Finns det ett lyckligt slut för oss?
Men nu är min lillebror borta. Alldeles för tidigt. Han hann inte ens fylla 19 år. Jag vill inte att någon ska spekulera över vad som hänt Simon. Jag tänker vara ärlig och eftersom jag aldrig har kunnat tala om känslor så får bloggen vara mitt sätt att gå vidare om det nu ens är möjligt. Det känns som att det vilar en förbannelse över oss. Varför ska just min familj drabbas hela jävla tiden? Varför ska ens någon behöva gå igenom det vi går igenom just nu? Jag är så jävla arg att alla andras liv bara trampar vidare i gamla hjulspår med banala problem som bikiniångest, kärleksproblem och träningsnoja medan våra liv har förändrats för alltid. Samtidigt skulle jag inte önska min värsta fiende all den smärta och sorg som jag känner inom mig. Att psykisk smärta kan göra så fysiskt ont... jag förstår inte.
Simon har alltid varit en vilsen själ som fram till för ett år sedan varit väldigt inåtvänd. Jag har aldrig skrivit i bloggen om allt vi gått igenom med Simon. Det var för privat och inget jag ville berätta för andra. Men det var år 2006 som Simon för första gången försökte ta sitt liv. Han misslyckades och fick professionell hjälp. När Simon fyllde 18 år var det hans eget val att fortsätta gå i terapi eller inte. Och han ville inte. Han kände sig stark, sa han.
Men Simon var bra på att dölja saker. Han ville inte visa känslor eller gråta. Han visade ilska istället. Men efter den där julinatten 2006 då han försvann och det blev ett enormt polispådrag så gick han i terapi under en lång tid och sakta men säkert verkade det som att han blev bättre. Han blev mer social, glad och riktigt lyste upp när han berättade om alla sina planer, hur han efter studenten skulle åka med kompisar till New York och kolla på NHL.
Min lillebror bar på så mycket saker inom sig. Saker han inte kunde eller ville förmedla i ord till någon annan. För ingen kunde förstå hur han mådde eller hur han kände. Även fast Simon tidigare lidit av depressioner och haft självmordstankar så kommer det ändå som en chock att han faktiskt tog steget. Jag kommer aldrig få bort bilden av honom när han låg på garagegolvet, fortfarande varm med halvöppna ögon och märken runt halsen. Det värsta av allt är att det var mamma som hittade honom hängd i garaget. Hon försökte lyfta upp honom men det gick inte så hon sprang in och hämtade en kniv och skar ner honom. Men det var redan försent. Han var redan död.
I går natt var jag ut till garaget och tittade på hans Ford Puma framför platsen han dog på. Det kändes inte otäckt. Och hade Simon haft panik och ångest hade det synts i hans ögon efteråt. Men han ångrade sig inte. Han hade länge, länge planerat det här. Jag är inte arg på honom. Jag vet att han verkligen försökte leva. Min fina brorsa.
Ni får dra hur mycket paralleller som helst mellan våran pappa och Simon. De valde samma utväg, samma metod. Men Simon var inte pappa. Han var Simon. Det var jag som bestämde att han skulle heta Simon. Han och pappa var väldigt lika varandra, både genetiskt och till utseendet. Men han var Simon. Min lillebror. Mammas son. Niklas styvson. Andreas styvbror.
Det känns så jävla fel att sitta och planera min lillebrors begravning. Han var yngre än mig. Vi skulle alla gå bort före honom. Det hade varit det enda rätta. Men nu blev det inte så. Vi ska till begravningsbyrån i morgon men vi har redan bestämt att begravningen ska vara öppen för allmänheten så att alla Simons vänner får en chans att ta avsked.
Himla fint skrivit <3
Jag beundrar verkligen din styrka! han kommer alltid finnas med er, och alla andra! <3
Eran styrka är enorm! Alla stöttar er, alla finns här för er. Kramar
Så fint skrivet. Tänker på er!
Du är så jävla stark Angelica. Och jag beundrar dig verkligen. Jävligt fin text om din lillebror.
jag ryser i hela kroppen. du har sån oerhörd styrka som jag beundrar, jag tänker på er.
Du är en förebild för oss alla, din styrka o din kärlek. Det mest gripande jag någonsin läst.. KRamar
Mycket bra skrivet! Tänker på er! Kram!
Petta
Mycket bra skrivet! Tänker på er! Kram!
Petta
Så fort jag bara läser första raden kommer tårarana.
De är hemskt.
Jag tänker på er även om jag bara kände simon.
Jag tänker på er nästan dygnet runt. Vi finns här för att hjälpa er att gå vidare.
Många stora Kramar
Jag tänker på dig och din familj Angelica.
Jag känner dig inte men jag skulle ändå vilja lägga armarna om dig och krama hårt.
Jag tror jag vet vad du går igenom, då jag själv gått igenom (och fortfarande gör) ungefär samma sak.
När jag var 16 år dog min pappa i en trafikolycka (är 22 år nu). Jag blev föräldralös, eftersom jag aldrig känt min mamma (hon lämnade pappa när jag var 1 och jag har inte hört någonting från henne sen dess, trots att jag försökt höra av mig till henne). Min enda storebror, tog sitt liv ett halvår efter pappas bortgång.
Jag blev ensam kvar.. Och kämpar mot ensamheten ännu.
Men det jag ville säga är.. Ta hand om dig, var ledsen och ta emot stöd från de som finns kvar.
Det är guld värt.
Stora kramar.
Vad vackert skrivet,Angelica. Och vad stark du är som orkar berätta om det. Återigen så tänker jag på er. Kramar
Fina du! Jag beundrar dig och din styrka. Tänker mycket på dig.
Många kramar
Du skriver otroligt bra och jag känner med hela din familj. Jag kommer ihåg dig och Simon från det att ni var små men sedan jag flyttade från Bäsna 1996 har jag inte träffat er. När jag fick höra vad som hade hänt rann min tårar så som de gör nu när jag skriver detta. Mina tankar är hos er. Kram Helena
Angelica du skriver med hela ditt hjärta, och det tyder på att du är en stark person. Tårarna rinner ner för kinden när man läser dina rader. Vi ger vårt fulla stöd, då ni finns i våra tankar!
Varma kramar från Annika, Patrik, Sanna & Carolin Olsson (fd Bäsna bor)
Dina rader berör verkligen! Tårarna bara rinner nerför kinderna. Våra tankar finns hos er !
Kramar från Annika, Patrik, Sanna & Carolin Olsson
(fd Bäsna bor) <3
åå angelica, vad fint skrivet! ibland känner man sig bara så tom, när jag läste det här kom allting verkligen ut! jag saknar Simon, och jag saknar er också! hoppas jag kan hälsa på er nån dag! känner att jag verkligen vill göra det <3 ta hand om er! tänker på er! massor med pussar och kramar från Marielle
Jag får gåshud! Så oerhört vackert skrivet <3
Det är så vackert skrivet, Angelica. Orden går rakt in i hjärtat och ända sedan jag fick veta detta har jag gått med klumpen i halsen, men nu brast det och tårarna bara rinner. Det är så många som bryr sig om er, alla som känner er, bekanta och de som inte känner er. Jag tror vi alla tänker samma sak - tänk om vi kunde göra något, tänk om man visste vad man skulle säga, tänk om det fanns några läkande ord...
Jag kommer aldrig glömma då jag umgicks med Simon och hade en crush på den snyggingen! Jag kommer ihåg så väl när han sa att alla har ett brunt öga, brunögat! Och så sade han att min kompis såg ut som Tina Turner, hahaha.
Det är så många som bryr sig om er! Jag vet inte alls hur det känns för dig när man kommer och skriver en massa om kramar och hur mycket man bryr sig, men nu finns det ingenting att hålla tillbaka, man bara skriver allt man tänker, och jag kan göra två erkännanden nu när jag ändå är på gång. Erkännande 1: När jag var mindre tyckte jag att du var lite....läskig? Du är ju Simons storasyster som är äldre än mig och jag trodde att du var kaxig...Okej då....Jag har väl tyckt att du var lite "läskig" ända fram tills... Ganska nyligen.... Du verkar vara en jättehärlig tjej och du skriver vassa texter, man kan inte annat än beundra dig, och jag tror väl inte att du är fullt så läskig och kaxig som jag inbillat mig!
Erkännande 2: Jag har tänkt att "vad kul det skulle vara att träffa Angelica och snacka över en fika eller något", men jag är så feg! Inte sjutton törs jag väl fråga om man kan bli kompis med någon, sånt händer väl spontant? Tänk om man bara skulle våga chansa mer, och det kommer väl som en smäll nu att man måste ta vara på drömmar, saker man vill hitta på, och de personer man tycker om.
Så om du någon gång vill så kan vi ta en promenad i lilla Bäsna eller ta en fika, och jag förstår om det är helt fel läge att fråga om det nu, och jag menar inte att vi behöver göra det nu på en gång (jag bor trots allt utanför Uppsala, så du kan vara lugn), men det var ju ett av mina erkännanden så då kan jag ju lika gärna "bjuda ut dig" på en gång. Jag känner bara att nu får det vara slut på allt fegande och våga chansa i stället, man vet aldrig när saker och ting vänder..
Det här vart jätte fumligt och jag vet inte ens om det är läsbart, men jag tänker på dig och din familj och vill ge dig en stor stor kram!
Du kommer nog inte ihåg mig men jag har bott i Bäsna. (Johan Bengtssons storesyster).
Jag önskar att det fanns något man kunde skriva, men i sådana här lägen så gör det ju inte det dess värre. Men jag tänker på er och allt ni får genomlida. Men jag måster få säga att du verkar otroligt skärpt och i allt du skriver så ska du veta att du berör, det går direkt in i hjärtat på en. Ta hand om varandra. Jag vill ge dig och din familj en jättekram och jag tänker på er varje dag.
Angelica.
Jag vet att vi inte har haft kontakt på en massa år, men jag känner ändå att jag vill skriva något.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad ni går igenom nu, jag vill inte ens tänka på det. Skulle jag mista min lillebror... Jag vet inte vad jag skulle göra.
Nu kände ju inte jag Simon, men jag har minnen av honom från när du, jag och Johanna fortfrande var BF-4ever.
Du är så oerhört stark Angelica, det är det jag vill berätta för dig, och jag beundrar dig för det.
Jag tänker på dig och din familj. Ta hand om er!
Många kramar, Maria Wiik
du skriver så fint om din lillebror, å tårarna rullar ner för min kind. jag beklagar verkligen... Vila i frid Simon. All styrka till er. kramar /anna
så himla fint skrivet! jag har läst varenda litet ord som du har skrivit om simon, tyvärr så kände jag honom aldrig men jag går på skolan han gick på och känner folk som stod han nära. måste säga att han var en riktig goding,:) när han gick förbi en i skolan så kunde man nästan inte sluta titta. jag vill bara säga vila i frid till den unge mannen och jag beklagar verkligen sorgen. jag önskar er all styrka för det kommer ni behöva. kramar till er /amanda
Angelica, jag tror inte att du kommer ihåg mig men vi lekte tillsammans som små. Jag bor nu mera i göteborg men jag har hört om det som hänt Simon och det är väldigt tråkigt att höra! Fantastiskt skrivet, tror att alla som läst detta inlägget håller med mig om att tårarna faller efter att man läst din text. Ta hand om dig och all styrka till er! Kraam / Sanna Olsson fd Bäsna-bo och vän<3
Åh herregud vad svårt det är att läsa och Inte få tårar i ögonen. Jag träffade din bror en gång uppe i Hean när jag var hos en kompis som bodde där som tydligen kände honom. helt fantastisk grabb och jag beklagar verkligen förlusten :/
det känns så kontigt att man aldrig mer kommer prata med honom, lira eller skratta tillsammans med honom. Han var en helt underbar kille som var värd det allra bästa. Sid, grabben som älskade coke, dra skämt och flörta med brudar. Killen som hade D E T . Vila i frid.
Det var vackert skrivet och det är rörande.
jag tycker att du verkar vara en stark tjej som orkar gå genom så mycket och jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta kämpa.
Åh, jag börjar gråta!
Beklagar sorgen<3
R.I.P
jag ryser i hela kroppen när jag läser de vackra du skrivit om din bror!
jag beklagar verkligen och ta hand om er!
Så hjärtskärande, men så fint skrivet.
Ta hand om er och var starka även om känns svårt.
Jag beklagar sorgen.
mycket fint skrivet!
tänker på dig och din familj.
kram
Jag och simon gick i samma klass från fyran till nian, vi var mkt bra vänner fram till den dagen då gymnasiet började och våra vägar skildes åt. kändes tungt när jag hörde att han gått bort, och jag beklagar verkligen sorgen, ta hand om er och kämpa. /Kim
inte du SIMON vi hade så myket kvar att göra till sammans men det var för mörkt SIMON jag saknar dig så jävla myket vi ses i hemellen kusinen min vi ses vännen
saknar dig SIMON<3 SIMON <3 SIMON <3 SIMON SIMON<3 VARFÖR SIMON<3