Presens eller imperfekt?
Imperfekt: Ekorren satt i granen
Presens: Ekorren sitter i granen
Som journalist på en nyhetstidning är det alltid presens som gäller och för mig är det svårt att övergå i imperfekt trots att det är just den formen jag tidigare använt mig av när mitt skrivande enbart var ett fritidsintresse. Min fråga till dig är alltså, vill du hellre läsa en bok i imperfekt (började, sprang, lekte) eller presens (börjar, springer, leker)? Eller spelar det inte någon roll?
Det kommer nog bli en hel del bollande med tankar och idéer och jag skulle behöva en vidsynt läsare som kan ge konstruktiv kritik och som jag kan lita på. Denna utvalda läsare kan få bli den som först får läsa min bok.
Hej! Jag tycker att många gånger man läser en bok i imperfekt så kan man avslöja slutet, alltså, någon är oftast i livet för att kunna berätta denna historia. Läser du boken däremot i presens så känns allting mer spännande. Man vet inte riktigt lika säkert hur allt ska sluta...
Hej, intressant fråga. Själv skriver jag alltid i imperfekt av ngn anledning, varför vet jag inte. Jag föredrar nog att läsa en historia i imperfekt faktiskt. Det ska nog kännas som att det är en historia som hänt, och nu återberättas.
Anna: Ja, så är det nog! De flesta böcker är ju skrivna i imperfekt men de få böcker jag läst som är skrivna i presens minns jag bättre. =p
Elin: Ja, oftast kommer det ju naturligt när man skriver vilken tempusform man använder sig av. Men det är intressant det där.. :)
Jag tror att jag föredrar att läsa en historia i imperfekt... Fast det är en väldigt svår fråga :)! Jag måste nog tänka lite till på det, och dessutom blev jag nu nyfiken på hur många böcker jag har som är skrivna i presens... jag återkommer :)!
Jag föredrar absolut imperfekt!
Jag skulle säga presens direkt! Just för att det flesta historier berättas i imperfekt så blir det mer intressant om det är något man inte är van vid. Precis som att skriva i andra person singular. De allra flesta skriver ju i första eller tredje person. Förresten tycker jag att det kan vara ett finurligt grepp att blanda tempus. Det beror naturligtvis på storyns karaktär, men att växla mellan nutid och dåtid (och kanske framtid) i olika kapitel är ett bra sätt att ge olika vinklar på en historia och man kan avslöja några bitar här och några där för att höja spänningen ytterligare. Ju mer man laborerar med tempus, person osv desto bättre är det kan jag tycka. I alla fall om man vet vad man gör!
Mia: Hehe, gör så! =p
Marie: Jag läser böcker i båda formerna men som sagt, presens är ovanligare och därmed mer intressant.
Fru K: Du och jag har nog samma hjärna. =p Vi kanske rentav skulle kunna bli varandras bollplank?
Ja, jag tror nästan det! Det börjar ändå blir dags för dig att masa din ner till huvudstaden snart va? Så jag kan bjuda dig på en cider (eller två) och snacka böcker... Stående inbjudan!
Fru K: Det tackar jag gärna ja till! :)
Jag håller med Fru K. Blandade tempus ger liv åt berättelsen och håller läsaren alert. Behärskar man presens är det troligen den bästa tempusformen, då den ger en mer organisk känsla och allt känns oförutsägbart. Jag tror dock att det sätter högre krav på författaren, och anledningen att du i större utsträckning kommer ihåg presensböckerna, kan vara att de är så få, eller för att det förmodligen var duktiga författare som skrev just dessa böcker. Jag arbetar själv med en bok, som jag beräknar färdigställa i juni 2031. Hoppas att det går snabbare för dig..
presens utan att tveka! man skriver i presens och blandar detta med imperfekt när något i ex. karaktärens liv återberättas.
Padawan: Haha, vad rolig du är, juni 2031.. =p Ja, jag kan ju erkänna att jag börjat skriva min bok i presens men blev osäker på om det är en form som fungerar eller inte så jag har skrivit den i två versioner. Men jag kanske övergår till presens ändå.. :)
Sofia: Jag gillar dina tankar. :)
Själv har jag aldrig lyckats se en ide från början till slut... det bara sprutar nytt hela tiden som inte passar ihop så det blir en salig röra. Har dock som önskan att någon liten gång lyckas färdigställa något mer än en novell...
Du, det kommer att finnas ett inlägg i min blogg helt tillägnat dig ikväll...
Jag önskar dig lycka till med din bok i presens då. Du kan säkert lyckas med det. Själv får jag nog fortsätta plöja fram med mitt imperfektperspektiv..
Nattvinge: Men att vara idérik är ju en toppenbra egenskap! :)
Fru K: Oj, en sådan ära!! Nu måste jag kika! =p
Padawan: Tack! :)
Imperfekt skulle jag vilja säga, då jag personligen trivs bättre med att läsa skönlitteratur skriven i imperfekt. Lycka till!
Jag lever mig in i böcker mycket lättare då boken skrivs i presens. Jag tycker det är enklare att sätta sig in hos personen ifråga, när det är nutid.
Lycka till, hur det än blir! :D
Det är oerhört svårt att svara på. Det känns som att det beror lite på vad boken handlar om & vilken "stämning" den är skriven i, vilket språk som används osv. Om de skrevs i presens tycker jag i alla fall att det känns som om man lever sig in i det mer, fast det beror som sagt helt & hållet på boken. Imperfekt-form kan ge en känsla av att man får dela någons hemlighet, & det känns personligt & berättar-aktigt.