Funeral blues
Jag klarade mig igenom begravningen av gammelmorfar i dag med nöd och näppe. Jag försökte verkligen fokusera på att det var gammelmorfar som låg där i kistan och inte Simon men det var jäkligt svårt. Jag glömmer aldrig mammas ord när hon gick fram med darrande steg och la rosen på gammelmorfars kista.
"Ta hand om Simon åt mig".
Jag har aldrig klagat förut utan tagit livet med en klackspark men nu är jag jävligt arg över hur orättvist allting faktiskt är. Jag har förlorat halva min familj i självmord. Ändå känner jag mer sympati för Jimmy Bäckmans familj än för min egen. Det måste vara värre att leva i ovisshet över vad som kan ha hänt sin son och bror än för oss som ändå vet var Simon är.
Nu har jag läst din blogg flera ggr varje dag o gråtit till o från. Jag vet vem din familj är och har träffat dig o Simon när ni va små men jag känner er absolut inte o ändå så tänker jag på er så många ggr varje dag o det hela berör mig så enormt!! Ta hand om din mamma och dig själv!R.I.P Símon
Jag är otroligt imponerad av dig och din familj! Att ni tar er igenom detta så pass bra som ni gör, att du orkar skriva om allting. det finns inte ord som kan beskriva det ni får gå igenom, men ni har allas stöd och jag lider otroligt mycket med er. Var starka, Simon lever kvar i era och våra minnen.
Jag känner varken dig, din familj eller simon, dock folk som i sin tur känner er. Kom in på din blogg av en slump och jag måste säga att du skriver så bra! Direkt från hjärtat om alla känslor och det berör :)
Fortsätt va stark i er vardag och minns simon med glädje :)
R.I.P simon!!