Sjumilakliv
I dag började mitt nya liv. Det började i samma stund som min pojkvän kallade min mage för Trippel. Han syftade på mina tre valkar som jag hade när jag satt upp i sängen. Min pojkvän är snäll. Han är ärlig och ärlighet är det som jag värdesätter högst hos andra. Ibland behöver någon säga sanningen för att jag ska bli motiverad. Som nu. Att väga över 60 kilo har alltid varit en mardröm för mig. Min pojkvän väger bara några kilon mer och det är muskler. Jag väger bara fett.
Jag gick i alla fall en mil i dag, 8912 steg. Det var skönt. Det ska bli många sjumilakliv den här veckan. Jag ska bli lika smal som när jag var femton år, då var jag sjukt snygg. Jag tyckte åtminstone det men alla andra klagade såklart på att jag var för smal. Alltid är det något fel. 
Min mage Trippel som ska väga minst fem kilo mindre i sommar.
Alltså .. ärlighet är bra, visst. Men jag gillar inte alls det där. Mattias sa också något till mig för ett tag sedan.. och det är inte schysst. Jag menar .. klagar du på hur Thomas ser ut? Jag har massa åsikter, tankar och funderingar .. det här är inte menat som någon kritik mot Thomas, jag blev bara påmind av vad Mattias sa till mig när jag läste ditt inlägg.. Jag vet inte, men jag gillar det inte helt enkelt. Man borde vara nöjd oavsett liksom och 60kilo är inte ens mkt, du är ju smal jezuz.
Jag vet att du bara utgår från dig själv när du säger att det är en mardröm att väga över 60 kilo, men jag som är över den gränsen med råge känner mig faktiskt lite olustig när jag läser inlägget. Samtidigt är det nog ett tidens tecken; ingen är någonsin nöjd och det verkar som om man SKA sträva efter att bli smalare/snyggare/trendigare/bättre hela tiden. När blev det egentligen fult att vara normal och vara nöjd med det? Eller är det bara otrendigt att vara nöjd? Livets stora frågor det här...
Även om du går ner de där 5kg så kommer du hitta nått annat det är fel på. Fast det har väl aldrig vart skadligt att gå ner ett par kg? Jag menar numera är ju övervikt ett stort problem i världen. 5kg skulle va super för mig med. Jag har alltid tänkt att över 60kg o jag fettsuger mig. Nu väger jag typ 61,5 hu! synd att du inte bodde här så kunde vi powerwalka och snacka skit hhela dagarna : ) Puss på diig!
Carro: Jo, då, jag klagar en hel del på Thomas jag med. Typ om han är orakad. Jag uppskattar hans ärlighet. :) Ja, jag kanske är normalviktig men jag vet att om jag gick ner fem kilo så skulle jag bli supernöjd.
Fru K: Jo, men saken är den att jag är väldigt kort och då syns det extra mycket om man går upp i vikt. Jag kan bara tala för mig själv och jag trivs inte med att väga över 60 kilo.
Alexzandra: Ja, det är klart man hittar något annat fel då, men jag skulle i alla fall bli nöjd för stunden. =p Ja, om vi bodde grannar kunde vi power-walka dagarna i ända! =D
Det viktigaste är ju att du mår bra och om du inte trivs med din vikt så mår du inte bra. Och så kan vi inte ha det!!! Du vet ju att jag alltid måste komma med min gamla vanliga varning, så nu kommer den: se bara till att det inte går överstyr!
Förresten; är du kort? Hade jag aldrig ens reflekterat över! Du ser hur lite man vet!
Utgång i helgen ?! Flamman? ;)
Av vad jag förstått och sett så tycker jag du har en fin kropp. Jag är längre än du, 167 cm och väger nu 54 kg. Jag vill väga 58 kg. Det är katastrof att vara för smal, tycker jag. Det är fint med "kärlekstag" på flickor och kvinnor. Frukost, lunch och middag, och två mellanmål med frukt, russin, aprikoser, knäckebröd, blåbärssoppa, typ. Det är bra för mig.
Jag blir lite ledsen när jag läser dina inlägg om vikten. Du ska se dig själv som en förebild för andra tjejer i din ålder, för det är du, eftersom många gillar ditt raka och ärliga sätt.
För övrigt håller jag med om det där om ärlighet i ett förhållande. Det är väl upp till mig om det min man säger sårar mig. Det har trots allt med min egen (brist på) självkänsla att göra.
Du väger väl inte 60? Ser verkligen inte ut så. Jag ligger på 52, men inte fan är man nöjd för det. Det sitter mer i huvudet än i kroppen tyvärr.
Sen blir jag så ledsen när jag läser andra tjejers kommentarer här, för det speglar ju hur det är mest idag. Våga vara vuxen! Mitt bästa tips är att läsa och försöka ta till sig artiklar som den här:
Camilla Thulin "Vågar du vara vuxen?" i senaste numret av Tara.
Det där med vikten är väl liksom inte huvudproblemet, om jag uttrycker mig så.
Fru K: Ja, jag är bara 162 cm lång. Och jag kommer aldrig bli för smal, för det är inte naturligt och samma sak gäller om man är överviktig. Varken det ena eller det andra är bra för hälsan. Jag har ett bmi som är perfekt i andras ögon men jag vet att jag kommer trivas mycket bättre i min egen kropp om jag går ner några kilon.
Liza: Jag vet inte om jag fått studiemedel än, men om jag har fått pengar så kanske vi kan dra ut på krogen, men bara S2 i så fall! ;)
Linnea: Jag förstår att du hellre vill gå upp i vikt, men lika mycket som du vill väga mer så vill jag väga mindre. Jag ser mig inte som en förebild eftersom det skulle leda till prestationsångest. Jag kan bara tala för mig själv och jag vet att jag skulle må bättre om jag gick ner några kilon.
Sara: Jo, jag väger över 60 kilo, det kanske inte syns men vågen visar då det! =p Och ja, tyvärr så sitter det nog mer i huvudet. Jag är annars mycket nöjd med mitt utseende men det finns ju alltid små korrigeringar man vill göra.
Linnea: Jag tycker inte att det är något fel att träna och äta rätt för att gå ner några kilon. Det visar bara ett sunt tänkande. Övervikt och fetma har blivit ett stort problem i dag, det kommer ge förödande konsekvenser.
Siffran på vågen säger ju väldigt lite egentligen.. En person som väger 63 kan ju se likadan ut i kroppen som en som väger 55.
Dessutom går man upp i vikt med åldern. Låter synd att du vill väga exakt lika mycket som när du var femton (!). Jag väger säkert 7 kilo mer nu än när jag var femton, men ändå är jag fortfarande helt normalviktig.
Och du såg helt sunt normalviktig ut, fast det är du väl hört ett antal gånger vid det här laget :P :P
Anonym: Ja, man ska ju inte lita på vågen men om jag säger det så här, mina kläder har börjat bli väl tajta kring magen. =p Jo, jag är ju normalviktig, ingen tvekan om saken, men jag vill vara välträndad.
Jag har också fått panik över att vågen visar över 60 nu, vilket den inte gjort tidigare. Men egentligen mår jag inte dåligt över att väga över 60 utan det som känns tråkigt är att alla kläder är för små och att de sitter dåligt. Därför skulle jag vilja gå ner ett par kilo så jag kunde använda allting igen. Men nu ska jag också börja powerwalka så jag kan använda mina favoritjeans igen :)
På bilden tycker jag din mage ser grymt vältränad ut!
Kram
Linnea: Ja, det är just det! När kläderna inte passar längre, då är det dags att göra något åt saken.
Haha, tycker du? Jag kan säga att min mage är så långtifrån vältränad som den kan bli. Men tack ändå! :)
Angelica: oj, jag har alltid trott att du var längre än så!
Jag är 160 lång och väger över 60kg. Är det alltså något fel på mig? Är jag fet?
Och sluta lägg upp bilder på din mage för fan.
tack.
hallå där. brukar läsa din blogg och tycker att du verkar vara en vettig tjej med mycket tankar och funderingar kring BRA saker. när du skrev de här inlägget blev ja dock besviken på dig.. skulle vara skönt att läsa bloggar som för en gångsskull INTE handlar om uteseende fixering och liknande :) va tusan du är fin som du är du behöver inte ändra på dig!
kram
Karin: Nej, du är inte fet. Jag är inte heller fet, långtifrån. Däremot är jag otränad och det tycker inte jag är så fint. Och angående bilden, det är min blogg och jag bestämmer vilka bilder jag vill lägga upp. Du behöver varken kolla eller läsa om det nu stör dig så mycket.
Anonym: Tack för din kommentar! Jag tycker inte att man ska banta för att gå ner i vikt eller hetsäta för att gå upp i vikt. Däremot tycker jag att man ska röra på sig och äta rätt, det försöker jag göra.
jag följer gärna med på milslånga promenader. min mage skulle nämligen också behöva förminskas en del =)
Anna: Yeah! Du och jag kan börja power-walka! =p
Bra att du börjar träna men det ska inte vara på grund utav din pojkvän utan för dig själv. Sedan är du så ärlig mot honom?
O´ren ishii: Jo, jag kan säga liknande kommentarer till min kille också. Vi har en mycket ärlig kommunikation gentemot varandra. Men jag tränar såklart för min egen skull men jag behövde få höra det där för att bli tillräckligt motiverad. :)