna. Jag kommer vara i Leksand om en vecka. Och dansa och festa med alla mina dalkullor och masar, fast iklädda klänning och kavaj istället för de stickiga dräkterna.
En minut från landssorg
En minut från landssorg, men Fredrik Ljungberg fixade biffen och nickade in ett mål i 89:e minuten. Jag har aldrig varit så glad över att se en fotbollsmatch förut. En varm känsla spred sig genom min kropp och jag och Thomas satt och log saligt mot varandra i TV-soffan i hans fotbollsentusiastiska hem. Sverige hade hur många målchanser som helst, och man blev mer och mer frustrerad för att det inte gick hela vägen. Men man kan alltid lita på Halmstads pärla (nej, jag pratar inte om Per Gessle). Fredrik "Freddie" Ljungberg räddade landslaget och Sveriges heder. Men inte helt utan hjälp, Marcus Allbäck skall ha en stor eloge för sin insats (varför tog de inte in han tidigare?) och Johan Elmander var mer än bara okej när han byttes in i slutet. Ibland älskar jag fotboll.
Ljungan i ren glädjeyra efter 1-0-målet mot Paraguay.
Fotnot: AP/Aftonbladet
Ljungan i ren glädjeyra efter 1-0-målet mot Paraguay.
Fotnot: AP/Aftonbladet
Journalistlinjen
 |
| Igår körde jag ner till Karlstad utan några som helst problem. Inga olyckor efter vägen, bara ett roadkill (en splatschad grävling med huvudet tre meter från kroppen). Jag körde inte fel en enda gång, blev faktiskt imponerad av mitt annars trytande lokalsinne. Det var en härlig roadtrip med lillebror Simon och morbror Jonas och vi ser framemot USA-resan 2008. Vi stannade för att äta pizza i Hällefors, vilken hemsk håla och en fruktansvärd vidrig pizza. Hur ska jag kunna äta pizza igen utan att drabbas av illamående? Nej, Hällefors är ett ställe jag enbart kommer köra rakt igenom hädanefter. Hålan som Gud glömde. Däremot Kopparberg var en vacker håla. För att inte tala om Molkom, destinationsorten där journalistskolan låg. En vacker Madicken/Bröderna Lejonhjärta/Pippi Långstrump-idyll med en skola som liknade en herrgård, för att inte tala om trädgården! Jag vill mer än gärna plugga journalistik på den skolan, fast jag har inte alltför höga förväntningar. Över femtio hade sökt, och bara tretton personer kommer in. Intervjun gick bra och likaså skrivproven, jag skulle skriva en notis om Hagamannen och ett referat om vår tids största folksjukdom; fetma. Men samhällskunskapsprovet var väldigt svårt även fast jag svarade på det mesta. En fråga löd: "Vilken politik för de i Argentina?". Ja, du, om jag det visste..! Jag får besked i slutet av veckan om jag står som reserv, blivit antagen eller ej. Spännande. |
It´s all about money
Imorgon gäller det. Jag ska på intervju på journalistskolan i Molkom utanför Karlstad samt göra ett skrivprov och ett prov i samhällskunskap. Jag är inte nervös över varken intervjun eller proven eftersom jag inte tvivlar på min talang. Däremot att köra till Karlstad blir en utmaning med mitt lokalsinne. Fast jag har skrivit ut en mycket detaljerad karta och dessutom har jag morbror Jonas och lillebror Simon till hjälp om den lättförståeliga kartan skulle bli krånglig.
Jag köpte bikinin. Borde jag ångra mig? Fan, nästan 600 spänn allt som allt. Jag kommer inte kunna leva (läs: köpa och göra det jag vill) den här sommaren. Midsommar i Leksand (dricka), Peace&Love, rodel, paintball, Grönan eller Liseberg, bensinpengar (för att inte tala om försäkringen på min cab varje månad!) och så utlandsresan i slutet av sommaren med tjejerna. Och vi får inte glömma sommar-rean. Åh typiskt. Dessutom ska jag ju flytta i höst och börja plugga, och det lär ju kosta en hel del.
Jag kanske ska sälja lite skit på E-bay?
Snart sitter den på min brunbrända kropp.
Jag köpte bikinin. Borde jag ångra mig? Fan, nästan 600 spänn allt som allt. Jag kommer inte kunna leva (läs: köpa och göra det jag vill) den här sommaren. Midsommar i Leksand (dricka), Peace&Love, rodel, paintball, Grönan eller Liseberg, bensinpengar (för att inte tala om försäkringen på min cab varje månad!) och så utlandsresan i slutet av sommaren med tjejerna. Och vi får inte glömma sommar-rean. Åh typiskt. Dessutom ska jag ju flytta i höst och börja plugga, och det lär ju kosta en hel del.
Jag kanske ska sälja lite skit på E-bay?
Snart sitter den på min brunbrända kropp. Värmebölja
Värmebölja i början av juni är inte något vi svenskar är vana vid. Men jag tar tacksamt emot solens strålar där jag ligger och steker mig på studsmattan men jag klarar inte längre än en minut, sen går jag och lägger mig i skuggan under ett parasoll och läser min nya bok som snart är slut. Det står nog inte på förrän jag tar årets första dopp, jag är ingen badkruka, men det är ju tråkigt att bada själv. Fast Thomas är ledig onsdag, torsdag och fredag så då borde vi kunna åka ner till Hemtjärn, eller varför inte Nässjön? Kanske rentav Dalälven? Nej, där går faktiskt gränsen, det är alldeles för kallt.
Nedanför syns en bikini från Nelly som jag blivit förtjust i, den kostar 500 kronor och har mina favoritfärger, samt är tanga vilket jag har varit ute efter hela våren men inte lyckats hittat. Ska jag köpa den eller ej? Tänk om jag köper en för liten storlek? Tänk om jag bara inbillat mig att jag gått ner i vikt? Jag kanske inte alls kan ha small. Sen är den rätt dyr, fast billig ändå för att vara en märkesbikini. Jag har redan flera bikinis, en svart trekantsbikini, en cerise push-up, och snart en vit bikini som kommer i nya numret av SOLO, men jag tröttnar så snabbt. Dessutom är jag ofta på charterresor och då vill man ju inte använda samma havssaltdoftande bikini för jämnan. Åh, varför kan jag inte fatta beslut själv?
Nedanför syns en bikini från Nelly som jag blivit förtjust i, den kostar 500 kronor och har mina favoritfärger, samt är tanga vilket jag har varit ute efter hela våren men inte lyckats hittat. Ska jag köpa den eller ej? Tänk om jag köper en för liten storlek? Tänk om jag bara inbillat mig att jag gått ner i vikt? Jag kanske inte alls kan ha small. Sen är den rätt dyr, fast billig ändå för att vara en märkesbikini. Jag har redan flera bikinis, en svart trekantsbikini, en cerise push-up, och snart en vit bikini som kommer i nya numret av SOLO, men jag tröttnar så snabbt. Dessutom är jag ofta på charterresor och då vill man ju inte använda samma havssaltdoftande bikini för jämnan. Åh, varför kan jag inte fatta beslut själv?
Reporter erkänner: Gravidchock
Idag var jag och Thomas till Kupolen en sväng körandes i min cab, och vi hittade lite smått och gott. Jag framkallade bilderna från studenten först. 118 kort för 350 spänn. Det kostar att ligga på topp. Sen gick jag in på Team Sportia och köpte de rosa/svarta Reebok-skorna som jag provat tidigare. De kostade bara 200 kronor, de var sänkta från 800 spänn. Jag är bäst på att hitta fynd. Alla vill shoppa med mig! Sen köpte jag Belinda Olssons romandebut "Reporter erkänner: Gravidchock!" som jag suktat efter länge men inte velat köpt förrän det blev sommarlov eftersom jag vill ha en bra anledning att gå ut och lägga mig på en filt i solen och njuta av den svenska sommaren när den är som vackrast. Hursomhelst älskar jag min nyinköpta bok och jag tror att Belinda Olsson hade mig i åtankarna när hon skrev den, för jag och Agata är nog tvillingsjälar. Vi är slående lika.
Likheterna:
* Bara namnet är lika. Agata Hansson kunde lika gärna vara Angelica Hansson. Fast det är inte mitt efternamn. Än. Men inom en snar framtid.
* Jag har också en pojkvän som är en avbild av en grekisk gud och kan bäst beskrivas som den populäre fotbollsspelaren i amerikanska high school-filmer, fast smartare. Som dessutom är barnkär vilket är ett stort plus. När man själv är redo att skaffa barn.
* Jag är liksom Agata alltid uppe i varv och har svårt att sitta still. Dessutom blir jag också snabbt otålig av att behöva sitta och lyssna länge på saker som är helt ointressanta för mig. Som typ sport.
* Jag har också som ambition att bli allmänreporter som Agata är, eftersom jag vet lite om mycket. Och jag skulle faktiskt också söka tjänsten som nyhetschef eftersom jag är van att hålla i många trådar, strukturera saker och ting och få folk att engagera sig.
* Jag skulle inte heller finna något skäl till att göra abort- någonsin. Det är för värdefullt, ett människoliv. Och min personliga åsikt är att man inte ska leka med naturen utan låta den har sin gång.
Olikheterna:
* Jag skulle aldrig dricka sprit eller röka om jag väntade barn. För även om Agata blundar hårt i boken så vet hon innerst inne att hon är gravid. Och det är så fel.
* Jag älskar barn trots deras bristande intelligens, deras kiss- och bajs-humor, deras äckliga ovanor,deras pinsamma konversationer med damen i snabbköpet som har en vårta på hakan. Som hon får höra om och om igen.
Nu ska jag fortsätta läsa min bok. Jag ska bli den bokmal jag en gång var, den här sommaren. Men jag har svårt att hitta böcker som fångar mitt intresse från början till slut, men nu väntar flera på lager. Jag ska bland annat läsa klart min nya bok, sen Magdalena Graafs självbiografi och sist men inte minst Hollywoodfruar- den nya generationen. Jag har både läst boken och sett den gamla Hollywoodfruar-serien på TV, och det är en Jackie Collins-roman när den är som allra bäst. Sex, droger, mord och lyx i en härlig kompott.
Och till alla er som grattar mig till arbetslösheten: Jag är inte arbetslös. Jag är studerande eftersom jag redan är antagen på en journalistutbildning i Sundsvall. Men jag ska till en journalistskola utanför Karlstad på tisdag på intervju samt skriva två prov, och jag hoppas verkligen jag kommer in där, så önska mig lycka till!
Livet ska vara som för en fjäril en sommardag.
Likheterna:
* Bara namnet är lika. Agata Hansson kunde lika gärna vara Angelica Hansson. Fast det är inte mitt efternamn. Än. Men inom en snar framtid.
* Jag har också en pojkvän som är en avbild av en grekisk gud och kan bäst beskrivas som den populäre fotbollsspelaren i amerikanska high school-filmer, fast smartare. Som dessutom är barnkär vilket är ett stort plus. När man själv är redo att skaffa barn.
* Jag är liksom Agata alltid uppe i varv och har svårt att sitta still. Dessutom blir jag också snabbt otålig av att behöva sitta och lyssna länge på saker som är helt ointressanta för mig. Som typ sport.
* Jag har också som ambition att bli allmänreporter som Agata är, eftersom jag vet lite om mycket. Och jag skulle faktiskt också söka tjänsten som nyhetschef eftersom jag är van att hålla i många trådar, strukturera saker och ting och få folk att engagera sig.
* Jag skulle inte heller finna något skäl till att göra abort- någonsin. Det är för värdefullt, ett människoliv. Och min personliga åsikt är att man inte ska leka med naturen utan låta den har sin gång.
Olikheterna:
* Jag skulle aldrig dricka sprit eller röka om jag väntade barn. För även om Agata blundar hårt i boken så vet hon innerst inne att hon är gravid. Och det är så fel.
* Jag älskar barn trots deras bristande intelligens, deras kiss- och bajs-humor, deras äckliga ovanor,deras pinsamma konversationer med damen i snabbköpet som har en vårta på hakan. Som hon får höra om och om igen.
Nu ska jag fortsätta läsa min bok. Jag ska bli den bokmal jag en gång var, den här sommaren. Men jag har svårt att hitta böcker som fångar mitt intresse från början till slut, men nu väntar flera på lager. Jag ska bland annat läsa klart min nya bok, sen Magdalena Graafs självbiografi och sist men inte minst Hollywoodfruar- den nya generationen. Jag har både läst boken och sett den gamla Hollywoodfruar-serien på TV, och det är en Jackie Collins-roman när den är som allra bäst. Sex, droger, mord och lyx i en härlig kompott.
Och till alla er som grattar mig till arbetslösheten: Jag är inte arbetslös. Jag är studerande eftersom jag redan är antagen på en journalistutbildning i Sundsvall. Men jag ska till en journalistskola utanför Karlstad på tisdag på intervju samt skriva två prov, och jag hoppas verkligen jag kommer in där, så önska mig lycka till!
Livet ska vara som för en fjäril en sommardag.
Jag har tagit studenten
    |
| För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit student-een! Fy fan vad jag är bra! Igår upplevde jag mitt livs lyckligaste dygn- hittills! Jag tog studenten på Hagagymnasiet i Borlänge tillsammans med oslagbara S3A. I ett helt dygn var jag vaken och var konstant full från klockan 07.00 till 03.00 morgonen därpå. Men jag blev aldrig klen utan minns alla underbara ögonblick! Allt ifrån champagnefrukosten på skolgården, mössmissen som vi tidigare grät åt men som vi igår skrattade åt, när vi turades om att skriva hälsningar i varandras mössor, frukosten i matsalen, avslutningen i aulan (själv satt jag och drack djupt nedsjunken i stolarna, tänk om rektorerna hade sett det, då skulle jag åkt ut med buller och bång), när vi fick slutbetyget i vår hand (jag gick ut med 11 mvg, 10 vg, 8 g och 1 ig), när vi sprang ut klockan 12 och sjöng våran studentsång på scenen framför alla familjer och vänner, när vi åkte genom stan i våran ballong- och flaggprydda vagn och sjöng studentsånger om vartannat! Sedan minns jag min fina studentmottagning hemma på gården där jag fick ta emot så många vackra presenter. Efter den delikata smörgåstårtan och fikat åkte jag och Liza nedcabat ner till stan och sjöng Köppäbävisan till alla som ville höra och inte höra. Sedan var det förfest hemma hos Matilda, och vi varvade med snuskiga historier, "Jag har aldrig"-leken, pizza, sprit och febril dans till Boten Anna. Vid 22-tiden begav vi oss till Liljekvista parken och festade med alla de hundratals studenter som samlats. Och lyckligtvis tog bara poliserna systempåsarna av de som inte hade vita mössor.Sedan var det utgång på krogen! S2 var givet och jag tog plats på scenen med min klass och vi shakade som aldrig förr! Och en hel del tjuvnyp fick jag i rumpan av hormonstinna tonårskillar. Sedan var det någon som grabbade tag om mina bröst bakifrån och full som jag var tog det rätt så lång tid innan jag vände mig om för att se vem som gav mina tuttar så mycket uppmärksamhet, och då var det min Hansson.Tur det! Jag har aldrig röjt så mycket på krogen som jag gjorde igår, jag dansade även på borden! Man tar bara studenten en gång är förklaringen till mitt beteende. Idag vaknade jag rätt tidigt men var fantastiskt pigg och inte alls bakis. Min första tanke var att nu är det över. Det finns inget S3A mer. Hagagymnasiet existerar inte längre i vår vardag, vi är och förblir en siffra i skolans arkiv. Fast samtidigt när jag vaknade i morse bredvid min älskling sedan flera år tillbaka, så kände jag att nu inleds ett nytt kapitel i mitt liv. Och jag tror att det blir ett väldigt spännande kapitel i boken om mitt liv. |
Imorgon är en annan dag
Imorgon är det verkligen en helt annan dag. En dag som jag kommer minnas för resten av mitt liv. En dag som kommer fyllas med blandade känslor. En dag då jag slutar skolan för alltid- om jag vill.
Dagen då jag tar studenten.
Dagen då jag tar studenten.
060606
Sveriges nationaldag och alla svenskar dukar fram långbord i den gassande eftermiddagssolen, äter sill och potatis, dricker snapsar och sjunger "Du gamla du fria".
Nej, så firar vi inte nationaldagen i Sverige. Vi firar inte överhuvudtaget. Det är väl några som håller tal på torget och sjunger på Skansen, men mycket mer än så är det inte. Fast vem orkar egentligen fira nationaldagen när studentveckan är samtidigt och dessutom firar vi ju ordentligt på midsommar istället!
Det sägs att djävulens bebis föds idag, eftersom det är den 6/6-06. Men jag har inte en reiligiös övertygelse överhuvudtaget utan äger snarare en snuskig fascination över det fasanfulla som människor gör mot varandra dagligen. Kriminalhistorier, mordgåtor och skräck!
Nej, det blir inte att titta på "Omen" idag, däremot mina två nya dvd-filmer "Kim Novak badade aldrig i Geneseraters sjö" och "Gråta med ett leende".
Jag ska på intervju om en vecka på journalistskolan utanför Karlstad. Jag har redan blivit antagen till journalistutbildningen i Sundsvall, men Karlstad skulle vara bättre om man ser till avståndet. Jaja, det blir nog bra vad jag än bestämmer mig för. Får man hoppas.
Nej, så firar vi inte nationaldagen i Sverige. Vi firar inte överhuvudtaget. Det är väl några som håller tal på torget och sjunger på Skansen, men mycket mer än så är det inte. Fast vem orkar egentligen fira nationaldagen när studentveckan är samtidigt och dessutom firar vi ju ordentligt på midsommar istället!
Det sägs att djävulens bebis föds idag, eftersom det är den 6/6-06. Men jag har inte en reiligiös övertygelse överhuvudtaget utan äger snarare en snuskig fascination över det fasanfulla som människor gör mot varandra dagligen. Kriminalhistorier, mordgåtor och skräck!
Nej, det blir inte att titta på "Omen" idag, däremot mina två nya dvd-filmer "Kim Novak badade aldrig i Geneseraters sjö" och "Gråta med ett leende".
Jag ska på intervju om en vecka på journalistskolan utanför Karlstad. Jag har redan blivit antagen till journalistutbildningen i Sundsvall, men Karlstad skulle vara bättre om man ser till avståndet. Jaja, det blir nog bra vad jag än bestämmer mig för. Får man hoppas.
Bara tre dagar kvar...!
Studentfirande i Leksand
Igår tog min bästa vän och pojkvän studenten. Tre års slit och många timmars pluggande i BF-lokalerna. Mm, eller hur. Barn och fritid måste vara det slappaste programmet på gymnasiet och definitivt det lättaste att samla ihop MVG på. Thomas går ut med lite bättre betyg än mig, fast jag är inte bitter så att säga eftersom jag har läst svårare kurser. Jag menar hälsa och friluftsliv A mot Filosofi A eller Psykologi B? Hursomhelst var det ett fint studentfirande i Leksand, och äntligen är han färdigutbildad barnskötare. Mohahaha. Jag har alltid velat gifta mig med en snickare som kan bygga en stor lyxvilla till mig, men jag får väl nöja mig med en dagpappa. Nejdå, han ska nog inte jobba med barn, det är för äckligt för honom skulle jag tro. Barn är söta, men fyllda med snor, bajs och kiss vars funktioner de inte kan styra. Att se personer i min ålder med en barnvagn, då tänker jag bara: Huvudvärk kan komma plötsligt.
På kvällen kom Johanna förbi och vi fick skjuts till Leksand av hennes killkompis. Skjuts hem visste vi däremot inte hur vi skulle ordna. Men det brukar gå att fixa, annars får man gå hem, alternativt sova i ett dike. Jag blev full och dansade med gamla högstadiepolare och blev bjuden på alldeles för många drinkar. Rosa pantern, Geting, Orgasm, White Russian.. Geting är klart godast, men jag är såld på Rosa pantern också trots att den är så jäkla sliskig. När klockan var runt 23 fick jag syn på min nybakade student, ingen mindre än Thomas "Hinken" Hansson. Han var så långt ifrån nykter som man kan bli, säkert därför att han hörde att matchen var flyttad till söndag istället för lördag.Jag hoppas han kom hem välbehållen..?
Jag kom i alla fall hem välbehållen, åkte med Eljans på efterfest till Gagnef först, och en viss fjortisfull tjej tog årets första dopp. Om bara denna tjej kunde bli snällare på fyllan, då skulle det vara roligare att festa med henne. Hursomhelst är det här nog första gången jag såg en soluppgång, och jag har ändrat mig.. Soluppgång är vackrare än en solnedgång. Man kände verkligen att man lever, verkligen lever.
Jag var hemma vid tre, somnade halvfyra och blev väckt för en timme sedan av en hysterisk mamma som trodde att jag dött. Nu ska jag ut och sola och samtidigt sova, det är lite jobbigt så här på morgonkvisten efter en lång natt.
Nästa vecka är det MIN tur att glänsa, och efter att ha sett för fulla studenter igår, vet jag exakt hur mycket jag ska dricka. Inte för mycket i alla fall. Studenten är ett för fint minne för att supa bort.
Förresten har jag blivit antagen till skolan i Sundsvall, men jag är fortfarande tveksam. Vad vill jag göra med mitt liv?
På kvällen kom Johanna förbi och vi fick skjuts till Leksand av hennes killkompis. Skjuts hem visste vi däremot inte hur vi skulle ordna. Men det brukar gå att fixa, annars får man gå hem, alternativt sova i ett dike. Jag blev full och dansade med gamla högstadiepolare och blev bjuden på alldeles för många drinkar. Rosa pantern, Geting, Orgasm, White Russian.. Geting är klart godast, men jag är såld på Rosa pantern också trots att den är så jäkla sliskig. När klockan var runt 23 fick jag syn på min nybakade student, ingen mindre än Thomas "Hinken" Hansson. Han var så långt ifrån nykter som man kan bli, säkert därför att han hörde att matchen var flyttad till söndag istället för lördag.Jag hoppas han kom hem välbehållen..?
Jag kom i alla fall hem välbehållen, åkte med Eljans på efterfest till Gagnef först, och en viss fjortisfull tjej tog årets första dopp. Om bara denna tjej kunde bli snällare på fyllan, då skulle det vara roligare att festa med henne. Hursomhelst är det här nog första gången jag såg en soluppgång, och jag har ändrat mig.. Soluppgång är vackrare än en solnedgång. Man kände verkligen att man lever, verkligen lever.
Jag var hemma vid tre, somnade halvfyra och blev väckt för en timme sedan av en hysterisk mamma som trodde att jag dött. Nu ska jag ut och sola och samtidigt sova, det är lite jobbigt så här på morgonkvisten efter en lång natt.
Nästa vecka är det MIN tur att glänsa, och efter att ha sett för fulla studenter igår, vet jag exakt hur mycket jag ska dricka. Inte för mycket i alla fall. Studenten är ett för fint minne för att supa bort.
Förresten har jag blivit antagen till skolan i Sundsvall, men jag är fortfarande tveksam. Vad vill jag göra med mitt liv?
Studentbal
Igår var jag och min prins på studentbal i Tällberg på hotell DaleCarlia, vackert beläget vid Siljan. Och det var väl ungefär som jag hade förväntat mig.
Förberedelserna tog lång tid. Det var manikyrerade naglar som gällde, frisyren som skulle stylas med löshår, rosor och grejer och bara sminket tog en timme att lägga. Och för Thomas tog det en kvart att fixa kostymen, stryka skjortan, göra en dubbel slipsknut och fixa frillan. Ja, vissa har det rätta knycket. Sedan var det dags för fotografering och drinkar, och när klockan var 17 rullade en Porsche 911-03 in på gården. En bil helt i min smak. Varför nöja sig med mindre? Sex sekunder tog det från att bilen var stillastående tills den var uppe i 100 km/h. Och den har inte ens turbo. Vi fick hursomhelst många blickar och busvisslingar när vi klev ur bilen vid stora entrén. Och det var mycket folk. Alla tjejer var så vackra i sina färgglada kreationer och för att inte tala om killarna i kostymer och frack. Fast min Thomas var hetast, och vi fick höra att vi matchade varandra bra. Perfect couple.
Det var trerättersmiddag och nej, jag och Thomas blev inte mätta. Vi längtade tills klockan skulle slå över midnatt då det serverades hamburgare. Förrätten var himmelskt god, kräftbakelse och något bröd till. Varmrätten var vedervärdig, en klump oxfilé med en liten remsa potatis och en minipöl med sås. Martin tog min köttklump, efter att jag tappat matlusten när han snackade om att man proppar i gässen fullt med mat så att deras lever sprängs, för att vi människor ska få mer mat. Dessutom var filén röd i mitten, och okej, det är inte farligt, men jag blev grymt äcklad. Efterrätten var däremot himmelskt god. Vit choklad med ett chokladrån och färska hallon och blåbär. Efter maten var det dans till "Vi älskar Beatles och kan inte spela någon annan musik"-band. Fast jag och Thomas dansade ändå trots att både bandet och Thomas danssteg sög. Gudskelov var det traditionella tryckare på slutet, så då gick det lättare för Thomas att hålla takten. Och ja, full blev man också.
Jag och Thomas var hemma i Bäsna runt 2-tiden, då duschade vi och sedan när vi la oss i sängen sa han:
- Man har alltid sex på balnatten.
- Jaså?
- Ja.
- Okej då.
Det blev en underbar avslutning på en underbar kväll med en underbar kille.
John Mason: Are you sure you´re ready for this?
Stanley Goodspeed: I´ll do my best.
John Mason: Your "best"! Losers always whine about their best. Winners go home and fuck the prom queen.
Stanley Goodspeed: Carla was the prom queen.
John Mason: Really?
Stanley Goodspeed: Yeah.
Förberedelserna tog lång tid. Det var manikyrerade naglar som gällde, frisyren som skulle stylas med löshår, rosor och grejer och bara sminket tog en timme att lägga. Och för Thomas tog det en kvart att fixa kostymen, stryka skjortan, göra en dubbel slipsknut och fixa frillan. Ja, vissa har det rätta knycket. Sedan var det dags för fotografering och drinkar, och när klockan var 17 rullade en Porsche 911-03 in på gården. En bil helt i min smak. Varför nöja sig med mindre? Sex sekunder tog det från att bilen var stillastående tills den var uppe i 100 km/h. Och den har inte ens turbo. Vi fick hursomhelst många blickar och busvisslingar när vi klev ur bilen vid stora entrén. Och det var mycket folk. Alla tjejer var så vackra i sina färgglada kreationer och för att inte tala om killarna i kostymer och frack. Fast min Thomas var hetast, och vi fick höra att vi matchade varandra bra. Perfect couple.
Det var trerättersmiddag och nej, jag och Thomas blev inte mätta. Vi längtade tills klockan skulle slå över midnatt då det serverades hamburgare. Förrätten var himmelskt god, kräftbakelse och något bröd till. Varmrätten var vedervärdig, en klump oxfilé med en liten remsa potatis och en minipöl med sås. Martin tog min köttklump, efter att jag tappat matlusten när han snackade om att man proppar i gässen fullt med mat så att deras lever sprängs, för att vi människor ska få mer mat. Dessutom var filén röd i mitten, och okej, det är inte farligt, men jag blev grymt äcklad. Efterrätten var däremot himmelskt god. Vit choklad med ett chokladrån och färska hallon och blåbär. Efter maten var det dans till "Vi älskar Beatles och kan inte spela någon annan musik"-band. Fast jag och Thomas dansade ändå trots att både bandet och Thomas danssteg sög. Gudskelov var det traditionella tryckare på slutet, så då gick det lättare för Thomas att hålla takten. Och ja, full blev man också.
Jag och Thomas var hemma i Bäsna runt 2-tiden, då duschade vi och sedan när vi la oss i sängen sa han:
- Man har alltid sex på balnatten.
- Jaså?
- Ja.
- Okej då.
Det blev en underbar avslutning på en underbar kväll med en underbar kille.
John Mason: Are you sure you´re ready for this?
Stanley Goodspeed: I´ll do my best.
John Mason: Your "best"! Losers always whine about their best. Winners go home and fuck the prom queen.
Stanley Goodspeed: Carla was the prom queen.
John Mason: Really?
Stanley Goodspeed: Yeah.