Prestationsångest
Varenda dag.
Varje dag är en kamp att hela tiden bli bättre, snabbare och klokare. Därför kan jag inte riktigt njuta när det går bra, för jag vet att jag alltid kan göra det bättre. Jag vet inte varför jag tänker så här. Ingen i min familj har någonsin pressat mig. Jag är min egen största fiende.
Linda Skugge, en skugga av sitt forna jag
Annika Marklund skriver det jag skulle vilja fräsa ur mig. Enda skillnaden är att jag aldrig haft Linda Skugge som idol för varför skulle jag vilja se upp till någon som inte ens kan skriva?
Mediatränad
That´s me
I dag fick jag veta att jag var en påläst, duktig och framåt reporter. Jag blev jätteglad. Ännu gladare blev jag att personen som sa detta framförde det till chefen som i sin tur berättade det för mig. Ibland får man faktiskt vara stolt över sig själv trots att man bor i mellanmjölkens land under den rådande jantelagen.
Dessvärre var förra veckans artiklar undermåliga, katastrofala, hemska och alla signerade med min byline. Det är det som är nackdelen med det här jobbet. Gör jag ett dåligt jobb får alla veta det eftersom jag av någon anledning valt ett offentligt yrke. Men jag älskar mediavärlden och jag har valt det själv. Mina nederlag och succéer är till för alla. Så njut medan jag lever och fortfarande har händerna i behåll.
Sydafrikansk hjältinna
För ett tag sedan berättade jag i bloggen att jag skulle göra en intervju på engelska, ett större personporträtt som till stor del handlade om politik. Här kan ni läsa intervjun om ni är intresserade! Annars finns den publicerad i gårdagens papperstidning.
Yrkesskada
Jag ska inte tänka så här längre:
"Vad fan ska jag skriva, kan det inte hända ett rån eller en olycka.."
För då händer det. Och visserligen fyller jag ut sidan men det är ju fruktansvärt cyniskt och elakt att tänka så. Jag antar att det är en arbetsskada. Men dagens händelse slutade i alla fall gott så jag kan pusta ut.
Snacka politik på engelska
I går gjorde jag en intervju på engelska vilket var en utmaning i sig men att sedan snacka politik på engelska var snäppet svårare. Fast jag tror faktiskt att den här artikeln kommer bli riktigt, riktigt bra.
Ängeln i mörkret
Jag har fått fina mejl från chefer och kollegor som berömmer mig för att jag är en så flexibel och duktig vikarie. Det känns himla bra! Just nu i alla fall. Frågan är hur jag känner efter mina monsterpass med tre jobbhelger på rak (två vanliga helger plus julhelgen som ju inte är en helg men ändå en ledig tid för de flesta), recensioner för både nöje och kultur plus ett stort personporträtt, kanske det längsta jag någonsin skrivit för DD och dessutom en hel vecka "vanligt" arbete på Gagnefsredaktionen. I sträck.
Jag läste min gamla dagbok från 1996 där det stod att jag ska jobba på tidning när jag blir stor. Undrar vart mitt nästa steg blir? Utbränd vid 21? Nej, jag skojar. Det här klarar jag och vet ni varför? Därför att jag har världens roligaste jobb. Jag älskar det här!!!
Sator
Jag ska jobba dygnet runt i helgen, nåja, nästan. Utöver mitt vanliga allmänreporter-schema så ska jag skriva en recension för Nöje också. Sator spelar nämligen på Bolanche på lördag. Wiee, vad skoj!
Ses vi där kanske?
Cash på kontot
Byline
Så här ser min byline ut för er som inte läser Dalarnas bästa morgontidning och ser min nuna dagligen. Bilden är tagen för 1 ½ år sedan. Jag hatar att ta bylinebilder, det är sällan man är snygg när man ska se allvarlig och neutral ut. Men å andra sidan blir det ju lätt konstigt om man har världens största leende under en dödsolycka eller artikel om en våldtäkt...
Why me?
Det är inte så att jag klagar men varför får jag alltid göra intervjuer för DD där personen i fråga inte talar svenska? Om jag är bäst på engelska så vågar jag inte tänka på hur språkbegåvade de andra på jobbet är...
Julbord och paket
I dag känner jag att jag valt rätt yrke i alla fall. Jag var på textmöte med norra Dalarnas lokalredaktörer och vår gamle redaktionschef, en oerhört kompetent man från Aftonbladet. Jag fick beröm för flera artiklar jag skrivit fast jag fick också kritik för en artikel om en viss almanacka. Och han har ju rätt. Det är inte okej att lägga in bilder från 1930-talet i en tidning anno 2008. Jag försvarade mig med att säga som det var, att intervjuobjektet vägrade ställa upp på bild. Då sa redaktionschefen att jag istället skulle säga "Vi måste ta en bild, annars kan vi inte publicera". Då brukar det bli annat ljud i lådan.
Efter mötet blev vi bjudna på julbord och jag fick träffa alla andra kollegor från Falun som jag inte träffat på hur länge som helst. Det var himla trevligt och som pricken över i fick vi alla en varsin julklapp.
Jag har valt fel yrke
Det har bara hänt en gång tidigare att jag gråtit på ett jobb. Men nu kan jag titulera mig själv som lipsill. Usch, jag vill aldrig mer vara med om det här.
Insomnia
Jag gick och la mig klockan 23.20 i går. Jag somnade ja, nu i kväll kanske? Varför ska jag ha svårt att somna dagen innan fullmäktige? Om jag håller mig vaken hela sammanträdet så förtjänar jag högre lön.
Kvällsjobb
Utlandsjobb
"Han måste vara religiös"
Vogue
En tidning jag inte skulle tacka nej till att jobba på, trots att det innebär att få Anna Wintour som chef. Men hon är nog rätt trevlig under det hårda skalet, tror ni inte?
Älgjakt
Jag sa i förbifarten till mamma i morse att hon kunde höra av sig om hon får veta någon som knäpper en älg. Och guess what, i morgon har jag ett jaktreportage med i tidningen på en nyskjuten älgtjur. Jag själv är väl knappast någon skogsmänniska och jag började äta älg och rådjur först för något år sedan men det var roligt att få vara med på älgjakt. Jag roade nog jägarna också när jag kom klädd i kjol, leggings och uggs eller raggsockor som en jägare så fint uttryckte det. Särskilt när jag gick över myren och blev blöt ända in på låret. Jägarna tog kort på mig med sina mobilkameror och skrattade högt. Men det är lugnt, jag är alltid glad att kunna glädja andra. 
Lämpliga jaktkläder?