angelica1987.blogg.se

Jag har börjat leva efter ett motto som fler borde följa. Det är att skjut bara upp de saker till morgondagen du kan tänka dig ha ogjort när du dör. Som i dag till exempel. Min lägenhet is a huge mess och jag borde verkligen ha städat men istället ringde jag min jämngamla kusin som jag sagt vid flera tillfällen nu att vi borde ses. Så vi gick en vända runt sportfältet, sen bjöd jag henne på mat. Sedan satte vi oss ute i solen och pratade då en gammal skolkamrat dök upp. Hon var nyfiken att se min lägenhet så vi gick upp till mig och min kusin gick hem till sig. Sedan satt jag och den här gamla skolkamraten och pratade i timmar om allt mellan himmel och jord, bokstavligen. Det är sådana samtal och möten med människor som förgyller ens vardag, som fyller ens dagar med liv. Så visst, min lägenhet är fortfarande stökig men det kan jag leva med. Istället fick jag kvalitetstid med min kusin och ett långt samtal med någon som orkade lyssna.

Jag har inte alls mått bra på sistone. Det är en fasad man målar upp om att allt är okej, till och med för de närmaste, för sin familj, för sina vänner. Man vill inte vara till någon belastning samtidigt som man blir så fruktansvärt trött att ingen längre frågar hur man mår, som om allt gått över. Bara de riktiga vännerna lägger märke till att man mår dåligt som i dag till exempel, när jag är ledig och verkligen har tid att må dåligt, gråta och skrika ur mig all frustration. Medan andra vänner bara stjäl ens energi och orkar bråka och gnälla om så obetydliga saker. Jag tycker att det är rentav fult att stjäla energi av mig som knappt har någon energi.

Nu ska jag i alla fall sova, för i morgon hoppar jag in extra och jobbar och då finns det inte mer tid att må dåligt. Fasaden påkopplad, check!