Sad feet

Jag fasar för att den här arbetsdagen ska ta slut. Det innebär att jag är tvungen att gå hem. Det är bara två kilometer hem till mig men jag hade strumpbyxor i knappt använda skor och genast fick jag två stora blåsor i storlek som Kupolen på hälarna på väg till jobbet i morse. Anledningen till att jag inte tog bilen är för att bensinpriset är så inihelvete dyrt (och jag är gagnsing) och för att jag jämt glömmer vrida på p-skivan.

Jag har testat två olika krämer som min läkare, doktor Islamanadhja, skrev ut på recept för att "svullnaden" skulle gå ner. Ursäkta, doktorn, men det där är ingen svullnad, det är min häl och ja, den är missbildad eftersom jag hellre går omkring i snygga skor än foppatofflor. Därför skulle jag gärna vilja ha en remiss till en slaktare som kan skära bort en del av foten så att jag kan använda snygga skor igen utan att börja grina. Och då lovar jag att ta hand om mina fötter bättre, massera dem och smörja dem varje morgon och kväll.

Jag gillar min läkare men om han kunde tala mitt språk skulle det vara betydligt enklare att få min vilja igenom.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Ta bussen! Ta bussen!! =D 605 mot kvarnsveden. Bara ett litet tips så där. sen ringer du mig när du kommer hem! Bra.. puss på di

Postat av: Angelica Lindvall

Johanna: Jag kan inte ens gå till Stationsgatan. Dom 300 metrarna är som att gå på glas. Och ehm, ja, det har jag också testat.

2008-06-16 @ 16:39:05
URL: http://angelica1987.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback