First blood
Jag tycker synd om mig själv. Nyss stötte jag i hälen i stolsbenet och nu forsar blodet. Ja, forsar. Jag lämnade röda fotspår på dansgolvet i lördags och nu lämnar jag blodiga spår i Mockfjärd också. Jag borde gå till en läkare och få såret ordentligt rengjort. Jag har inte vågat peta på det dels för att det ser så förbannat äckligt ut och dels för att det gör så in i helvete ont men jag borde nog ta ut glasbitarna i alla fall.
Jag berättade precis för min kära vän Ida att det är tveksamt om jag kan festa på sista april om inte någon drar omkring mig i en rullstol förstås. Till svar fick jag:
"Sedan när började du tacka nej till alkoholen? Jag trodde ni var gifta".
Jag säger då det! Att vara singel är inte bra för hälsan, man blir så jävla social och dessutom alkis. Och så får man skavsår av alla snygga skor man struttar omkring i. 
Min häl ser ut som Sylvester Stallones överkropp, bortsett från musklerna.
Men lilla vännen.. Är det något jag inte vill vara delvis skyldig till är att du blir alkoholist! Vi kanske ska sluta umgås? =D lite synd för jag gillar ju dig! hehe
Mia: Haha, det är inte du som tvingar mig att dricka direkt.. ;) Och tror du jag tänkte bli nykter nu när sommaren nalkas, ja, då trodde du fel! :P