Veckans fynd



Väst med nitar från Gina Tricot 299:-
Fransväska från Lindex 199:-
Tee från MQ 199:-

Me, myself and I

Nu är jag redo för födelsedagsfest och därefter utgång! Skål!

     

Klänning från MQ Paris, Kate and I
Strumpbyxor från Gina Tricot

Mynta i käften och darr i benen

Jag drack världens godaste Mojito i går på S1 i Borlänge. Det är ju helt galet, jag förväntar mig ingenting från bartendrarna i Borlänge då de flesta blandar fel men jäklar så god drinken var! Helt perfekt. Det smakar fortfarande mynta i käften.

Alexzandra har åkt hem, det blev en snabbvisit, men vi hann med mycket på 18 timmar. Middag, filmmys, fika och shopping. Jag har hittat perfekta outfiten för i kväll, visar bild senare om jag hinner!

Efter att jag skjutsat Alexz till tåget så sprang jag en halvmil på gymmet (det är fan stort för att vara mig, latmasken no. 1!) och körde lite hantlar. Jag darrade i benen efteråt, mycket skön känsla. Innan sommaren ska jag klara av att springa en mil utan att dö.



Hur ser er lördag ut? ♥

Bakfickan

I kväll ska jag och flickorna äta en riktig brakmiddag på Bakfickan för att sedan avsluta med senaste Saw-filmen hemma hos mig. Perfekt nöje en fredagkväll.

I morgon blir det däremot fest för hela slanten, jag har inte varit ute på krogen sedan november så gissa om jag är danssugen! Lite hångelsugen också måste jag erkänna.. ;-)


Hycklerska?

När jag behöver koppla av i lugn och ro finns det bara en plats som passar. Och det är inte ett varmt badkar eller en strand på en öde ö. Nej, jag kan koppla av som allra mest i kyrkan. Vilket gör mig till en hycklerska då jag inte ens är religiös. Fast å andra sidan kan jag ju aldrig veta säkert, jag vet egentligen lika lite om Jesus och Gud finns som någon bokstavstroende. Även fast de såklart är övertygade om sin sak och jag själv bara väntar på en uppenbarelse som aldrig kommer.

Fast kyrkan är underbar. Alltså, visst att söndagsgudstjänter kan bli lite väl långrandiga men det är en skön plats att vara på. Religion är intressant i många avseenden. För mig är det så underligt hur man kan ha skapat en hel värld utifrån en enda bok utan källhänvisningar. Fast svar lär jag ju aldrig få. Men jag är nog rätt så säker på att Gud inte är en gammal skäggig gubbe uppe i himlen. Jag tror snarare att Gud är en känsla hos varje troende individ. En känsla som ger trygghet och stöd hos de som behöver det.


Gagnefs kyrka.
Bild:
www.saligblandning.se


Minnena av dig

Jag drömde om dig i natt. Det var en underbar dröm. Vi hade hur roligt som helst, alla minnen med dig kom tillbaka. Jag vaknade med ett leende och trots det faktum att du inte längre finns kvar här med oss så fortsatte jag att le. För jag vet att du följer varje steg jag tar. Vi är av samma blod och jag kommer bära med mig minnena av dig så länge jag lever.

Min lilla skogshare



Nybadad och fräsch.

Världens bästa present

Jag har köpt världens bästa present till en person i dag som inte fyller år förrän i april. Men jag var helt enkelt tvungen när jag hittade saken som är något som verkligen, verkligen intresserar den här personen. Jag orkar knappt vänta ända till april för att få se reaktionen från födelsedagsbarnet! Åh, det är så roligt att köpa presenter!


Bild:
Manolo

This is me!

Om den här tröjan var en person hade den sett ut som mig. Jag kan inte hitta en tröja som är mer "Angelica" än den här. Kolla bara! Ljuslila (min favoritfärg) med stora svarta knappar och små svarta rosetter vid ärmarna. Sött och flickigt. Den finns i svart, vitt och beige också. Köpt på Jeans Factory. I love it!

 


Viktlöst!

Jag tror inte riktigt på att väga sig hela tiden, bästa måttet på om man blivit smalare eller inte är ju att prova sina skinny jeans som var för små för ens ena lår förra våren. Nu sitter de perfekt. Eller nja, lite bukfetma finns ju fortfarande kvar men det ska vi väl lotsa bort innan badsäsongen.

Jag tycker faktiskt om min mage. Den funkar perfekt, krånglar aldrig. Det är ju inte magens fel att den blivit rund, det är för tusan mina händer, tankekraft och mun som är de stora bovarna i dramat. Jag är tjejen utan karaktär. Det finns inget mellanting för mig, antingen svälter jag eller hetsäter. Och inget av det är bra. Men den här dieten är i alla fall den bästa jag testat, jag äter mig mätt och hinner aldrig bli hungrig förrän det är dags att äta igen. Hur bra är inte det?


Bröd, socker, pasta och ris är strängt förbjudet enligt LCHF-läran men Finn crisp är godkänt.


Msn-konversation med exboyfriend

HANSSON säger:

En ny tjej på jobbet beskrev mig för Stoffes flickvän... för jag berätta att jag kände hon, då sa hon: han är lång o grov o mörkhårig... kan bara instämma!

Angelica säger:

HAHAHAHA, hon måste ha ljugit sig blå, mörkhårig var väl det enda hon prickade in

HANSSON säger:

Hon pricka in alla mina sidor

Angelica säger:

Hehe, in your dreams baby

HANSSON säger:

In every girls dream

Angelica säger:

Nä, men jag drömde faktiskt om dig i natt!

HANSSON säger:

En våt dröm?

Angelica säger:
Nej, jag har för mig att vi dog båda två...
HANSSON säger:
Lät inte som en bra dröm

Angelica säger:
Nej, usch, det var hemskt... det var en bilolycka

HANSSON säger:
Måste varit du som körde...




Vi hade inte kunnat varit tillsammans en dag längre. Vi gnabbas ju värre än ett gammalt pensionärspar!

Hoppas på flytt

Jag kanske flyttar i år. Jag menar, ska man ändå bo i en pisstad så kan man ju bo där det är som mest fyllepiss och krypavstånd från krogen. Jag talar förstås om Hagalund.

Men helst av allt vill jag vinna 100 miljoner kronor, bygga ett hus vid Dalälven med spröjsade fönster och kakelugnar i varje rum och en enorm walk-in-closet. Det skulle till och med slå en takvåning i Paris. Jag menar, Dalarna och framförallt Gagnef slår ju i princip allt. Och kom inte här och snacka om att ert landskap och hemkommun är sååå mycket vackrare för då har ni aldrig varit i Gagnefs kyrkby som Ottilia Adelborg beskrev som paradiset på jorden.

(Ni vet säkert inte ens vem Ottilia Adelborg var, era obildade små slynglar).


Små stunder av lycka

Små stunder av lycka finns det även i en vardag som för tillfället är svart. Jag är tacksam för människor som finns i min omgivning, familj och vänner som finns där för en i glädje och sorg, tacksam och glad över att jag får jobba med det jag älskar och tacksam för att kärlek är starkare än hat.

Det här börjar likna ett tårdrypande Oscarsstal men kort och gott kan jag säga att jag tycker så himla mycket om mina vänner, min familj och mina kollegor. Utan er vore den här tuffa perioden i mitt liv inte värd att ta sig igenom. Tack allihopa, ni är underbara. ♥

Let me introduce

Eftersom jag både är ego och mediakåt så tänkte jag göra en intervju med mig själv så att alla nya läsare får en chans att lära känna mig och min blogg lite bättre. Å andra sidan bryr ni er säkert inte ett smack men äh, vad fan, fritt val att läsa eller inte! Here we go!




Hur gammal är du?
Jag är 21 år och sju månader.

Vad jobbar du med och vad har du för utbildning?
Jag jobbar på Dalarnas bästa lokaltidning (enligt mig) och har en ettårig journalistutbildning på folkhögskola och en ettårig distanskurs i kreativt skrivande i bagaget.

Vill du plugga vidare eller är du nöjd med din futtiga utbildning?
Hörru du! Jag gick en bra utbildning och fick jobb på en gång, det är inte alla universitetsungar som får jobb efter examen sådetså! Men det är klart att jag vill plugga vidare. Jag vill läsa ihop en egenkomponerad magisterexamen främst inom psykologi, juridik, filmkunskap och litteraturhistoria.

Vad har du för hårfärg?
Jag var blond, blev brunett och nu har jag nationalfärgen råtta som tack och lov är färgat i mörk mahogny med ljusa slingor.

Vilken hårfärg skulle du aldrig vilja ha?
Morotsfärgat á la Pippi Långstrump.


Hur ser du din framtid ut yrkesmässigt?

Ja, säg det. Jag vill fortsätta jobba inom mediebranschen men i vilken form, det är något jag måste fundera vidare på.

Har du några talanger?
Jag har precis lärt mig vissla.

Vilka är dina vardagliga favoritsaker att ägna dig åt?
Fika med vänner, shoppa, kolla på film, bio, bowla, träna.

Vilken är din favoritglass?
Pecannötkola.

Shoppar du efter devisen hellre dyrt och få saker än billigt och mycket?
Jag shoppar efter kvalitet och då är det i regel dyrare men jag är samtidigt en jävel på att fynda.


Vad lyssnar du på för musik?
Jag är allätare men Johnny Cash, Bruce Springsteen, Jack Johnson, MGMT och Red hot chili peppers går varm i högtalarna. 

Vad använder du för smink till vardags?
Jag är nästan alltid osminkad (undrar just varför jag fortfarande är singel... hmm, tåls att tänkas på). Men annars mascara, kajal, lipgloss och rouge.

Skulle du kunna leva enbart på din blogglön?
Va? Lön? Jag får ingen lön. Jag har alltid tackat nej till företag som vill annonsera bara för att hålla bloggen så neutral som möjligt. Dessutom var det fler erbjudanden förut, nu har jag inte lika många läsare som när jag började blogga.

Vad gör du om tio år?
Jag tjänar mycket pengar, har en snygg man att leka med och tre välskapta barn. Jag bor i min sekelskiftesvilla på landet och skriver bestsellers när lusten faller på (eller när min redaktör tvingar mig). Ja, det är drömlivet, jag säger inte att det kommer bli så.


Hur många läsare har du om dagen?

Olika från dag till dag men 800 i snitt. Alla är släktingar till mig som jag ringer och hotar så att de höjer statistiken.

Kan du inte visa lite mer inredningsbilder? Du har så bra smak och din lägenhet är "to die for".
Åh, tack, jag rodnar. Du kan kika på min lägenhet i kategorin: "Inredning".

Umgås du bara med äldre? Har du inga vänner i din egen ålder?
Nää, jag är alldeles för lillgammal för dom. Medan jag dricker whiskey på kvällarna dricker de välling.

Har du förstorat brösten?
Jajemän, de är fyllda med geléhallon, salta fiskar och sura band.


Dejtar du någon just nu eller är du singel?
Jag är singel och dejtar när lusten faller på.

Varför har du ingen seriös pojkvän?
Helt enkelt för att jag är osocial och bara sitter hemma framför mina dvd-boxar och äter ostbågar. Och ni vet ju alla vad som händer när man äter för mycket ostbågar = för fet för ett fuck.

Hur ser din perfekta drömkille ut?
Jag vet det när jag hittar honom men helst ska det vara en kille så vacker och oemotståndlig att jag inte kan slita blicken från honom. Han får också gärna vara trygg i sig själv och veta vad han vill med livet.

Vill du ha barn i framtiden?
Absolut, ett helt fotbollslag. Nja, men åtminstone ett par tre stycken.


Jag vet att du är en sucker för dyra väskor och undrar vilka dyrgripar som finns i din samling?
Jag har bara en enda dyrgrip, en Louis vuitton alma monogram som kostade 6100 kronor. Att jag inte har fler dyrgripar beror på att Stockholm ligger för långt bort. Och Paris ännu längre bort.

Var bor du?

I Borlängäää. Industristaden som gud glömde och pissade på.

Varför bor du kvar om du ändå avskyr stan?
För att det är billigt att bo i en stad som alla pissar på. Och för att mina bästa vänner och familj bor här.

Finns det inget bra med Borlänge?
Jo, vi har Sveriges största köpcentrum och Sveriges största festival.

Vad skulle du aldrig skriva om i din blogg?
Saker som folk sagt till mig i förtroende såklart.

Vilket inlägg har fått mest uppmärksamhet som du skrivit?
Mitt inlägg om abort. Herre min skapare vad hatad jag blev. Förståeligt så här i efterhand.

Kan du stå för alla inlägg du skrivit?
Nej, i och med att mina åsikter har förändrats sedan jag var 18 och det gör dom fortfarande. Och tur är väl det.

Finns det något inlägg du skäms över?
Nej, inget specifikt men det är klart att jag skäms om jag sårat någon genom mina generaliseringar och dumma åsikter. Jag menar nästan aldrig allvar med något jag gör eller skriver, jag har tagit medicin för min Tourettes men inget har hjälpt.

Vilka bloggar läser du?
De som finns i min länklista.

Läser du några manliga bloggar?
Ja, ett par stycken men det är bara att inse att de bästa bloggarna skrivs av tjejer.


Vad fick dig att börja blogga och vad är roligast respektive tråkigast med att blogga?
Jag har skrivit dagbok sedan jag var fyra år och även haft dagbok på Lunarstorm, så när blogghypen startade i mitten av 2000-talet var jag inte sen att haka på. Det är roligast att ventilera sina funderingar och åsikter med andra människor och tråkigast är väl när jag har noll inspiration och bara skriver för skrivandets skull.

Vilket gymnasium gick du i?
Hagagymnasiet.

Vem är din favoritdesigner?
Betsey Johnson. 

Vilken är din favoritbutik?
New Look som dessvärre inte finns i Sverige, annars Vila.
 
Om du någon gång ställs inför att välja mellan en framgångsrik karriär eller din familj, vad väljer du då?
Familjen såklart.

Vilka tre bra egenskaper symboliserar dig och vilka är dina sämre sidor?
Jag är social, spontan och målmedveten. Sämre sidor är att jag är otroligt lättirriterad och har inget tålamod för fem öre. 

Vilket är det bästa köpet du gjort?
Alla mina resor.

Hur har du råd att resa så mycket?
Tja, vem har inte råd att flyga till Paris för 400 kronor tur och retur? Jag tycker det är roligt att leta billiga flygbiljetter och i och med att jag inte är fast anställd så kan jag i princip fly Sverige när jag vill.

Vad är det dyraste du köpt?
Min bil.

Hur många bilar har du haft?
En cab, en rishög och en Toyota. You do the math.

Hus på landet eller vindsvåning i stan?
Hus på landet, jag är en sann lantlolla med halmstrå i mungipan och träskor på fötterna.

Bästa bakiskäket?
Pizza eller Subway. Mmmm.

Vilket land förutom Sverige skulle du vilja bo i?
Något varmt land på andra sidan ekvatorn.

Vad gör dig riktigt lycklig?
När man känner sig älskad av de man själv älskar.

Hur länge varade ditt längsta förhållande?
Fyra år.

Är du vän med alla dina ex?
Vadå alla? Jag har två ex, det är inte mycket att hänga i granen. Jag har bara kontakt med den ene som är min bästa vän (mest för att han vet saker om mig som ingen annan vet vilket gör att vi måste fortsätta vara vänner).

Har du varit otrogen någon gång?
Om det är otrohet att hångla med sin killes bästa kompis så är svaret ja. Fast det var en fyllegrej och som plåster på såren fick min kille hångla upp två av mina snyggaste tjejkompisar. Det gäller att ge och ta i ett förhållande.

Om du skulle skänka allt du ägde till välgörenhet, vilken organisation och varför?
Unicef därför att det är en fin organisation som kämpar för varenda unge.

Om du fick ändra något i ditt utseende, vad skulle det vara?
Det är elakt mot mina föräldrar att vara otacksam mot hur de skapade mig så jag kan ärligt säga att jag är nöjd med allt. Åtminstone kan jag intala mig det. Hursomhelst är det ju sexigt med självförtroende.

Hur snygg är du på en skala?
Medelmåtta men det är sakerna inom mig som gör mig till en tiopoängare.

Ostbågar och resor har blivit synonymt med Angelica, hur kommer det sig?
För att jag är besatt av ostbågar och att resa. Gärna i kombination.

Du har rest till många länder, vilket land skulle du aldrig vilja besöka igen?
Singapore var ingen höjdare...

Vilket decennium skulle du vilja leva i?
1950-talet. Jag skulle passa perfekt som hemmafru. Dessutom hade 50-talet de finaste kläderna!

Vem är du mest lik i Desperate housewives?
Bree. Jag har städmani och tycker om att baka.


Victoria!

En sak jag undrar över är att varför vänta ända till nästa år med ett kungabröllop? Kan det ha något med valet att göra? En snygg manöver av kungahuset som gör allt för att monarkin ska finnas kvar? Äh, nu konspirerar jag bara men visst är det liiiite underligt? För enligt kunglig etikett så är ett kungabröllop bättre och vackrare ju nära inpå förlovningen som möjligt så ja, lite märkligt är det ju faktiskt.

Jag är i alla fall uppriktigt glad att Vickan får gifta sig med den hon älskar även fast det bara är en "simpel" grabb från landet. Vår vackra kronprinsessa förtjänar all lycka efter att ha genomlevt ett litet helvete i form av usla pojkvänner, anorexi och falskspel från mediekåta så kallade "vänner".


Victoria, sjuk i anorexi på nobelmiddagen 1997.


Victoria i dag, lyckligt förlovad med mannen hon älskar.


Bloggbråket om vem det är mest synd om

Linda Skugge vers. Ebba von Sydow
0-1


Linda Skugge ger mig bara ännu fler anledningar att avsky henne. Usch, sådan sablans bitterfitta utan varken empati eller känsla för att det finns människor med andra problem än att torka spyor efter väggar som ett gäng ungar sprutlackerat. Men tydligen är det så att man får inte klaga såvida man inte är helarbetande trebarnsmamma, skild och allmänt bitter på livet.

Det finns olika stora problem helt klart och jag tycker att flera dödsfall inom samma familj är betydligt jobbigare än exempelvis stressa fram en artikel innan deadline om 30 minuter. Om jag ser till mig själv nu alltså. Men jag vet hur påfrestande jobbet kan vara, att inte hinna träffa sina vänner tillräckligt mycket och kärleken som pockar på uppmärksamhet utan att få det.

 Men allt handlar inte om jobbiga kolikbarn. Det finns andra jobbiga saker också, varje problem är stort för någon. Men det är klart att det alltid ska vara mest synd om Linda Skugge som skapat sig en karriär av bitterhet och avundsjuka.


Angelica goes sportjournalist

Ja, visst är det otroligt? Här är min första sportartikel och antagligen den sista också.

Utmaning sent på kvällen

Det var länge sedan jag blev utmanad så därför kör jag en utmaning jag snodde från någon blogg.

Stänger du av mobilen när du sover?
Oftast inte.

Vem såg dig senast naken?
Eh.. alla kärringar i duschen efter Friskispasset?

Hur såg du ut på högstadiet?
Hur var det nu min ungdomskärlek och hans kompisar beskrev mig? Jo, just ja, "ena dagen är Angelica en tiopoängare, när man verkligen ser att hon ansträngt sig medan andra dagen ser hon ut som ett krockat skithus".

Hur är du att ha som arbetskamrat?
Shit, vilken svår fråga. Jag hoppas att jag är snäll?

Har du celluliter?
Ingen aning, inget som syns i alla fall.

Biter du på naglarna?
Nej, jag slutade med det i mellanstadiet efter att ha sett allt snusk som finns under naglarna i mikroskop.

Är du rädd för att få hängbröst?
Hur kan det ens vara möjligt med min storlek?

Svär du?
Jag försöker undvika det i tal men i skrift är det fint att svära.

Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Ja, så länge de inte predikar för mig från Vakttornet.

Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Pizza kan jag aldrig tröttna på. Att jag sedan skulle rulla fram är en annan femma.

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Kassler.

Har du blivit arresterad?
Nej.

Har du någonting att dölja?
Nej, mitt liv är en öppen blogg.

Ljuger du?
Jag är för ärlig för mitt eget bästa.

Har du kysst en polis?
Ingen aning, inte vad jag minns i alla fall. Det där kanske låter som att jag kysst 70.000 killar men det är ren lögn. Det är bara 60.000.

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta din pojkvän från krogen?
Självklart.

Vilken teveserie skulle du helst leva i?
SATC såklart! Att få bo på Manhattan är ju lyx bara det!

Jag utmanar
Johanna, Alexzandra, Emma, Filippa och Carro att svara på denna utmaning! Come on girls!

Jojjobah 21 år!


Ankan ♥ Jojjo = BF 4-ever

I dag fyller min älskade Johanna 21 år. Jag gav henne en blommig goodiebag fylld med diverse tjejgrejer; Vecko-revyn, sminkhandduk, nagellack, lipgloss, första säsongen av Greys anatomy, nyckelring med Johannas namn, örhängen och en massa annat smått och gott.

Det är så himla svårt att hitta presenter ibland, därför tyckte jag att ett hopkok med grejer var roligare att ge än någon enstaka present som kanske inte uppskattas lika mycket. Eller vad säger du,
Jojjobah?

Älskar dig, vännen.

Dryper av fett

Sitter här på jobbet och äter kvällsmat. Det bara dryper av fett från omelett och knaperstekt bacon. Helt enligt LCHF-läran. Och jaa, mamma, jag har grönsaker också i form av stekheta tomater. Farligt gott, jag förstår verkligen varför det kallas för "lyx-dieten".

Jag kan stå och spegla mig och faktiskt njuta av det jag ser numera. Eller ja, nu ska vi inte överdriva men det är kul när det går åt rätt håll. Tre kilo lättare har jag blivit sedan jag började och då lär jag erkänna att jag fuskat en del på helgerna med liiite fler kolhydrater än den tillåtna mängden.

Om LCHF är bra i längden, det vete fan. Dieter är ju inte till för att följa en längre period, tycker jag i alla fall, utan bara för att nå sitt viktmål. Sen är det bara att äta ordentligt och träna lagom som funkar bäst, en förändrad livsstil helt enkelt där mat och motion går hand i hand.

 

EXTRA! EXTRA!

Kronprinsessan har förlovat sig med sin älskade grabb från landet, Daniel Westling. Det är stort mediauppbåd i Sverige och jag fattar i n g e n t i n g. Vem bryr sig om de förlovat sig eller inte? Det var väl på tiden i sådana fall, snart är ju tronarvingens ägg gamla och odugliga, det måste ju bli småprinsar och sessor snart för att föra kungaätten vidare. Därför höjer jag inte ens på ögonbrynet över det faktum att de förlovat sig.

Kungafamiljen har ändå ingen makt. Jag kan lika gärna vara utan monarki om det inte vore för de fantastiska historierna kungafamiljen genom århundranden fört med sig. Maskeradmord, krig, otrohet och oäktingar. It´s very dirty and I like it.

Är du för eller emot monarki?



Bild:
Realtid

Saying something stupid like I love you



Frank Sinatra- Something stupid

Lindra sorgen med tabletter?

Jag tänker kämpa mig igenom det här utan tabletter för att lindra sorgen. Jag kan sova om nätterna, kanske för att jag har Simons t-shirt på mig, med hans doft. Jag kan också äta om än väldigt oregelbundet och utan större entusiasm. Jag kan skratta fast bäst är jag ändå på att gråta. Jag undrar om jag någonsin kommer skratta så där mycket att man får ont i magen. Just nu känns det så avlägset.

Life in plastic, it´s fantastic!

Förra veckan såg jag en lång dokumentär om plastikkirurgi på TV3. Programmet handlade om två tonårstjejer från Storbritannien som ville förstora brösten samt fettsuga sig. Men i Storbritannien är det precis som i Sverige, 18-årsgräns för plastikkirurgi men i USA räcker det på vissa kliniker med föräldrarnas tillstånd. De engelska flickorna fick hursomhelst följa med en 19-årig amerikansk tjej som valde att fettsuga magen och en 16-årig amerikansk tjej som ville förstora sina B-kupor till D.

Tjejen som fettsög sig blev gravid som 14-åring och gick upp 32 kilo vilket ledde till bristningar på magen. Ingen stor grej enligt mig då många kvinnor får bristningar på magen efter en graviditet men för henne var en platt mage det enda som fick henne att må bra och vem är jag att döma? Däremot irriterade jag mig på den engelska tonårstjejen som ville fettsuga sig. Hon skulle kunna förlora sin övervikt på ett år om hon gav fan i att trycka pizzor och började gymma istället. Efter den vidriga operationen med maginnehåll och fläsk som lyftes bort från tjejens mage ändrade i alla fall den engelska tjejen sin uppfattning och beslöt sig för att börja äta nyttigare istället.

Den andra engelska tonårstjejen följde med den amerikanska 16-åringen under hennes operation då hennes bröst förvandlades från B-kupor till D-kupor. Har man B-kupor förstår jag inte alls varför man vill ha större tuttar. Men den engelska tjejen däremot var för det första extremt smal och när man är en riktig benget är det sällan man har riktigt fylliga tuttar så henne förstår jag till fullo om hon vill operera sig även fast jag hellre hade önskat att hon kunde vara nöjd ändå.


Vad tycker du om plastikoperationer? Skulle du kunna göra en och vad i så fall?

Drömmen att inte bli nådd

Jag är så trött på att hela tiden kunna bli nådd. Drömmen vore att tillbringa x antal månader på en öde ö utan folk som sliter i en hela tiden, utan mobiltelefon, utan kontakt med omvärlden. Jag vill att mitt största bekymmer ska vara vilken solskyddsfaktor jag bör använda, åttan eller tian? Jag skulle aldrig klara av att leva i Britney Spears kropp, jag skulle rakat av mig håret redan efter en månad. Varför är det ingen som förstår?

Bästa Oscar går till...

... avlidne Heath Ledger såklart som fick filmvärldens finaste pris för bästa manliga biroll i Batrman-filmen "The dark knight" där han spelar Joker. Jag sov i omgångar i natt så jag kunde se de bästa talen, de största priserna delas ut och kan bara konstatera att det var den bästa Oscarsgalan på länge. Filmen Slumdog millionaire kammade hem flest statyetter, bland annat för bästa film, bästa regi, bästa sång och bästa foto. Synd att den filmen inte gått upp på biograferna i Sverige än, jag skulle ju vilja se den innan jag kan uttala mig om den är värd alla fina priser.



Såg ni Oscarsgalan?

YES

Här har jag helt missat att The Kooks kommer till Borlängäää i sommar. Yes, då fick jag i alla fall EN önskan i uppfyllelse. Nu fattas bara Jack Johnson och MGMT innan jag är helt nöjd.




The Kooks- Ooh la

Afterlife



Avenged Sevenfold- Afterlife


Att du kunde känna att du inte hörde hemma här är något jag aldrig kommer begripa. För min värld var lika mycket din värld. Ingenting är som det var förut och saknaden växer sig bara större. Simon, jag är inte hel utan dig.

Snart är det vår!



Våren är på intåg. Det märks tydligt i butikerna, blommor överallt! Den här fina kjolen från H&M påminner om en gammal shabby chic-inspirerad servis på farmors vind.

Jag älskar blommor på allt; tapeter, kläder, skor.. you name it. Helst av allt skulle jag vilja se ut som
Reese Witherspoon i Walk the line. Just blommor och vippiga kjolar är en fin kombination.

Pete wannabe


Koola Anna trasiga jeans
Hatt från Marks&Spencer
Skjorta från Esprit (arvgods från moster)


Eftersom Pete Doherty kommer till Peace&Love i sommar (ja, det står så på affischerna men alla vet ju att han inte kommer dyka upp eftersom första stoppet blir fyllecell) så tänkte jag börja bära hatt som han. Det är coolt med både killar och tjejer som bär hatt. Jag bar hatt redan i högstadiet och tyckte att jag var hur frän som helst tills ett par sjuor härmade. Då la jag ner. Fast det är riktigt, riktigt snyggt.

Yellow orchid



Min taggiga blomma dog och ersattes av en gul orkidé. En klar favorit!

Pink is the new black!



Det finns ingen färg som kan göra mig så glad som rosa. Fast då är ändå favoritfärgen lila. Hursomhelst blir mitt badrum lite trevligare med en rosa färgklick i form av handdukar och en Victorias secret-påse som är fylld med diverse tjejgrejer (hårtork, ansiktsmasker, hårspray etc).

Läckra naglar



Jag fick lite inspiration från nageldrottningen
Alexzandra och bestämde mig för att måla naglarna i olika färger. Dessvärre hann färgen skalas av innan jag lyckades knäppa av en bild. Men det här är ett tips till alla er med för mycket fritid.

Britney for the record

Nyss visade tv4 den 90 minuter långa dokumentären om Britneys mest turbulenta år i karriären. Perioden då hon rakade av sig håret, blev omyndigförklarad och gjorde comeback men utan större succé. Förrän skivan Blackout med hitsinglarna Gimme more och Piece of me lanserades. För att sedan följa upp med Circus och Womanizer. Grymma plattor båda två, särskilt Blackout.

Jag tycker att dokumentären visar en trasig människa som trots offentliga misslyckanden och hemska skriverier ändå vågar blicka framåt med tillförsikt. Det måste vara tufft att växa upp inför världens alla ögon men är det någon som klarat det så är det ändå popprinsessan från Louisiana. Because it´s Britney bitch.


En guldpärla

I veckan fick jag höra att jag såg ut som en guldpärla. Det var ett av mammas dagbarn som sa det. Underbar unge. Jag är lite ledsen för att sommaren och hösten närmar sig. Då börjar nämligen mammas allra första dagbarn förskolan, de dagbarn som varit hos mamma sedan de var små bebbar. Det är så sorgligt, jag vill ju att de ska vara små hela tiden så att de stannar kvar. Men jag får väl helt enkelt tvinga deras mammor att låta mig sitta barnvakt! Det är bland det roligaste som finns. Och nää, jag är inte ironisk.


Say my name, say my name

Jag ska börja säga folks namn oftare. Jag tycker det är fint när någon upprepar ens namn under ett samtal. En kille jag dejtade sa mitt namn hela tiden. Jag har förvisso ett snyggt namn som är vackert att lyssna till, det vore nog värre att heta Griselda men det är charmigt att folk säger ens namn istället för "Men du...". Jag lyssnar åtminstone bättre om folk säger mitt namn fast är rätt dålig på att säga namn till andra.

Jag vet inte om ni blev så kloka av det här inlägget så jag ger ett exempel. I går när jag ringde polisen (i jobbet) så förklarade jag mitt ärende och polisen sa hur glatt som helst: "Nämen hej Angelica!". Jag tänkte direkt "han måste vaknat på rätt sida i morse.." och så kom jag på mig själv med att le. Det är charmigt med folk som minns ens namn. Jag är urusel på sånt. Det mest pinsamma jag vet är att möta någon ute på krogen som utbrister "Tjena Angelica, det var länge sen, hur är det?" och så har jag inte den blekaste aning om vem personen är. Då ler jag bara lite urskuldande och säger "Fint, hur är det själv?". Jag måste bli bättre på att minnas.


Kladdkaka!



♥♥♥ Titta vilken fin kladdkaka jag bakat. Kärlek och kladdkaka kan man inte ge eller få för mycket av. ♥♥♥

Osmakligt eller kul?

Jag tycker det här är kul, inte så kul att jag skrattar högt men ändå. Fast många tycker att det är osmakligt men Linda Rosing har faktiskt helt själv valt att klamra sig fast i rampljuset- till vilket pris som helst.

Vad tycker du?


Känslor

Jag mår uruselt men jag ska försöka att inte låta det gå ut över bloggen. Eller ja, ibland så kommer jag säkert skriva deppiga inlägg men för det mesta ska jag försöka skriva ur en positiv synvinkel. Jag känner ingen som älskar att leva mer än jag men just nu är livet färgat i olika svarta nyanser. Inte ljust någonstans, bara gråskalor. Och det är svårt att andas.

Lillprinsen



Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. ♥

Ett misstag som vi lärde oss av..?



Det här är bland det pinsammaste jag någonsin gjort i min journalistiska bana. Jag skyller på att jag fortfarande var studerande vid den tidpunkten. Det var inget fel på artiklarna i tidningen, vi var ett gäng duktiga blivande journalister, men kolla framsidan! Är det så där en lokaltidning ska se ut? Njae, liknar mer ett reklamblad redigerat av lågstadiebarn.

Åsikter



Vill jag lova.

From long time ago

Minns ni det här kortet? Det var min första profilbild här på bloggen. Jäklar vilka snygga tänder måste jag säga. Det syns ju inte ens att de är sneda.

Ett svek

Självmord har hela tiden setts som ett svek, en egoistisk handling. Att bara ge upp utan att ens försöka. Fast vad har vi för rätt att anklaga någon för att svika oss när vi inte vet hur de innerst inne kämpat och brottat med sina demoner? Självmord var till och med olagligt en tid i Sverige, de som begick självmord fick inte begravas på helig mark. Jag tror att det grundar sig i att Judas (enligt vissa teorier) begick självmord efter att han förrått Jesus. Han kunde inte leva med skammen. Fast det är ju bara inom kristendomen det är så. Vissa religiösa fanatiker tror ju att genom självmord är allt fullbordat, jag tänker då främst på självmordsbombare som drar med andra in i döden. Det om något är egoistiskt.

Jag såg pappas självmord som ett svek men å andra sidan hann jag aldrig lära känna honom så pass bra att jag kunde förstå om han kämpat eller inte. Fast jag vet förstås att han försökte leva och jag vet också varför han inte orkade till slut. Men en sak jag vet alldeles säkert är att Simon kämpade och jag vet att vi kämpade för honom. Fast hur starka krafter vi än har tillsammans så handlar det till slut bara om en enda människas styrka.

Simon, varför skulle du alltid göra allting först?

Fly away with me

Jag flyr alltid mina problem. Men vart ska jag fly den här gången? Rosa solnedgångar vid havet, het sand mellan tårna och ljudet av snäckor löser alltid alla problem, åtminstone för ett tag tills det är dags för nya problem. Jag vill bara bort.


© Angelica Lindvall


Är det sant att du..? Jag har hört att...

Herregud vad lika vi är. Förutom att han är kille då men annars, helt sjukt. Har han spionerat på mig i smyg?

Dalatoppen

Det finns en riktigt fin låt på Dalatoppen, Sveriges radio lokala lista i Dalarna. Sofia Draco från Ludvika som sjunger "It´s never too late". Hon har en otroligt mjuk och vacker röst. Lyssna nu!

Charlie the unicorn

Man behöver inte vara totally waisted för att tycka att sådan här humor är kul. Eller så har jag och Liza bara riktigt, riktigt tråkigt.


Inga nya läsare, tack!

Jag vill inte ha nya läsare. Jag vill ha mina gamla som följt mig ända sedan starten 2005. Ni förstår mig, ni känner mig. Ni vet att det inte går att ta mig på allvar. Åtminstone inte i cyberspace. I verkligheten är jag kanske en aning laidback men här på internet får jag utlopp för mina generaliseringar, fördomar, drömmar, tankar och ideér. Och allt är bara på låtsas men många av er nya läsare kanske inte förstår skillnaden mellan verklighet och fantasi. Det är jäkligt svårt att veta om någon skojar eller inte i textform men jag hoppas ändå att jag förklarar ett och annat i det här inlägget.

Min blogg riktas till främst flickor, tjejer, kvinnor mellan 15 och 39 år. Ni andra får hänga med också men jag tror inte för ett ögonblick att vi har något gemensamt. Därför kan ni bespara er puckokommentarer utan signatur. I don´t need that crap. Om ni vill kritisera mig, varsågod, men våga åtminstone stå för vem du är. Jag står för mina åsikter, som ibland är lite speciella jag vet, men det är mycket tuffare än någon som gömmer sig bakom ett fejkat alias.

Därför kommer ENBART kommentarer med namn och mailadress och/eller bloggadress godkännas hädanefter. Mailadresserna kommer dock enbart visas för mig och ingen annan. Detta för att jag ska undvika negativa påhopp på mig som person. Jag är inte gjord av sten, jag kan också bli ledsen och just nu är jag ännu mer labil än tidigare. Däremot är det fritt fram att kritisera mitt sätt att skriva eller mina ibland mycket politiskt inkorrekta inlägg. Men så fort ni börjar komma med personangrepp så lösenordsskyddar jag bloggen. Comprende?



LCHF

Det är februari. Snart mars. Vilket innebär att jag har tre månader på mig att bli fit som en tja, fitness-guru? Och inget gnäll nu från läsare som tycker att jag är normalviktig. Det vet jag redan att jag är men det skadar ju inte att bli lite lättare och musklerna liiite mer jämnt fördelade. Nu sitter musklerna på magen. Ostbågsmusklerna.

Jag har under tre veckors tid kört LCHF-dieten, det vill säga inte äta mer kolhydrater än 5 procent men fett får jag äta hur mycket som helst. Och det funkar! Jag håller mig mätt längre och dessutom saknar jag varken bröd, pasta, ris eller potatis. Det går att göra jättemycket goda maträtter med enbart sallad, sås och kött.

Det är kul att se hur kroppen förändras och blir lättare! För varje kilo jag minskar ger jag mig själv en present, och då inte i form av ostbågar utan kanske ett klädesplagg, ett par nya skor eller nytt smink. När jag väl nått mitt viktmål så har jag stora belöningar på gång. Bland annat inkluderar en weekendresa till valfri stad i Europa, en ny märkesväska och hårklippning och färgning på salong. Ehm, sen vet jag ju inte om jag kommer ha råd med mina belöningar men det är en annan sak. Bara tanken på belöningarna får mig att svettas ännu mer på löpbandet och bestämt säga "Nej, tack" när någon räcker fram en ostbågspåse.

Norrlänningar, lite bakom flötet?

Jag skulle nog aldrig kunna ta en upprörd norrlänning på allvar. Inte en göteborgare heller för den delen. Det låter ju så oerhört mjäkigt när de är arga och vill föra fram sina åsikter. Norrlänningar låter också rätt puckade i och med sättet de talar på eller är det bara i min släkt kanske? Ja, så är det nog. Alla puckade norrlänningar är helt klart släktingar till mig.


Jag har planer

Jag skriver för det mesta om Simon i presens. Jag är inte alls redo att släppa taget om honom. Inte nu, inte än. Varje litet ögonblick med Simon sparar jag i ett speciellt rum i mitt huvud. Ett rum jag planerar att besöka ofta. Mina blogginlägg är också helt osammanhängande men det bara poppar upp saker vi upplevt tillsammans eller saker han sagt, och då måste jag skriva ner det. För jag vill aldrig glömma. Jag får aldrig glömma.

Som jag tidigare nämnt så är Afrikaresan uppskjuten till senare i år och jag började arbeta redan efter en veckas sjukskrivning. Kanske var det för tidigt, vad vet jag? Det enda jag vet är att på jobbet kan jag fokusera på min egna lilla värld fylld av intervjuobjekt, artiklar och fotografier. Men jag har alltid på mig vattenfast mascara, för på vägen till jobbet och på vägen hem så är det bara Simon jag tänker på och när jag trodde att det inte fanns fler tårar att gråta, då dyker de upp på nytt. Salta tårar som lämnar svidande spår på mina kinder. Det gör verkligen ont.

Men jag tänker inte ge upp utan kamp. Jag ska förändra världen, åtminstone min del av världen. Jag vill inte att så många unga ska må dåligt. Det är vår förbannade plikt som medmänniskor att vara öppna för signaler hos trasiga individer och hjälpa dom innan det är försent. Jag kommer alltid leva med skuld över att jag inte kunde rädda honom den kvällen. Å andra sidan finns det ingenting som säger att han inte skulle försöka igen senare. Det går inte att beskydda en människa dygnet runt. Vi vet Simons bakgrundshistoria. Han har räddats förut men när en människa blir myndig är det hans val att ta emot hjälpen eller inte. Vi ville att han skulle fortsätta gå i terapi men han sa att han kände sig stark. Och han blev starkare. Därför kom det som en chock att han tog det där oåterkalleliga steget i all hast. Den där julinatten då allt började så var jag ändå 100 procent säker på att Simon levde. Jag bara visste det. Men i bilen på väg hem från Bäsna fredagen den 9 januari kände jag att något var fel efter att ha sett Simon gå med upprörda steg in till huset. En bild av två vita kistor for genom huvudet som jag snabbt skakade av. Gammelmorfar och Simon. Ska jag ringa mamma och säga att Simon är ledsen eller ska jag låta han vara ifred? 

 Jag kommer alltid leva med skuld. Varför kramade jag aldrig om honom och bad han sova över hos mig så kunde vi ägna hela natten åt att prata om allt det som gjorde så ont i honom? Vi hade inte behövt prata om det heller, jag hade bara kunnat samla ihop de trasiga bitarna i hans hjärta och försökt klistra ihop dom igen. Sedan hade vi kunnat titta på Walk the line och sjunga Cash-låtar till gryningen.  

Jag sover i hans t-shirtar som jag köpt till honom på alla mina resor och lyssnar på hans musik. Han var så otroligt begåvad, en kreativ själ ända ut i fingerspetsarna. Han kunde teckna som ingen annan, skriva låttexter som ingen annan och sjunga som ingen annan. Jag har alltid varit stolt över Simon, det är jag fortfarande. Vi var så olika men ändå så lika. Han lyssnade alltid på mig och jag lyssnade alltid på honom men höll sällan med.

Jag älskar dig för evigt, Simon. Du är det bästa som hänt världen.


Våra legender

Är det någon som har sett den otroligt tragiska filmen Höstlegender med Brad Pitt? Den handlar om en familj som förlorar den ene familjemedlemmen efter den andra i krig, mord, självmord and so on. Jag har alltid tänkt när jag sett den filmen "att så där hemskt kan ingen ha det, det är bara för mycket". Men vet ni? Jag lever mitt livs värsta mardröm nu och det värsta av allt är att det går aldrig att vakna upp ur den.

Psykisk smärta

Att psykisk smärta kan övergå i fysiska symptom.. hur är det möjligt? När ska det bli lättare att andas? När ska insidan sluta göra så ont? Jag orkar ingenting och mina vänner kommer överge mig. För hur kul är det att umgås med en människa som bara ser allting i svart eller som ena sekunden orkar hitta på någonting för att i nästa sekund bara vilja lägga sig ner och sova bort månader och år?

Jag tänker på dig hela tiden och saknar dig bara mer och mer för varje sekund som går. ♥

Have I changed or have you?

Jag funderar på att åka till Ludvika i helgen. Lite sådär i förbifarten.


2 ½ men

Det var nyss dubbelavsnitt av 2 ½ men, sann eufori! Dessutom låg Elsa utsträckt på divanen och glodde på teve tillsammans med mig. Synd att jag inte hann ta ett kort, det såg riktigt roligt ut. 


MGMT



MGMT- Kids

Ostbågsälskaren



Jag har tänkt på en sak. Modebloggare får ofta erbjudanden i stil med "Skriv om det här så får du en Chanel-inspirerade väska". Jag får erbjudanden på mailen om att "Skriv om det här och du får en årsförbrukning av coca cola och ostbågar från OLW".  How come?

"Varför har du ingen pojkvän?"

Finns det någon mer tröttsam fråga? Vad svarar man egentligen på det? Bra killar växer för det första inte på träd och dom som växer där är redan plockade. Så enkelt är det. I just mitt fall är jag heller inte redo för ett förhållande, i alla fall inte ett sådant där förhållande där we live happily ever after. Jag vill inte vara en av dom där tjejerna som träffar sin drömprins i unga år, skaffar barn tidigt och när de precis fyllt 40 år så skriver de på skilsmässopapprena. Tack och hej romantiken och välkommen varannan vecka-unge och pusslande med semesterdagar.

Okej, jag hade säkert varit en av dom där tjejerna om jag fortfarande var tillsammans med min förra kille. För när vi hade fyllt 30 så hade vi redan varit tillsammans i typ 22 år och varit redo för föräldraskap och hela den där biten. För att sedan skiljas lagom till ungarna tar studenten.

Kanske håller förhållandet längre om man hittar sitt livs kärlek senare? När sjuårskrisen kommer så är man ju redan så saggig och gammal att det inte är någon idé att skilja sig. För man kommer helt enkelt inte hitta någon bättre än den där blekfeta karln bredvid eller den där skrynkliga argbiggan till fru.

Jag är så jävla cynisk och borde inte stirra mig blind på ondskefull statistik men erkänn att jag har en poäng?

♥ Ni är så söta ♥

Jag blir alldeles rörd av era fina ord. Men undrar ändå om det inte finns någon som tycker att jag skriver fruktansvärt dåligt? En Angelica-hatare som enbart läser för att syna mina eventuella stavfel och grusa sönder mina drömmar? Kanske de 578 som inte svarat på enkäten... Det gör ingenting att ni inte svarar. Jag trivs bra med att vara lyckligt ovetande!

Vem behöver Jason Mraz?



Jack Johnson- If I had eyes

The Kooks



The Kooks- She moves in her own way

Men ge er?

Mötley Crüe? Just nu känns det som att jag hellre lägger biljettpengarna på en enkel resa till Barcelona.

Peace&Love, bättre kan ni! En avdankad hepatit C-patient och tre blekfeta 50-åringar kan jag se mig om efter på Jussi Björlings torg valfri lördag i månaden.


I brist på inlägg med substans

Så kör vi en liten enkätundersökning bland mina läsare. Ni får vara anonyma men roligare med psuedonym!

1. Namn och ålder?
2. Var bor du?
3. Hur hittade du hit?
4. Varför läser du den här bloggen?

It´s not time to make a change

Jag önskar att du kunde ringa och säga att du är hemma igen. Att du lagat dina specialmackor med stekt ägg och dressing till mig. Bara för att få mig att le igen och glömma att du någonsin varit borta.

Varför går det inte att få det ogjort?


Angelicas thailändska bananpannkaka

Alltså, jag är ju rent av en begåvning i köket! Nyss bjöd jag morbror och hans fagra fru på thailändsk bananpannkaka. Alla som varit i Thailand vet hur goda deras pannkakor är. Variationsmöjligheterna är många men just i dag gjorde jag en söt bananpannkaka blandat med syrlig lime. Det smakade himmelskt!

Det här behöver du:
4 stora mogna bananer
1 dl riven kokos
1 1/2 dl vetemjöl
1 1/2 dl socker
1 burk kokosmjölk (500 ml)
2 ägg
50 g smör (att steka i)
3/4 dl råsocker
färskpressad juice av 3 lime

Så här gör du:
1. Rosta kokosflingorna gyllenbruna i en stekpanna.
2. Blanda mjöl, socker och hälften av kokosflingorna i en bunke. Tillsätt kokosmjölken och äggen. Vispa till en slät smet.
3. Stek pannkakorna i smör, ta cirka 1 dl av smeten till varje pannkaka. Lägg pannkakorna på en tallrik och täck med en kökshandduk under tiden bananerna tillagas.
4. Skär bananerna i tjocka diagonala skivor. Stek dom gyllenbruna i smör på medelhög värme. Strö över råsocker och stek tills det har smält.
5. Fördela bananerna och limejuicen på pannkakorna, garnera med kokosflingor.

Smaklig måltid!


My lucky day

Min nya favoritlåt. ♥

Accidentally in love

Counting crows borde komma till Peace&Love. Eller vad säger ni?



Blöta pussar



Min alla hjärtans dag bestod mestadels av blöta pussar från Fanny.

Hur var din dag?

Om jag kunde flyga till dig





© Angelica Lindvall

Nu har hela Hollywood gått bananas



Så här såg Jessica Simpson ut för tre år sedan.





I dag har hon ökat 15 kilo i vikt och ser mycket hälsosam och fräsch ut.

Jumbo-Jessica är fröken Simpsons nya smeknamn i olika medier. Det är sjukt. Vad kan hon vara, storlek 38/40? Snacka om jumbo. Jag är så tacksam att jag inte är i fröken Simpsons skor som tvingas möta alla hemska skriverier dagligen. Vem bryr sig om hon gått upp 15 kilo? Det är bara människor som är missnöjda med sig själva som gottar sig i om en person gått upp i vikt. Det kan sluta lika illa som för Karen Carpenter som efter att ha läst en recension i en tidning om "Richard och hans feta syster" började hårdbanta och dog av en hjärtinfarkt till följd av sin anorexi, endast 32 år gammal.

Jag tycker att Jessica ska få se ut hur hon vill. Om hon vill vara skinny, ja, låt henne vara det då. Om hon vill gå upp ett par kilo så är det hennes business. Jag tycker hon är fin både som smal och som större. Man ska ha den vikt man själv trivs i.

Alla hjärtans dag

Det är alla hjärtans dag i dag. En dag att fira att Valentin halshöggs för tusen år sedan för att han vigde ett par i hemlighet som inte fick vigas. Åh, suck, så romantiskt. Nooot.

Jag har aldrig gillat den här dagen särskilt mycket och skulle rentav bli sur om en kille friade till mig på alla hjärtans dag. Kom med något nytt liksom. När jag utgjorde ena halvan av ett par var den här dagen bara något vi var tvungna att fira för att "alla andra" gjorde det. Fast förra alla hjärtans dag var rätt mysig. Då åkte jag långt för en dejt, ända till London och blev bjuden på fin restaurang. Kanske det mest romantiska jag någonsin gjort för någon. Men å andra sidan var det billigast flygbiljetter just den dagen.

Om jag inte vore så fasligt trött skulle jag gå ut på krogen men vem går egentligen ut på alla hjärtans dag som inte är desperat? Alla krogar har säkert något tema i stil med "Alla ensammas dag". Nää, då sitter jag hellre hemma och glor på maffiafilmer och tuggar geléhjärtan i min ensamhet. Alternativt våldgästar min morbror och hans fru som äter trerätters och firar ett halvår som gifta. Hehe.

Party...



..... eller mysig hemmakväll med mig själv?


Varje snöflinga är unik


© Angelica Lindvall

Smalis



Texas har gått ner två kilo. Han har nämligen klippt sig. Mohahaha.

I mitt sovrumsfönster

 

Jag älskar mitt tjejiga sovrum och skulle vilja ha hela lägenheten inredd i shabby chic.

När jag får min sekelskiftesvilla...


Uppvaktad med rosor



Nyss blev jag uppvaktad med hemlevererad mat, tio röda rosor, en söt nallebjörn, godis och ostbågar. Det var min kära mamma och styvfar och hårbollen förstås som våldgästade mitt enkla hem. Hur mysig start på helgen som helst!

Jag älskar er!

Andas 80-tal

 
Lindex 299:-

Den här fulsnygga koftan i stickigt angoramaterial funderar jag på att ha på min nya bylinebild. Då kan jag se tillbaka och skämmas över hur jag såg ut år 2009, sisådär 25 år efter det var trendigt med stora ärmar och pasteller. Jag är inte rädd för att göra mina misstag offentliga.

Förresten så tycker jag att koftan är mer snygg än ful. Sådetså.

Lite duktigare, lite bättre

Jag sökte nyss på en gammal artikel jag skrev i somras och höll på att skämmas ihjäl över hur dålig den var. Det kröp i kroppen ju mer jag läste. Det kunde lika gärna varit skrivet av en lågstadieelev. Nej, fan vad taskigt mot lågstadieeleverna, men ja, ni fattar.

Jag hoppas verkligen att jag utvecklats sen dess. Jag har fått höra att jag skriver enkelt vilket såklart är tacksamt då nyhetsjournalistik ska vara så lättförståeligt som möjligt för att alla läsare ska förstå men främsta orsaken till att jag skriver enkelt är för att jag själv ska förstå vad jag skriver om. Innan jag kom till DD visste jag inte ett smack om hur man bäst skriver ett referat från kommunfullmäktige och jag är knappast proffs på det nu heller men jag lär mig hela tiden. Och en kommun som Gagnef där varje by har en egen dialekt krävs nästan ett lexikon för att kunna förstå vad de säger. Björbo och Floda, ta åt er.

Till saken tror jag aldrig att man kan kalla sig själv för färdigutbildad journalist eftersom lärandet ständigt pågår. Och tur är väl det, för det vore väldigt tråkigt att redan kunna och veta allt.


Plagiat?

Jag har lyssnat på bossens nya album "Working on a dream" och skivan är riktigt bra. En av favoritlåtarna är Outlaw Pete men så fort jag lyssnar på den börjar jag sjunga I was made for loving you med Kiss. Undrar just varför. 



Bruce Springsteen- Outlaw Pete

Allt är förlorat

Jag försöker att tänka ut en mening med livet men det finns ingen. Allt är becksvart. Ett enda tomt, ihåligt mörker utan slut. Varför ska jag leva när de jag älskar mest är borta? Det finns ingen som kan trösta mig. Ingen förstår mina känslor, mina ångestattacker, mina sorger. De kanske skrubbar på ytan och tror sig förstå men ingen gör det egentligen.

Varför ska jag gå vidare när det inte finns något kvar att leva för? Det är bara ytliga saker som nya jeans, en festivalbiljett eller en grillkväll tillsammans med goda vänner i juli. Men det räcker inte. Det betyder ingenting hur gärna jag än skulle vilja att det betydde någonting. Jag har ingen livslust. Allt är förlorat.

Men jag ska tvinga mig själv att leva för den enda människan på jorden som jag beundrar av hela mitt hjärta. Min förebild, min glädje, min styrka. Om hon dör finns ingen av oss kvar.

Jag älskar dig, mamma.


Kluven

Jag är kluven i det här bloggandet. Jag tycker ju om att skriva men vågar inte ge en äkta bild av mig själv i bloggen. Det är svårt att vara personlig utan att vara för privat. Jag önskar jag kunde välja ut mina läsare så jag slipper puckon men tyvärr är det omöjligt såvida jag inte gör den lösenordsskyddad men vem orkar skicka ut lösenord till alla läsare? Inte jag i alla fall. Kanske borde skaffa en assistent. Eller så förbjuder jag kommentarer men det är ju också trist. Bloggen är ju till för att diskuteras och ifrågasättas. Hur ska jag egentligen göra? Jag får återkomma i frågan.

Byhåla i centrum

Jag chockade min styvfar häromdagen. Jag försvarade mitt val av arbetsort med att Mockfjärd ligger nära till allt. Vilket såklart inte är sant. Mockfjärd ligger verkligen bakom arslet. Bäsna ligger 15 kilometer från Borlänge och 7 kilometer från Djurås. Mockfjärd, tegelbrukshålan som luktar virke och skogsmulle, har 33 kilometer till Borlänge och en mil till Djurås. Så särskilt centralt är det inte men jag gillar Mockfjärd ändå. Ja, jag vet att det uttalandet kan leda till spöstraff i Bäsna men den risken är jag villig att ta.

Tog du LSD på 60-talet?

"Rose, jag vet att det här är en högoddsare men tog du möjligtvis LSD under 60-talet?"
"Sophia, varför är du så purken?
"Jag har inte haft sex på 15 år så ursäkta om jag är lite snäsig".


Lillebror gav mig de tre första säsongerna av Pantertanter (The Golden girls) i julklapp. I går började jag titta på den tredje säsongen. Jag älskar verkligen den trögfattade Rose med skandinaviskt påbrå, smarta Dorothy med den mörka rösten, slampiga Blanche med släpig sydstatsdialekt och Sophia som har svar på allt. Jag minns hur jag i mellanstadiet skyndade mig hem från skolan för att se eftermiddagsrepriserna av den underbara serien. Sex and the city har tagit onekligen mycket från Pantertanter. Många repliker är stulna rakt av. Men det är kul att ett gäng tanter mellan 55 och 80 år är föregångare till 1990-talets stora tevesuccé.


Vi får inte tystas

"Den största tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad"
- Martin Luther King

Schlagercirkusen igång

Japp, då var årets stora tevehändelse i full gång. Trots att "ingen tittar" så bänkar sig tre miljoner svenskar framför teven varje lördag för att frossa i hiskelig musik, fula outfits och folkkära artister.

Bäst i går var Alcazar som bjöd på en neonrosa 80-talsshow.  Andreas Lundstedts jeans och skor var SÅ mycket pojkvänsmaterial för mig. Tillsammans med sötnosen Jonathan Fagerlunds muskulösa armar. Mjau. Men just ja, det var ju musiken jag skulle bedöma. Det var ett svagt startfält men rätt artister gick ändå vidare. Fast det förstås, Marie Serneholt hade jag gärna velat sett mer av. Mest för att hon är så jäkla vacker. Eh, musiken var det ja..

Saknaden är oändlig

There's nothing here for me on this barren road
There's no one here while the city sleeps
And all the shops are closed
Can't help but think of the times I've had with you
Pictures and some memories will have to help me through




     
© Angelica Lindvall
Alla bilder är skyddade enligt lagen om upphovsrätt och får inte användas eller kopieras utan mitt tillstånd

Ett perfekt avslut för en perfekt människa

Älskade Simon, jag vill bara berätta att din begravning i dag var jättefin, så otroligt mycket blommor och nästan 200 personer i kyrkan som var där enbart för att hedra dig. Kistan var vackert dekorerad med din Malmö Redhawks-flagga ovanpå och hockeyklubbor i kors längst fram. Björne Hagström sjöng och spelade Dear God med Avenged Sevenfold på akustiskt och sedan spelade han din och mammas låt med Bryan Adams "Everything I do I do it for you".

Prästen läste därefter upp ett tal som var så igenkännande att alla log mitt i tårarna. Särskilt när han sa: "Enligt Simon var man inte karl förrän man skaffat sig en tatuering". Då skrattade flera i bänkraderna. Vi sjöng psalm 791 "Du vet väl om att du är värdefull" och psalm 320 "Tänk, när en gång det töcken har försvunnit".

Bachs
Air spelades på orgel i början. På slutet spelades Amazing grace och när de sista tonerna suddats ut bar dina klasskamrater och bästa vänner din kista nerför altargången till tonerna av Paradise city med Guns´n`roses.

Take me down to the paradise city
Where the grass is green
And the girls are pretty
Oh, won't you please take me home


Ett perfekt avslut för en perfekt människa. Jag älskar dig och är hedrad över att få vara din storasyster. Familjen må vara delad men jag vet att vi ses igen. Du och pappa får hålla ställningarna däruppe medan jag och mamma tar hand om varandra här nere på jorden ett tag till. Sov gott, Simon. ♥


Avsked

I morgon är det Simons begravning. Min lillebror som inte blev äldre än 18 år. Hur gärna jag än skulle vilja slippa begrava mitt enda syskon så måste jag göra det här för Simon. Jag vet att begravningen kommer bli otroligt vacker för den är utformad helt efter Simons egna önskemål. Rockstjärnan i familjen. Jag älskar och saknar dig så ofattbart mycket.

Vi ses i himlen, brorsan. ♥


Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra

När någon frågar "Hur mår du" svarar man automatiskt "Bra" men den frågan har fått en helt annan innebörd. Nu svarar jag istället "I dag är det en tung dag" eller "Just i dag mår jag hyfsat".

Samtidigt försöker jag fokusera på nuet, jobbet, mig själv, min familj, mina planer. Men det är svårt när hjärtat vrids i plågor och kroppen är ett enda tomt skal.

Jag vet att med tiden kommer det bli lättare att andas och såren läkas men jag vet också att kvar blir fruktansvärt fula ärr. Jag vill ju bara bli hel igen.

Byline

I går tog jag en ny byline. Sånt är alltid lika jobbigt. På min blogg kan jag lägga ut vilka bilder jag vill på mig själv och därmed välja ut den minst fula. Men när en fotograf tar kort har jag inget val än att låtsas att "ehm, jo, det var väl ett fint kort" när jag i själva verket ser ut som en överkörd igelkott.

Som tur är så kommer kortet bara vara med en gång i veckan . Jag och några kollegor ska agera tevetipsare. I dag var det premiär på nöjessidan. Det står att jag gillar science fiction och dokumentärer. Jag som trodde att jag avskydde science fiction men det är skönt att tidningen tänker åt mig.

Elsa söker nytt hem



Nu är det så att min lilla kanin Elsa har tröttnat på mig och vill flytta till någon som har mer tid för henne. Helst av allt skulle hon vilja flytta till en barnfamilj som är djurvänliga och tar väl hand om henne. Hon är utmärkt som hoppkanin då hon tycker det är roligt och hoppar väldigt högt. Hon är född i början av augusti 2008 och är en renrasig hermelinkanin (den minsta kaninrasen).

Är du eller ditt barn intresserad av att ta hand om Elsa, mejla mig på
angelica1987blogg@hotmail.com. Endast seriösa svar!

Simon says

I går var prästen här och vi gick igenom hela programmet in i minsta detalj. Simon kommer få en begravning värdig en stjärna. Precis som han själv planerade.

Jag har skapat en ny kategori på bloggen som heter "Sorg och saknad". Där finns alla inlägg jag skrivit om Simon för den som vill läsa.


Ett liv, två val men bara en vilja

Jag sov oroligt i natt. Låg bara och tänkte på Simon, vad hans sista tankar kunde vara, hans sista känslor. Jag har en så tydlig dröm av honom hur han med bestämda steg går in i garaget och gör en snara av ett rep och hänger runt halsen. Han går uppför trappstegen i metall. Precis när han hoppar rycker jag till alldeles kallsvettig och begraver gråten i kudden. 

Vad jag önskar att det bara var en mardröm och att jag kunde läka dina sår på halsen och väcka dig igen så att de där vackra gröna ögonen får se gräset gro, din tunga får känna smaken av ett sommarregn, dina händer får hålla i ditt nyfödda barn, dina fötter får springa på brännbollsplan och att ditt hjärta  fortsätter slå tills du somnar in i din säng många, många år från nu.




Fan, Simon. Det hade inte behövt sluta så här.

Very childish

Jag har alltid varit lillgammal på ett ganska drygt sätt. Samtidigt som jag är otroligt barnslig och omogen i andra sätt. Mina senaste shoppingfynd visar min barnsliga sida.

   


Stampe och Bambi är mina favoriter. Jag är också förtjust i allt med blommor på (fast då är jag mer kärring än ett barn va?) och helst av allt skulle jag vilja ha Långben på en tröja men hittade bara den här med Musse. Fast nu får jag faktiskt sluta shoppa linnen och t-shirts. Men det är i princip det enda jag fortfarande tycker är kul att köpa. Byxor är inte kul att köpa om man fått graviditetskilon utan att ens vara gravid. Heh.


Grattis Simon!

Finaste lillebror som skulle fylla 19 år i dag. För mig kommer du alltid vara en liten skitunge med bus i blicken och en motvilja att bli stor.

Du och jag, Simon i landet Ingenstans. Vi skulle jagat pirater hela dagarna, festat på nätterna och svävat runt med Tingeling i för stora hattar. Du hade sedan försvunnit till alla sjöjungfrur medan jag muttrat ilsket för att jag ensam fick sitta kvar och lyssna på trista lägereldshistorier. Det hade varit så typiskt dig.

Varför gick allt så fort? Kunde vi inte fått stanna i lekrummet framför alla tusentals legobitar med mamma som byggledare? När mamma sedan byggt klart riddarborgen så skulle vi lekt krigare på medeltiden i flera, flera timmar ända tills mamma ropade att det var läggdags. Vi skulle missat Bolibompa men inte sörjt över det för vi visste att i morgon är det en ny dag för lek. Och vi skulle fortsätta leka i borgen, fortfarande klädda i pyjamas och med ostyrigt hår, tills mamma ropade att det var frukost. Någon gång efter lunch skulle mamma tjatat att det faktiskt är fint väder och att vi får springa ut och leka. Då skulle du, jag och Andreas fortsätta bygga på kojan bakom Lillstugan. Jag skulle tröttna och springa in och leka med mina Barbiedockor istället. Du och Andreas skulle spikat i varenda spik som Niklas hade kvar i garaget.

Jag hade världens lyckligaste barndom tillsammans med dig. När pappa dog slutade du prata och jag var länken mellan dig och mamma. Du berättade allt för mig. Saker som ingen annan hörde. Saker som bara du och jag visste om. Vi var ett team. Jag älskade att ha en lillebror, jag ville inte ha en syster. En bror var det enda jag önskade. När jag skrev i "Mina vänner"-böcker när jag var liten så skrev jag alltid under "Min lyckligaste dag": när min lillebror föddes. Att få ett syskon, ett alldeles eget syskon, är bland det finaste man kan ge sitt barn. Jag var världens stoltaste storasyster.

Alla dagar med dig ska jag spara i ett särskilt rum i mitt hjärta där dörren alltid ska stå på glänt. Jag älskar dig, Simon. Vi är fortfarande ett team för jag tänker alltid vara din länk till mamma. Grattis på födelsedagen, skitunge. ♥

Kylie

Jag fick veta av en säker källa att Peace&Love tänkte ha Kylie Minouge som det stora dragplåstret på festivalen i år. Det hade varit så jäkla grymt! Dessvärre backade den australiensiska sångfågeln ut av någon anledning, för lite gage kanske? Men alltså är det något i den klassen som P&L söker, jag är sjukt nyfiken på vem det blir. Och jag hoppas verkligen att de fortsätter leta efter stora popstjärnor för rockartister börjar bli lite uttjatat.




Kylie Minouge- I believe in you

En av mina favoritlåtar med Kylie.
Can´t get you out of my head är också en grym låt. För att inte tala om I should be so lucky!

Bebisar

  

Jag skulle antingen vilja ha en bebis eller en hund. Jag har inte bestämt mig för vad än. En sak vet jag i alla fall säkert och det är att baby T är den absolut mest perfekta bebisen jag någonsin sett. Knallblå ögon, plutmun och världens charmigaste skratt. Synd bara att han inte alltid kommer se ut så där. Han kommer bli en stor gapig tonåring med finnar och tuppar i halsen. På så sätt är hunden bättre, den är lika liten hela livet ut fast gapig är den förstås ändå.

Bubblar och skummar

Det här sysslade jag med för en stund sedan. Men det var inte så värst skönt. Freakin´ice cold. Jag gillar att bada i 50 grader minst. Det ska vara så varmt att man får svårt att andas och kroppen blir illröd. Enda fördelen med att bada i iskallt vatten (läs: ljummet) är att man kan läsa en bra bok eller en glammig blaska under tiden. Badar man i 50 grader så pallar ju inte kroppen mer än kanske fem minuter max.

 

 

Det här är för övrigt det närmaste ni får en nakenbild av mig i den här bloggen (och i andra sammanhang också får vi hoppas).

Diamantring


Dessa händer är det enda jag har från pappa, rent utseendesmässigt.

Det lär ju dröja ett par decennier innan jag hittar en man som träder en diamantring på mitt finger så därför får jag köpa ringar själv tills jag hittar någon karl som faktiskt står ut med mig en längre tid (helst hela livet) och som kan lägga en månadslön på en ring. Ja, jag har hört att killar ska lägga cirka en månadslön (eller hur var det så, Mia?) på ringen. Då får vi ju bara hoppas att killen är bankchef och inte städare på McDonald´s. No offence.

Den här guldringen köpte jag på Albrekts guld och det är faktiskt äkta diamanter (vad annars?). Egentligen är jag lite kluven när det kommer till diamanter men Albrekts gulds slogan är ju "Inga mellanhänder" så det är nog lugnt. Jag vill inte på något sätt vara delaktig i
blodsdiamanter.

Jag har alltid varit en silvertjej tills för bara några år sedan. Då gick jag över till kärringarnas sida och började köpa guldsmycken. Ingenting jag ångrat. Jag menar, vem vill ha en femkrona när man kan få en guldpeng?