angelica1987.blogg.se

Kärlek är den värsta och bästa känslan i världen. Värsta känslan när den tar slut. När relationen övergår från berusande förälskelse till att liknas mer vid en syskonrelation. Att älska varandra men utan att vara förälskade. Många stannar då för tryggheten medan många andra tror att det finns något bättre som väntar och vågar ta steget att lämna.

Kärlek består helt enkelt av löften men utan garantier. Man kanske vill att det man känner nu ska vara för evigt men om man tänker efter ordentligt så är det inte särskilt spännande om man redan nu får veta att det vi har är garanterad livslång kärlek. Vad händer om jag är säker på att han alltid kommer vara min? Kommer jag vara tillfreds med det trygga och det vana? Eller kommer jag tröttna?

Var går gränsen mellan äkta längtan efter gemenskap och simpel rädsla för ensamhet? Och varför väljer man att lida i ensamhet av rädsla för gemenskap? För visst har man nekat någon att komma för nära inpå i rädsla för att bli sårad och lämnad. Trots att fördelarna oftast är fler. Men det gör ju så fruktansvärt ont att bli sårad men jag tror att det är värre att låta sig skrämmas av kärleken innan den fått fäste än att våga ta emot den med öppna armar.