EXTRA! EXTRA!

Kronprinsessan har förlovat sig med sin älskade grabb från landet, Daniel Westling. Det är stort mediauppbåd i Sverige och jag fattar i n g e n t i n g. Vem bryr sig om de förlovat sig eller inte? Det var väl på tiden i sådana fall, snart är ju tronarvingens ägg gamla och odugliga, det måste ju bli småprinsar och sessor snart för att föra kungaätten vidare. Därför höjer jag inte ens på ögonbrynet över det faktum att de förlovat sig.

Kungafamiljen har ändå ingen makt. Jag kan lika gärna vara utan monarki om det inte vore för de fantastiska historierna kungafamiljen genom århundranden fört med sig. Maskeradmord, krig, otrohet och oäktingar. It´s very dirty and I like it.

Är du för eller emot monarki?



Bild:
Realtid

Bästa Oscar går till...

... avlidne Heath Ledger såklart som fick filmvärldens finaste pris för bästa manliga biroll i Batrman-filmen "The dark knight" där han spelar Joker. Jag sov i omgångar i natt så jag kunde se de bästa talen, de största priserna delas ut och kan bara konstatera att det var den bästa Oscarsgalan på länge. Filmen Slumdog millionaire kammade hem flest statyetter, bland annat för bästa film, bästa regi, bästa sång och bästa foto. Synd att den filmen inte gått upp på biograferna i Sverige än, jag skulle ju vilja se den innan jag kan uttala mig om den är värd alla fina priser.



Såg ni Oscarsgalan?

Britney for the record

Nyss visade tv4 den 90 minuter långa dokumentären om Britneys mest turbulenta år i karriären. Perioden då hon rakade av sig håret, blev omyndigförklarad och gjorde comeback men utan större succé. Förrän skivan Blackout med hitsinglarna Gimme more och Piece of me lanserades. För att sedan följa upp med Circus och Womanizer. Grymma plattor båda två, särskilt Blackout.

Jag tycker att dokumentären visar en trasig människa som trots offentliga misslyckanden och hemska skriverier ändå vågar blicka framåt med tillförsikt. Det måste vara tufft att växa upp inför världens alla ögon men är det någon som klarat det så är det ändå popprinsessan från Louisiana. Because it´s Britney bitch.


Osmakligt eller kul?

Jag tycker det här är kul, inte så kul att jag skrattar högt men ändå. Fast många tycker att det är osmakligt men Linda Rosing har faktiskt helt själv valt att klamra sig fast i rampljuset- till vilket pris som helst.

Vad tycker du?


Nu har hela Hollywood gått bananas



Så här såg Jessica Simpson ut för tre år sedan.





I dag har hon ökat 15 kilo i vikt och ser mycket hälsosam och fräsch ut.

Jumbo-Jessica är fröken Simpsons nya smeknamn i olika medier. Det är sjukt. Vad kan hon vara, storlek 38/40? Snacka om jumbo. Jag är så tacksam att jag inte är i fröken Simpsons skor som tvingas möta alla hemska skriverier dagligen. Vem bryr sig om hon gått upp 15 kilo? Det är bara människor som är missnöjda med sig själva som gottar sig i om en person gått upp i vikt. Det kan sluta lika illa som för Karen Carpenter som efter att ha läst en recension i en tidning om "Richard och hans feta syster" började hårdbanta och dog av en hjärtinfarkt till följd av sin anorexi, endast 32 år gammal.

Jag tycker att Jessica ska få se ut hur hon vill. Om hon vill vara skinny, ja, låt henne vara det då. Om hon vill gå upp ett par kilo så är det hennes business. Jag tycker hon är fin både som smal och som större. Man ska ha den vikt man själv trivs i.

Tog du LSD på 60-talet?

"Rose, jag vet att det här är en högoddsare men tog du möjligtvis LSD under 60-talet?"
"Sophia, varför är du så purken?
"Jag har inte haft sex på 15 år så ursäkta om jag är lite snäsig".


Lillebror gav mig de tre första säsongerna av Pantertanter (The Golden girls) i julklapp. I går började jag titta på den tredje säsongen. Jag älskar verkligen den trögfattade Rose med skandinaviskt påbrå, smarta Dorothy med den mörka rösten, slampiga Blanche med släpig sydstatsdialekt och Sophia som har svar på allt. Jag minns hur jag i mellanstadiet skyndade mig hem från skolan för att se eftermiddagsrepriserna av den underbara serien. Sex and the city har tagit onekligen mycket från Pantertanter. Många repliker är stulna rakt av. Men det är kul att ett gäng tanter mellan 55 och 80 år är föregångare till 1990-talets stora tevesuccé.


Schlagercirkusen igång

Japp, då var årets stora tevehändelse i full gång. Trots att "ingen tittar" så bänkar sig tre miljoner svenskar framför teven varje lördag för att frossa i hiskelig musik, fula outfits och folkkära artister.

Bäst i går var Alcazar som bjöd på en neonrosa 80-talsshow.  Andreas Lundstedts jeans och skor var SÅ mycket pojkvänsmaterial för mig. Tillsammans med sötnosen Jonathan Fagerlunds muskulösa armar. Mjau. Men just ja, det var ju musiken jag skulle bedöma. Det var ett svagt startfält men rätt artister gick ändå vidare. Fast det förstås, Marie Serneholt hade jag gärna velat sett mer av. Mest för att hon är så jäkla vacker. Eh, musiken var det ja..

The curious case of Benjamin Button

Brad Pitt är alltid en fröjd för ögat. I filmen om Benjamin Buttons otroliga liv spelar han ett spädbarn som lämnas bort för att han ser ut som ett monster. Egentligen är han bara en mycket gammal man i ett litet barns kropp som för varje år blir yngre och yngre.

Det är en spännande historia men egentligen är det inte en speciell film. Det finns många filmer med berättarröster som följer en människas eller en familjs öde genom decennier. Kolla bara på Höstlegender, ytterligare en sentimental och välspelad film med Brad Pitt och Julia Ormond som även hon är med i Curious case of Benjamin Button. Men det är helt klart en gripande film fast den hade gärna fått vara kortare. Två timmar och 45 minuter långa filmer måste vara absolut fantastiska och tyvärr tycker jag inte att Benjamin Button är det. Jag ger den @@@ av @@@@@ möjliga.

En enda sak undrar jag bara, hur kan Benjamin födas gammal med reumatism och andra åldersrelaterade krämpor, hela tiden åldras yngre och till slut bli ett barn med demens? Jag menar, gammal till gammal? Borde det inte vara från gammal till ung? Såvitt jag vet är demens ingen barnsjukdom men vattkoppor och mässlingen är det.

Ja, jag vet. Jag borde inte analysera varje film in i minsta detalj. Det blir så tröttsamt i längden. Men visst har jag en poäng, eller?


There´s something about Mary

Jag tittade på den gamla 90-talsklassikern Den där Mary häromdagen och såg att ingen mindre än Stanford från SATC (Carries bögkompis) är med i början. Det är mycket förvirrande när man upptäcker någon som man är van att se i en särskild roll sedan spela någon helt annan. Ungefär som Pierce Brosnan i Mamma Mia. Jag ser ju bara James Bond framför mig hela tiden. Är det någon mer än jag som har samma problem?


Top model 11 kan bli intressant!

För visst är det ett nytt koncept att låta en transexuell person medverka?



TV3 tisdagar och onsdagar klockan 20.00

Speech of Oscar

Jag roar mig denna fredag med att kika på alla klassiska filmstjärnors tal när de vann sina Oscarsstatyetter. Ingrid Bergman är typiskt svensk i sitt tacktal, kort och enkelt utan krusiduller och Audrey Hepburn är bara för bedårande i sitt tacktal. Även Vivien Leighs tacktal går inte av för hackor.

Borta med vinden

Jag inledde det nya året med att titta på världens bästa kärlekshistoria, en fyra timmar lång tvålopera med vackra Vivien Leigh och vansinnigt stiliga Clark Gable i huvudrollerna. Är inte Scarlett O´Hara och Rhett Butler världens vackraste par? Där finns det både kärlek om än dold och en glödande passion som får varenda en att bli lika grön av avundsjuka som Scarletts klänning (och fortsätter jag beskriva ännu mer så kommer min blogg likna en Harlequin-roman).

Men jag kan inte hjälpa det, jag älskar Borta med vinden och vågar inte räkna antalet gånger jag sett den. Men den är värd alla timmar. Nu har jag beställt filmen från 1939 och 70 år efter sin premiär är intrigerna precis de samma som i vilken såpopera eller romantisk film som helst bara det att Scarlett och Rhett lade grunden till alla kommande kärlekspar som någonsin filmats. Åh, världens bästa film helt klart.


Archimedes



Min absoluta favoritfigur i Disneys alla tecknade filmer är Archimedes, den cyniske ugglan i Svärdet i stenen. Den här scenen kan jag titta på om och om igen och ändå skratta lika högljutt varje gång. En klassiker!

Hemligt band på Bolanche

Åh, den 20:e december SKA jag på Bolanche. Då kommer ett mycket bra band som jag tidigare skrivit om här i bloggen. Bandet kommer locka många, både gamla och unga. Kan någon gissa vilket band det är?

Pantertanter

Mamma har tjatat på mig om vad jag önskar mig i julklapp. Egentligen tycker jag att jag är för gammal för att få julklappar. Det känns så onödigt liksom, för när man tjänar egna pengar kan man lika gärna köpa det man vill ha själv. Fast det är klart, presenter är ju alltid kul att få men definitivt roligare att ge.

Jag har åtminstone kommit på en sak jag önskar mig av mamma. Ett par säsonger av Pantertanter. En underbar serie som gick i graven när eh, huvudrollsinnehavarna gjorde det. Jag och mina lillgamla kompisar satt jämt efter skolan och tittade på slampiga Blanche, präktiga dumpuckot Rose och snobbiga Dorothy för att inte tala om bitska gammeltanten Sophia. Det här var långt innan SATC-tjejerna gjorde entré. Jag minns att jag och kompisarna klädde ut oss till tanterna med bollar som tuttar, vida blusar och blommiga kjolar vi lånat från våra farmödrar och pumps i gälla färger. Jag var alltid Blanche av någon anledning.


Remember my name



I kväll ska jag se Fame i Djurås. Jag älskar musikaler!

Age doesn´t count, but size does!

Jag och Alexzandra har ägnat oss åt en mycket viktig msn-korrespondens angående vilka skådisar som är hetast i Gossip girl. Alexz är helt såld på Chuck eftersom han har en fuck me-blick men när jag sa att han var 87:a blev hon nästintill äcklad. Inga lammisar för hennes del med andra ord. Själv är jag inte så förtjust i någon av pojkspolingarna i serien utan mer i Dans farsa Rufus (spelad av Matthew Settle). Att han är två år yngre än min mamma gör ju ingenting. Alla vet ju att det inte är åldern som räknas utan storleken!


Undrar om en 69:a är bra på att göra en viss sexställning, haha, vad fyndig jag är... eller inte.

Blondinbella

I dag är Blondinbella mogen för krogen. Jag som hade hoppats på att hon skulle sitta vid sin laptop nu när klockan slagit efter midnatt och skrivit ett schema med sin födelsedagsplanering in i minsta detalj. Men ännu ekar bloggen tom. Är det bara jag eller är inte bloggvärlden väldigt trist utan henne?

Desperat efter nya avsnitt

S P O I L E R V A R N I N G ! ! !

Gissa vem av hemmafruarna som får tvillingdöttrar om fem år? Och gissa vem som dumpat sin man för en ny? Och vem av hemmafruarna är en prisbelönt kokboksförfattare? Well.. I know.

XoXo

Det var länge sedan jag rös när jag tittade på teve. Men fy fan, Serenas ord i slutet av kvällens avsnitt gjorde att nackhåren reste sig.

"We are sisters, you can tell me anything".
"I´ve killed someone".


En hel vecka kvar till nästa avsnitt av Gossip girl. Såvida man inte tjuvtittar på internet.


Tidigare inlägg Nyare inlägg