En känsla av overklighet
Jag har läst en liten bok som Hälso- och sjukvårdsnämnden framställt. Den heter "Vägar genom sorg". Precis som boken beskriver normala känslotillstånd, exakt så är det för mig!
Den första tiden efter dödsfallet har man mycket att stå i, man måste ringa runt och meddela alla att han är död och planera begravning men det är något man gör i en känsla av overklighet. Det känns som att jag går utanför mig själv och att någon annan styr mig. Hjärnan förstår att han är död men hjärtat begriper det inte. Inte ens nu, fast jag sett Simon ytterligare en gång, så kan jag få in meddelandet att han faktiskt är död och aldrig mer kommer tillbaka.
I boken står det att många kan säga att man "tar det så bra" eller att man "är så stark" fast det egentligen handlar om att man inte känner något alls därför att slaget drabbat så hårt. Exakt så är det för mig. Jag befinner mig i ett chocktillstånd där alla känslor är frusna, ingenting är verkligt.
Jag tror fortfarande att begravningen kommer bli det värsta jag hittills upplevt. Simons utvalda sånger, Simons utvalda blommor, vetskapen om att min 18-åriga lillebror ligger i kistan och inte någon gammal människa.
När jag skriver dessa rader, Simon i samma mening som begravning och kista så är det en känsla av overklighet. Jag skulle göra vadsomhelst för att få dig tillbaka. Är vi egoistiska? Ja, antagligen. Jag tror fortfarande inte att man kan tvinga en människa att leva om han själv inte vill. Men samtidigt.. min lillebrorsa som jag bråkat med så många gånger, som jag haft skräckfilms-maraton med, som jämt somnade på min axel när vi satt i baksätet på bilen, som alltid fuskade i Yatzy och Fia.. Vi hade ju så mycket kvar att uppleva tillsammans. 
SIMON kommer till baka jag lovar
Hejsan Gumman!
Jag vill precis som Jonathan,att "Simpan" skall komma tillbaks till oss. Smärtan gör så ont.Jag har fortfarande så svårt att förstå.Flera stora kramar till dig Angelica,syrran,Niklas och Andreas.//Moster
Jonathan Jonsen: Nej, det gör han inte. Men kanske träffas vi igen, i himlen eller vad man nu väljer att tro på.
Ingenting är så hjärtskärande som att se sin mor följa sin son till sista vilan. Ingenting så sorgligt som att veta att i kistan ligger en älskad bror, på riktigt. Ingenting så tragiskt som att se bröder och vänner bära sin älskade brors och kompis kista som en sista handräckning. Ingenting är så slutgiltigt som att klappa sin älskade brors kista för sista gången innan den sänks ned i jorden. Att gråta på sin älskade brors begravning är det enda som gör att man inte sprängs av outhärdlig sorg. Gråt Angelica, gråt. Jag önskar dig kraft.
Jag tänker på dig och din familj, och beklagar sorgen. Varje gång jag läser det du har skrivit blir jag rörd till tårar. Man kan verkligen känna din smärta och kärlek i det du skriver. Önskar verkligen att ingen behövde förlora någon som man älskar. Det gör för ont. Men jag tror som du, att han är i himlen med er pappa nu. Och tillsammans håller de nog ett vakande öga över er.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga... Har fortfarande inte fått något bra ordförråd. Det gör bara ont i mig och jag tänker på dig och din familj hela tiden. Jag är så hemskt ledsen för det som har hänt och jag önskar bara att Simon aldrig någonsin hade behövt genomlida det som fick honom att fatta det beslut han gjorde. Jag har ingen aning om hur det är att gå igenom det som ni gör nu, men det gör mig så pass ledsen och det gör så ont i mig att jag inte önskar någon i världen detta. Jag skickar dig värme, kärlek och kramar.
Det känns som om allt är ett skämt. Som "punk'd" tv-serien. Att Simon kommer komma fram om någon vecka och säga "ahaha, där fick jag er allt, era loosers!" typiskt honom.
jag tittar efter honom i skolan av ren reflex och måste påminna mig om att jag faktiskt aldrig mer kommer se honom.
du är jätteduktig, verkligen.
ta hand om dig!
Jag älskar dig Angelica.
Det som hänt gör så fruktansvärt ont.Det känns som om man är i en bubbla.
Jättekram till Dig, Mamma, Niklas och Andreas.
//Mormor
Mormor: Jag älskar dig med!
Beklagar verkligen sorgen! Det som du går igenom just nu borde ingen behöva gå igenom. Begravningar är aldrig roliga och ja, den kommer att vara fruktansvärd. Jag fick begrava min moster för några år sedan, hon var 55 år och dog av cancer. Men just den vetskapen om att man aldrig någonsin kommer att få träffa personen igen är hemsk.
Sköt om dig!
hej jag ville bara säga en sak jag kom på. Jag sitter och förbereder mig på björn rosenström på s2 i kväll, jag kom på det starkaste minnet av simon som är väldigt kul. Vi var i bäsna skolan och den gula baracken fanns fortfarande kvar. Simon den spelevinken öppnade dörren med ett ryck och skrek " VI ÄR POJKARNA SOM BUSAR MED FLICKORNAS SMÅ MUSAR" med ett besviken min kom han ut och skrek "VAR FAN ÄR ALLA", Och ja minns att jag höll på att dö av skratt, EFtersom han hade den världens bästa simons min jag har sett. Han var så söt! : haha. VIlle bara skriva det , NU när jag tänkte på det.Hade bra och ta hand om er, Simon var och kommer alltid vara killen med den drömmande blicken och ögonen man dör för när man tittar i dom. allas kärlek och även min barndomspojkvän. , Kramar !
Beklagar verkligen sorgen.. de måste kännas så hopplöst!? o tvingas gå igenom genomlida de häroch inte kunna göra något för att få honom i liv igen:(
Hoppas allt löser sig! ni får tänka att de var det här han ville och att han förhoppningsvis har de bättre där han är nu..
Kram
SIMON har nog fått ro hos sin far nu tror jag nu vet jag att han inte kommer tillbaka tror jag i allafall men det skulle vara bra om han kunde det SIMON såg jag upp till 9999999999999009090909090909090909090% han var min idol och det kommer han alltid at vara. jag kommer i hog när han sa på gunells 40 års fest då du sa att när du sa när jag var 18 år skulle vi ha fest men så långt kom vi inte SIMON tack för dom 9år jag fick dom åren var under bara men sen någon dag så får vi varan igen käre gud ta hand om våran underbara SIMON LINDVALL snälla SIMON nej varför
SIMON har nog fått ro hos sin far nu tror jag nu vet jag att han inte kommer tillbaka tror jag i allafall men det skulle vara bra om han kunde det SIMON såg jag upp till 110% han var min idol och det kommer han alltid at vara. jag kommer i hog när han sa på gunells 40 års fest då du sa att när du sa när jag var 18 år skulle vi ha fest men så långt kom vi inte SIMON tack för dom 9år jag fick dom åren var under bara men sen någon dag så får vi varan igen käre gud ta hand om våran underbara SIMON LINDVALL snälla SIMON nej varför