Ett barns sorg
It´s been a year daddy. I really, really miss you. Mummy say you´re safe now in a beautiful place called heaven.
We have your favourite dinner tonight, I ate it all up, even though I dont like it.
Can´t you see me?
You´re the greatest daddy.
I can swing by myself now, even though I miss you pushing me.
Can´t you see me?
I miss how you used to tickle me.
My belly hurts. I´m trying not to cry, mummy says its okey. I know you don´t like it when I cry. I´ve tried daddy, but it hurts.
Is it true you´re not coming home?
Maybe someday, I can visit you in heaven, okey?
It´s time for me to go to bed now. I sleep with a nightlight on, just in case you come home and kiss me goodnight. I love you so much. I miss you daddy.
Du missade alla viktiga delar i mitt liv. Allt som har betydelse när man växer upp.
Du missade min allra första skoldag, du missade när jag tappade min första tand. Du missade alla lekar som vi kunde ha lekt. Du var inte där för att hjälpa mig att bygga kojor eller läsa en saga för mig om kvällarna.
Du missade mitt första slutbetyg. Du missade alla dumma saker jag gjorde, du var inte där för att tala mig tillrätta när jag fick kvarsittning eller när jag tog första fyllan.
Du missar min student, mina erfarenheter av arbetslivet, mitt bröllop, mina barns uppväxt. Allt som betyder något. Hoppas du är nöjd med ditt val.
Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam. Det är vid dom stunderna jag behöver känna din närhet och höra din röst. Pappa, var finns du någonstans? Inte hos Gud i varje fall, för hur många gånger har jag inte bett till han om att bara få se dig en sista gång?
När jag tänker tillbaka på den natten ser jag skräckbilder tydligast av allt. När man är barn tar man sina föräldrar för givna. Allt annat är mot ens natur. De kan ju inte dö? Eller hur? Det är bara gamlingar som dör. Om du ändå hade dött en normal död, då hade det varit lättare att acceptera, lättare att gå vidare och slippa dödsångesten och sömnlösheten. Men du valde att dö. Och det är något jag aldrig kommer förlåta dig för.
Vill du bli respekterad av din avbild måste du ge din avbild respekt.
We have your favourite dinner tonight, I ate it all up, even though I dont like it.
Can´t you see me?
You´re the greatest daddy.
I can swing by myself now, even though I miss you pushing me.
Can´t you see me?
I miss how you used to tickle me.
My belly hurts. I´m trying not to cry, mummy says its okey. I know you don´t like it when I cry. I´ve tried daddy, but it hurts.
Is it true you´re not coming home?
Maybe someday, I can visit you in heaven, okey?
It´s time for me to go to bed now. I sleep with a nightlight on, just in case you come home and kiss me goodnight. I love you so much. I miss you daddy.
Du missade alla viktiga delar i mitt liv. Allt som har betydelse när man växer upp.
Du missade min allra första skoldag, du missade när jag tappade min första tand. Du missade alla lekar som vi kunde ha lekt. Du var inte där för att hjälpa mig att bygga kojor eller läsa en saga för mig om kvällarna.
Du missade mitt första slutbetyg. Du missade alla dumma saker jag gjorde, du var inte där för att tala mig tillrätta när jag fick kvarsittning eller när jag tog första fyllan.
Du missar min student, mina erfarenheter av arbetslivet, mitt bröllop, mina barns uppväxt. Allt som betyder något. Hoppas du är nöjd med ditt val.
Ibland känner jag mig så fruktansvärt ensam. Det är vid dom stunderna jag behöver känna din närhet och höra din röst. Pappa, var finns du någonstans? Inte hos Gud i varje fall, för hur många gånger har jag inte bett till han om att bara få se dig en sista gång?
När jag tänker tillbaka på den natten ser jag skräckbilder tydligast av allt. När man är barn tar man sina föräldrar för givna. Allt annat är mot ens natur. De kan ju inte dö? Eller hur? Det är bara gamlingar som dör. Om du ändå hade dött en normal död, då hade det varit lättare att acceptera, lättare att gå vidare och slippa dödsångesten och sömnlösheten. Men du valde att dö. Och det är något jag aldrig kommer förlåta dig för.
Vill du bli respekterad av din avbild måste du ge din avbild respekt.
Kommentarer
Trackback