All saints

Nu är bouppteckningen efter Simon klar. Det har tagit extremt lång tid men nu är det bara att signera och sedan är arvet delat mellan mig och mamma. Det känns inte roligt någonstans. Jag har en ihålig känsla i magen. Om ni bara visste hur mycket jag saknar den där skitungen.

Fast jag tänker inte på Simon lika ofta längre, fortfarande varje dag såklart men inte hela tiden. Jag tror det beror på tatueringen jag gjort, nu är han liksom alltid synlig och med mig överallt. Men det kommer fortfarande perioder då jag går in i mig själv, gråter och skakar okontrollerat och vill inget hellre än dö så jag får träffa honom igen. Nu vet jag förstås inte vad vad som händer efter döden men jag vill gärna tro att jag får träffa han och pappa igen. Fast jag har inte bråttom att ta reda på det men herregud, vad jag önskar att jag fick Simon tillbaka. Jag ska hälsa på han och pappa i helgen och göra lite höstfint vid graven och tända ett varsitt ljus för männen som haft störst betydelse i mitt liv. Jag missar ju alla helgon men jag kommer tända ljus i Tanzania också och skänka dom och min vackra mamma alla mina tankar. Vi är fortfarande en familj fast vi finns på olika platser. ♥



Kommentarer
Postat av: POOS

"Vi är fortfarande en familj fast vi finns på olika platser", var det vackraste jag läst på länge. Jag lovar att Simon ser ner på dig under din resa och njuter med dig.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback