Kulturell medelklass
"Kulturell medelklass är en klass med makt, det är ni som skriver i tidningar, recenserar våra filmer och får oss att köpa varor med era reklambudskap. Kulturell medelklass är fattigt men fint. Hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. Trots att man periodvis har ont om stålar, så är pengar egentligen aldrig något problem. Man är rik på idéer och möjligheter, kontakter och nätverk. Här hittar du kulturella journalisten Andreas som bor med sin flickvän Anna, som är frilansande poet, i en etta på Söder, smakfullt inrett med inte-så-dyra designade 50-tals möbler, gärna fyndade på loppis. Karin jobbar som AD på reklambyrå och äter inte sushi längre utan bara etiopiskt (sushi känns så 2000!). Du har läst 7 år på universitetet, men sällan ett helt program - du har spenderat det mesta av ditt CSN på fristående kurser i t.ex. historia eller genusvetenskap. Du gillar 70-talet och du klär gärna dina barn i kläder från Unni. Du är engagerad och driven i frågor som rör miljö och rättvisa. Du lyssnar helst på Bob Dylan eller något litet Södermalmsband som ingen annan har hört talas om."
Ibland är Facebooks tester klockrena. Kulturell medelklass lät bra, fattigt men fint, hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam är min melodi. Jag ser mig själv som en relativt ekonomisk (läs snål) person men har samtidigt en förmåga att spendera mina pengar på saker som jag själv gillar men som alla andra anser är onödigt och framförallt dyrt. Men numera lever jag efter devisen "det kommer nya pengar". För det gör det. Jag menar inte att folk ska se lätt på pengar och köpa saker för pengar man inte har men det kommer alltid nya pengar. Jag har som mest varit ofrivilligt arbetslös i tre veckor, det var i oktober för två år sedan och jag fick panik. Inte hade jag gått med i A-kassan heller, dum som man är. Men vad gjorde jag då? Jo, jag åkte på jobb/studiemässor, sökte ett dussin olika jobb, sålde gamla prylar på Tradera och vips så hade jag nya pengar. Fast som tur är funkade mitt desperata "snälla, ge mig jobb!"-mejl till chefen och jag fick fortsatt vikariat. Men jag skulle inte gå under om jag blev arbetslös. Det finns alltid saker att sälja, det finns saker att göra. Helst av allt skulle jag vilja arbeta ideellt på heltid men det går ju inte så länge man inte har en fet bankbok.
Ibland är Facebooks tester klockrena. Kulturell medelklass lät bra, fattigt men fint, hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam är min melodi. Jag ser mig själv som en relativt ekonomisk (läs snål) person men har samtidigt en förmåga att spendera mina pengar på saker som jag själv gillar men som alla andra anser är onödigt och framförallt dyrt. Men numera lever jag efter devisen "det kommer nya pengar". För det gör det. Jag menar inte att folk ska se lätt på pengar och köpa saker för pengar man inte har men det kommer alltid nya pengar. Jag har som mest varit ofrivilligt arbetslös i tre veckor, det var i oktober för två år sedan och jag fick panik. Inte hade jag gått med i A-kassan heller, dum som man är. Men vad gjorde jag då? Jo, jag åkte på jobb/studiemässor, sökte ett dussin olika jobb, sålde gamla prylar på Tradera och vips så hade jag nya pengar. Fast som tur är funkade mitt desperata "snälla, ge mig jobb!"-mejl till chefen och jag fick fortsatt vikariat. Men jag skulle inte gå under om jag blev arbetslös. Det finns alltid saker att sälja, det finns saker att göra. Helst av allt skulle jag vilja arbeta ideellt på heltid men det går ju inte så länge man inte har en fet bankbok.
Kommentarer
Trackback