Hot mot yttrandefriheten
”Annas reportage blev lästa för att hon inte var partisk, hon såg tjetjenernas lidande lika väl som ryssarnas”, skriver Disa Håstad i Dagens nyheter den 15 oktober 2006.
Den 7 oktober förra året mördades Anna Politkovskaja i trapphuset till sin bostad i Moskva. Därmed tystades en av de skarpaste och mest inflytesrika ryska regimkritikerna, skriver Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström dagen efter mordet. ”Under lång tid har Anna Politkovskaja via sitt arbete på tidningen Novaja Gazeta och via böcker gett sin bild av vad som håller på att hända i Ryssland, en bild som på alla plan skiljt sig från den officiella. Hon har under lång tid levt under hot, men har trots det fortsatt att skriva kritiskt om den gradvisa förändringen av det ryska samhället”. När Bokmässan i september förra året hade yttrandefrihet som tema var Anna Politkovskaja en självskriven gäst. Av olika skäl kunde hon inte komma till Göteborg men hon skrev ändå en artikel i Göteborgs-Posten om situationen i dagens Ryssland. I den skrämmande texten beskrev hon bland annat uppbyggandet av president Putins maktapparat och konstaterade att ”alla som tänkte annorlunda än den högste ledaren har undanröjts”. Hon beskrev en mediesituation så svår där alltför många av hennes kolleger förvandlats till clowner vars enda uppgift är att roa publiken. ”En majoritet av massmedierna ger numera uttryck åt denna verklighetsuppfattning. Man beskriver hur bra ”de våra är”, och hur motbjudande fienden är. Fienderna är de som har ”sålt sig till väst”. De är liberala politiker, människorättskämpar och dåliga demokrater (den ”goda” demokraten är Putins avbild”). Händelserna i Moskva den 7 oktober 2006 visar mer än någonsin behovet av fria och självständiga journalister, både i Moskva men också runtom i världen, skriver Gabriel Byström. ”Vi lever som alla vet i en tid när den seriösa journalistiken alltmer sätts på undantag, till gagn enbart för dem med någon form av makt. Mordet på Anna Politkovskaja visar att det fria ordet, den orädda journalistiken är det största hotet mot korrupta regimer, en sanning som alltför ofta besannats de senaste åren”.
”Anna Politkovskaja blev inte rädd när militärer utfärdade dödshot mot henne. Rädd blev hon när hennes vänner, i viskande ton, började varna att hon gått för långt” skriver Maciej Zaremba i Dagens nyheter den 9 oktober 2006. Reportern skriver att om detta inträffat i Sverige skulle vi säga att det var regeringen som var medskyldig till dådet. Häromåret skrev nämligen en grupp ryska officerare ett öppet brev där de anklagade Politkovskaja för att vara en landsförrädare, samt att de, ryska befäl, levde ”efter krigets lagar” enligt vilka sådana som Politkovskaja måste likvideras. Det var ett öppet mordhot utfärdat av underlydande till president Vladimir Putin och det publicerades i en tidning som i likhet med de flesta ryska tidningar, är beroende av presidenten. Varken åklagare, domstol eller presidenten hade några synpunkter på denna kungörelse. Den 7 oktober 2006 verkställdes den av någon, på själva presidentens födelsedag. ”Jag vågar inte skriva att Anna Politkovskaja var ett journalistiskt föredöme. Efterföljansvärd exempel betyder det, men i hennes fall visade det sig vara ett självmordsuppdrag. Inte för att den ryska staten är så mäktig, utan för att det demokratiska Ryssland är så svagt” fortsätter Maciej Zaremba sin krönika. I en intervju i den italienska tidningen La Repubblica två dagar efter mordet berättar den före detta sovjetledaren Michail Gorbatjov att Politkovskaja föll offer för en vendetta. Han hävdar ”att det här var ett riktigt politiskt mord”. Journalistförbundet i Moskva gick ut med ett pressmeddelande strax efter dödsskjutningen: ”Mordet på Anna Politkovskaja är ännu ett angrepp på demokratin, yttrandefriheten och öppenheten i Ryssland”.
I Aftonbladet den 10 februari 2007 skriver Caroline Olsson att rysk polis har gripit två misstänkta mördare som identifierades med hjälp av militära satellitbilder. Det är den stora ryska tidningen Komsomolskaja Pravda som citerar en anonym källa ”med nära anknytning till utredningen”. Källan har bland annat berättat att man använt satellitbilder tagna i rymden för att hitta de personer som rörde sig kring Anna Politkovskajas bostad under tiden då hon mördades. De misstänkta sägs vara tjetjener men deras namn kommer inte att offentliggöras än. Uppgifterna om gripandet möts med skepsis på Novaja Gazeta, den regimkritiska tidningen där Anna Politkovskaja arbetade som kolumnist. Chefredaktören Sergej Sokolov tillbakavisar dessa uppgifter med orden: ”De här uppgifterna stämmer inte överens med verkligheten.” I övrigt vill han inte uttala sig eftersom det råder förundersökningssekretess kring fallet.
Vidare i artikeln står det att Politkovskaja främst var känd för sina rapporter från kriget i Tjetjenien, som avslöjade den ryska arméns övergrepp mot civilbefolkningen. Politkovskaja levde under mordhot i flera år. Hon berättade själv hur hon förgiftades av den ryska säkerhetstjänsten på sin flygresa till gisslandramat i Beslan. I Politkovskajas sista stora artikel pekade hon ut flera kända tjetjener i rysk tjänst som skyldiga till mord och tortyr. Hon blev den 13:e journalist som mördats på grund av sitt arbete sedan Vladimir Putin blev president år 2000. Få av fallen har lösts. Konspirationsteorierna är många men de delar samma värdering. Det var högre makter som beställde mordet på en av Rysslands modigaste journalister.
© Angelica Lindvall
Kommentarer
Postat av: Elin
Tack! Din var inte så dum den heller =)
Postat av: Angelica
Elin: Tack! :)
Trackback