Saknaden växer sig bara större

Jag hörde ett ljud i hallen. Det lät som att någon fifflade med låset. Jag kan ha lånat ut nyckeln till Simon tänkte jag. Men han har ju inte ens sett min nya lägenhet och han är också tre små bokstäver som jag inte velat säga högt än. Kommer jag någonsin klara av att säga det ordet högt? Jag funderade på om jag skulle bli rädd om han dök upp i dörröppningen. Antagligen inte. Jag skulle garanterat gråta av lycka för att han äntligen kommit tillbaka. Sedan skulle jag såklart skälla ut honom för att han varit borta så länge.

Jag saknar Simon mer nu än jag gjorde dagarna efter han precis begått självmord. För då var han fortfarande nära mig, vi hade precis pratat med varandra. Vi hade andats samma luft, sett samma rum. Men ju längre tiden går desto längre försvinner han bort från mig. Tänk om jag glömmer hur han lät när han pratade? Hur hans skratt lät?

Livet är ett helvete på jorden. Mardrömslikt, avgrundsdjupt. Livet ska göra ont, annars vet man inte hur det är att leva. Men allt har ett pris.

Kommentarer
Postat av: Liza

Stumpan :( Tänkte på dig idag när vi gick till jobbet. Det är skämsigt att vi inte ses mer när vi bor brevid varandra! Víll du komma över till oss ikväll när vi jobbat? Har lite att berätta :D Älskar dig!

Postat av: Anonym

Du kommer inte glömma.. Du kommer minnas honom i alla evigheter.

2009-07-27 @ 14:38:20
Postat av: Anna

Jag gråter varje gång jag läser dina inlägg om Simon. Jag skäms så mycket. Skäms för mina "problem", för att jag mår dåligt över saker som egentligen inte betyder någonting. Om du bara visste hur stark och modig jag tycker att du är, Angelica.

Stor kram till dig!

2009-07-28 @ 01:05:49
URL: http://cirkusannaa.blogg.se/
Postat av: Emma Larsson Westermark

Det gör mig ledsen att veta att du bär en stor sorg och smärta inom dig... Jag tror aldrig att du kommer glömma hans röst och hans skratt, minnena av honom kommer alltid finnas med dig på något vis så länge du accepterar minnena och inte förtränger honom. Jag vill bara ge dig en stor och varm kram!

2009-07-28 @ 20:49:23
Postat av: Angelica Lindvall

Liza: Vi ska ses mer. Särskilt efter i morgon, då ska vi ut och gå en massa. :)



Anonym: Tack för de fina orden. :)



Anna: Fast det gör ju fortfarande ont det du känner, det är bara olika smärtor, olika sorger. Det går egentligen inte att jämföra. Jag kanske är modig (läs: dumdristig) men jag är inte alls starkare än någon annan. Det är något man bara blir i situationer som denna. Det finns ingen annan utväg förutom att ge upp och det vill jag inte. Men tack ändå för dina fina ord. :) Du är härlig.



Emma Larsson Westermark: Tack vännen, för orden och för kramen. :) Nästa gång du är i Borlänge måste du komma hem till mig.

2009-07-28 @ 23:29:26
URL: http://angelica1987.blogg.se/
Postat av: Anders

Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser det du skriver. Du kommer inte glömma Simon, det kommer ingen att göra då han lämnat avtryck hos var och en av de som kände honom. Ta hand om dig!

2009-07-29 @ 01:38:53
URL: http://anderslundin.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback