Pappa
För 20 år sedan hände det mest fruktansvärda. Det var vad jag åtminstone trodde fram tills 17 år senare. Jag hade nyss fyllt fem år och fått flera nya leksaker av pappa i present. Kanske ville han skämma bort mig extra mycket för han visste att han inte skulle finnas kvar i mitt liv så mycket längre till.
Exakt 25 dagar efter min femte födelsedag hängde sig pappa i ett träd bakom vårt hus. När han slog min mamma tidigare den kvällen för att hon lättare skulle hata honom och gå vidare (hade han förklarat i ett brev som hon hittade ett halvår senare) och jag skrek åt honom att "slå inte min mamma" visste jag inte att det skulle vara de sista orden jag någonsin sa till honom. Jag visste inte heller att min mamma, endast 25 år fyllda, lika gammal som jag är i dag, skulle vara min och lillebrors sista livlina. Att hon hädanefter skulle bli vår enda trygghet.
Utan mamma hade vi aldrig överlevt. Jag är skyldig henne så mycket, eller kanske inte, kanske gjorde hon bara det som alla föräldrar bör känna sig skyldiga till. Att leva och finnas där för sina barn vad som än händer. Föräldrar har överlevnadsplikt gentemot sina barn. Det är först när de blir gamla, trötta och sjuka som det är okej att släppa taget.
Men jag har förlåtit pappa för länge sedan. Det var inte oss som blev kvar det var synd om. Det var mest synd om honom som kände sig så ensam och ångestfylld att han inte såg någon annan utväg. Men jag hoppas att han tar sitt ansvar som pappa nu när lillebror är hos honom. För även fast barn växer upp och blir stora är föräldrars ansvar något som räcker livet ut. Mamma hade aldrig gett upp Simon, eller mig. Det ska inte pappa göra nu heller.
Kommentarer
Svar:
Tack mamma! Ja, men det är inte alla som klarar av det du genomgått, två gånger om dessutom. När någon säger "Vad stark du är" så svarar jag alltid "Då ska du träffa min mamma!". ;-) Men tillsammans är vi urstarka och klarar vadsomhelst. <3
Angelica Lindvall
Svar:
Tack Åsa! Ja, jag känner mig ganska gammal när jag tänker tillbaka på allt jag redan varit med om men så är det ju för vissa. "En del faller vackert, en del faller hårt, en del faller alltid, alltid ner i hål" som en viss Thåström sjöng... Jag känner mig ändå lyckligt lottad över att jag har en fantastisk styvpappa som tog sig an en trasig ung änka och hennes två barn och att jag fick nästan 19 år med min lillebror. Att gå omkring och vara bitter klär ingen och lämnar bara dålig smak i munnen.
Angelica Lindvall
Svar:
Tack, vad fin du är. :)
Angelica Lindvall
Svar:
Vilken fin kommentar! Nu blev jag alldeles rörd. <3 Du är underbar!
Angelica Lindvall
Svar:
Jag har tänkt på dig massor Johanna. <3 Vi vet ju vad du går igenom även fast vi såklart inte vet exakt hur just du känner dig, vi är ju alla olika individer med olika känslor och tankar. Men det kommer en tid då det är lite lättare att andas, en tid då du faktiskt kommer kunna skratta så du får ont i magen igen. Fast sorgen finns alltid kvar. <3
Angelica Lindvall
Svar:
Vad fin du är Felicia. Tack för kommentaren, det känns skönt att veta att Simon var omtyckt av så många och att han fortfarande finns i era tankar.
Angelica Lindvall
Svar:
Åh, tack för din fina kommentar!! Ni är alla så underbara. Blir alldeles rörd. <3
Angelica Lindvall
Svar:
Tack Carro :)
Angelica Lindvall
Svar:
Tack, vad fin du är. <3 Du är ännu mer underbar!
Angelica Lindvall
Svar:
Tack finaste du. <3 Jag tycker om dig mera!
Angelica Lindvall
Trackback