Brustna hjärtan

Det sägs att vid ett uppbrott tar det halva tiden av förhållandets livslängd att komma över sorgen, komma över alla mysiga hemmakvällar då man satt och matade varandra med ostbågar i sunkiga träningskläder och viskade ord som lovade trohet och evighet. 
 
Jag har tydligen ett år och en månad kvar innan jag kommit över honom helt. Det känns bra. Jag har faktiskt ärligt talat aldrig ansträngt mig för att komma över honom för jag vet att det tar tid och inget man kan skynda på. Ibland vaknar jag fortfarande mitt i natten och sträcker mig efter honom. Och han vet exakt hur det känns.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback