Det behövs inget tjuvlarm

I Bäsna, den lilla sagolika byn där jag är född och uppväxt, har det inte skett ett inbrott sedan 1300-talet . Då rådde det digerdöd i byn och alla var tvungna att stjäla diverse bröd och redskap från varandra eftersom affären vid den tidpunkten (också!) var stängd. Råttorna hade ätit upp både affärens livsmedel samt ägare.

Det sker inga inbrott i den här byn eftersom alla har råkoll på vad som händer utanför grindarna. Är man ute och promenerar på byvägarna som bäst kan beskrivas som en normalstor cykelväg i Stockholm så ser man alltid några nyfikna ansikten kika ut genom fönstren. Om en tjuv skulle smyga omkring vid någons husknut så dröjde det inte lång stund förrän telefonerna gick varma i byns ledningar. Förut hade jag en pojkvän som jag förtvivlat försöker få ur minnet men i alla fall, den här pojkvännen hade en vän som var kolsvart i hyn. Och jag lovar att varenda fönster i byn var igenimmat när vi gick förbi.


" Titta en neger..!".


Ja, byfolket är ju inte direkt kända för sin finkänslighet men lik förbannat så gillar jag dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback