Motgångar prövar människan
Mitt ingångsjobb har inte gått som en dans direkt. En person jag skulle intervjua bokade om tiden sisådär fyra gånger innan hon sa att det inte gick. Nu är mitt enda hopp en intervju jag har klockan 15. Utan den så är jag definitivt deadlinad som i tidningsvärlden kan liknas vid att bli av med huvudet i giljotinen.
Som om inte detta vore nog så måste jag leta reda på statistik som inte finns.
Om jag lyckas eller inte får ni veta först på fredagen. Då ska mitt gedigna arbete vara publicerat i tidningen. Om jag misslyckas är det bye, bye, Angelica, vi ses aldrig mer och referenser kan du glömma.
I våras hoppade mitt kära intervjuobjekt av under fredagen när det hela skulle vara klart följande torsdag.
Artiklarna handlade om konkurser och han (som gått i konkurs) fick tydligen kalla fötter och ångrade sig. Men han hade inte ens stake att säga det till mig utan han vägrade i stället att svara i telefon under hela dagen.
Fick sedan veta på omvägar att han hade ångrat sig, men då hade hela arbetsdagen gått. Kände mig inte direkt nöjd med den dagens arbetsinsats...
Men det hela löste sig när jag fick tag i en annan person under måndagen. Och det verkar ju ha hänt samma sak för dig så... ;)
Pär: Ja, jag var verkligen sjuuukt orolig där ett tag. Tur att jag hittade ett nytt intervjuobjekt på en gång! Men vad taskigt att inte ens höra av sig..!! Grr, sånt gör mig förbannad.